Läkarkåren kraftsamlar kring fortbildning för en patientsäker vård

Undersökningar visar att läkare ägnar allt mindre tid åt fortbildning – ett direkt hot mot patientsäkerheten. I pandemins kölvatten riskeras en fortsatt nedgång – en utveckling som Svenska Läkaresällskapet (SLS) vill stoppa. Nu kraftsamlar SLS för att säkra läkares fortbildning genom att lansera en fortbildningsmodell som utformas och ägs av professionen. SLS har även utrett regleringsfrågan och efterlyser en tydlig reglering av vårdgivarens ansvar.

Fortbildning efter uppnådd specialistkompetens är en nödvändig del av läkares kontinuerliga kompetensutveckling och en förutsättning för en hälso- och sjukvård av hög kvalitet, trots det visar undersökningar att fortbildning bland läkare sjunker. Fortbildningen för färdiga specialister saknar de tidigare utbildningsfasernas struktur och målbeskrivning vilket ställer särskilda krav då detta är den utan jämförelse längsta perioden i den yrkesverksamma läkarens gärning. Det behövs ett ordnat system för att säkerställa fortbildningen.

– Att läkare fortbildar sig genom hela yrkeslivet är inte bara en fråga för läkarkåren utan hela samhället. De patienter som vi möter förlitar sig på att vi är uppdaterade. Det förtroendet måste förvaltas och förutsätter att vi som profession tar vårt ansvar för att upprätthålla adekvat kunskapsnivå, säger Tobias Alfvén, ordförande i SLS. För att kunna göra det måste vi få förutsättningar och rimliga resurser till vårt förfogande. Med tanke på den redan överbelastade hälso- och sjukvården och den uppskjutna vården ser vi nu en ökad risk för att fortbildningen fortsatt sätts på undantag. En negativ trend som måste vända, då konsekvenserna av utebliven fortbildning riskerar att bli en patientsäkerhetsfråga.

Läkares fortbildning är en prioriterad fråga för SLS som redan 2015 lanserade en fortbildningspolicy med en fortbildningsmodell. Nu blåser SLS nytt liv i fortbildningsmodellen och hoppas att den ska implementeras bland SLS föreningar som består av olika specialitetsföreningar.

– För att säkerställa att alla läkare fortbildar sig har SLS utvecklat en fortbildningsmodell. Modellen utformas och ägs av professionen och bygger på fortbildningsplaner, dokumentation och uppföljning. Nu hoppas vi att modellen får spridning och tillämpas i SLS föreningar så att vi tillsammans kan bidra till att andelen läkare som fortbildar sig ökar, säger Hans Hjelmqvist, ordförande i SLS delegation för utbildning.

För att ytterligare stärka förutsättningarna för läkares fortbildning har SLS utrett frågan om det behövs en tydligare reglering om fortbildning och landat i att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete bör förtydligas. SLS kan konstatera att vårdgivarens ansvar för att möjliggöra för personalen att fortbilda sig framgår av lagförarbeten, men att det inte är tydligt återgivet i Socialstyrelsens föreskrifter, utan man måste gå till Socialstyrelsens handbok och Socialstyrelsens äldre upphävda föreskrifter för att förstå nuvarande föreskrifter.

– Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur vårdgivarens ansvar i enlighet med det som redan gäller kan förtydligas i föreskrifterna utifrån tidigare ledningsföreskrifter och Socialstyrelsens handbok. Läkare har ett eget ansvar för sin fortbildning, men vårdgivaren måste göra det möjligt genom att skapa utrymme i form av tid och resurser. En tydlig reglering av vårdgivarens ansvar är ett sådant stöd, avslutar Hans Hjelmqvist.

SLS FORTBILDNINGSMODELL I KORTHET

1. Varje läkare listar sina fortbildningsbehov och formulerar konkreta mål för sitt lärande i en personlig årlig fortbildningsplan (i enlighet med CPD*). Relevanta fortbildningsaktiviteter för arbetsuppgifterna väljer den färdige specialisten i samråd medverksamhetschefen, och även de professionella organisationerna. Fortbildningsplanen bör ha en förankring i analyser av verksamhetens kvalitet, styrkor och brister samt professionens, samhällets och patientens bedömningar.
   
2. Den enskilde läkarens fortbildningsplan, genomförd fortbildning och uppnådda mål dokumenteras i en fortbildnings-portfölj, utformad som ett stöd för planering, genomförande och avstämning. Uppföljningen bör även i möjligaste mån värdera effekter av fortbildningen på patientutfall och aggregerade kvalitetsdata.
   
3. SLS medlemsföreningar/sektioner är bäst lämpade att med utgångspunkt i SLS policy utforma rutiner och riktlinjer för fortbildning, och för övergripande utvärdering av fortbildningsportföljer och bedömning av fortbildningsprocessen.
   
4. Extern granskning av förutsättningar och kvalitet i fortbildning bör genomföras regelbundet. Granskningen kan ske enligt SLS ”Hippokratesrevision” en modell för klinisk revision och granskning och även enligt Läkarförbundets modell för SPUR-inspektioner.

* Continuing Professional Development

Länkar mer om SLS satsning för läkares fortbildning på kampanjsidan sls.se/lakaresfortbildning