Nytt inslag i Svensk Byggtjänsts podcast Snåret: ”Akut behov av samlat grepp på LOU från regeringen”

Lagen om offentlig upphandling, LOU, har fått en hel del kritik för att vara krånglig och enbart gynna lägsta pris på bekostnad av kvalitet, hållbarhet och innovation. I det senaste avsnittet av Svensk Byggtjänsts podcast Snåret diskuteras snårigheterna i LOU. Deltagarna efterlyser ett samlat grepp från regeringen samt någon form av stödfunktion för upphandlare som finns i andra länder.

I Snårets diskussion om LOU deltar Magnus Colling, upphandlingschef på Locum, Linda Mattsson, arkitekt på White Stockholm och John Hane, advokat på Foyen Advokatfirma. Programledare är som vanligt Emma Jonsteg från Utopia Arkitekter.

”För lågt tröskelvärde”
Lagen om offentlig upphandling trädde i kraft 1994 i samband med Sveriges inträde i EU. LOU gör gällande att all offentlig upphandling över 505 000 kronor på årsbasis måste upphandlas i enlighet med bestämmelserna. Det låga tröskelvärdet är dock något som bara gäller i Sverige. Enligt EU-rätten behöver inte byggentreprenader under 45 miljoner upphandlas i enlighet LOU.

– Jag tycker att Sverige har gått för långt i med det låga tröskelvärdet. Byggprojekt kan inte jämföras med exempelvis inköp av varor. Det är underligt att Sverige har likställt alla typer av upphandlingar när EU har olika tröskelvärden för varor och tjänster, menar John Hane.

Linda Mattson tycker inte att det är något fel på lagen i sig, men anser att det kräver mycket kompetens och resurser hos upphandlarna för att hantera den på ett bra sätt:

– Man behöver faktiskt inte handla till lägsta pris, man kan gå på det anbud som man anser ekonomiskt mest fördelaktigt och det innebär ofta högsta kompetens. Och hög kompetens är kanske det som blir billigast i längden.

Risker skapar rädsla hos upphandlare
Magnus Colling framhåller en brist i lagen som inträffar om man måste göra sig av med en undermålig leverantör:

– Om jag behöver bryta ett avtal med en leverantör som inte gör sitt jobb, måste jag snabbt få till en ersättningsleverans fram tills att jag hunnit göra en ny upphandling. Gör jag då en direktupphandling kan den utkastade leverantören pröva detta i domstol, få den ogiltigförklarad och jag som upphandlare löper risk att drabbas av böter och dålig publicitet. Detta tror jag starkt bidrar till rädslan hos upphandlare att göra fel.

”Akut behov av samlat grepp”
Det finns inget samlat svensk upphandlingsstöd för den som känner sig osäker i sin beställarroll. John Hane framhåller Holland som ett positivt exempel på hur upphandlare kan stödjas:

– Det holländska infrastrukturdepartementet har tagit fram en modell som kallas ”Best value procurement”. Denna modell trycker på möjligheterna att bedöma tidigare utförda prestationer för att få rätt konsulter och entreprenörer. Jag har den uppfattningen att det finns ett akut behov av ett samordnat grepp för upphandlingar från regeringshåll.

Lyssna på Snåret via byggtjanst.se/snaret. Diskussionen kring programmen förs på Twitter @Snaaret samt på facebook.com/snaret.podcast