Taxonomi för strypt bioenergi och bioenergiforskning

Jag har ägnat några dagar åt att läsa taxonomi. Det gör säkert också många andra dessa dagar. Det här är nämligen ett EU-dokument som kan ställa till stor oreda i klimatpolitiken, inte minst för Sverige, och som vi nu måste reagera på för att stoppa de värsta galenskaperna.

Taxonomin, som offentliggjordes 20 november, består av ett inledande dokument på 14 sidor och två bilagor på sammanlagt 512 sidor. Eftersom djävulen ligger i detaljerna måste man lusläsa. Man hittar mycket som är både obegripligt och ologiskt och som ger direkt kontraproduktiv klimatpolitik. Bioenergin hamnar i strykklass. En av de mest störande punkterna handlar om forskningens frihet.

Det vällovliga syftet med taxonomin är att gynna ”gröna investeringar”, dvs sådana investeringar som gör att vi kan klara EU:s ambitiösa klimatmål, först 55 procents reduktion av utsläppen till 2030 (jämfört med 1990), och sedan klimatneutralitet 2050. Det kommer att krävas en radikal omställning av energi- och transportsystemen, och finansmarknaden måste medverka aktivt. Det är syftet med taxonomin.

Senast den 18 december ska man svara till EU-kommissionen på en så kallad konsultation kring detta dokument, om man vill påverka det slutliga förslaget (på konsultationssidan finns också dokumenten för nedladdning).

Inriktningen är att dels lyfta fram investeringar som ger stor klimatnytta, dels göra detta så att inte andra miljömål hotas. Metoden är en ”positiv lista”, där man går igenom teknik efter teknik och anger olika villkor som måste uppfyllas för att kvalificera som ”grön teknik”.

Det här är en riskabel metod, eftersom den innebär att politiker och administratörer inom EU-maskineriet ska bestämma vad som är ”bra grön teknik” och vad som inte kvalificerar. Risken är stor att man låter sig styras av det som för dagen anses vara det bästa, det som är inne i den politiska och mediala debatten. Dessutom har man valt att låta projektet som tagit fram underlaget åt EU-kommissionen domineras av folk från finansbranschen, medan de berörda näringsgrenarna getts mindre plats. Däremot har miljöorganisationerna varit välrepresenterade. Resultatet har blivit därefter.

För bioenerginäringen och skogsnäringen har resultatet blivit förödande. Visserligen har vår organisation i Bryssel, Bioenergy Europe, genom ihärdig lobbying avstyrt en del av de värsta formuleringarna, men mycket finns kvar i slutdokumentet. Bioenergy Europe nekades att få en ordinarie plats i taxonomiprojektet. Energibranschen som helhet har haft en enda representant, en tysk från E.on. Fjärrvärmebranschen har inte heller fått vara med. Skogsnäringen har haft en enda person med vid bordet, jordbruket ingen. Jag hittar bara ett svenskt namn bland 70 ordinarie ledamöter, Karl-Oskar Olming som arbetar med hållbarhetsfrågor på SEB.

Men miljöorganisationer har varit väl representerade, med sex ledamöter. Bland dem företrädare för Birdlife Europe och Transport & Environment, två organisationer som på senare år ägnat en stor del av sina resurser åt att motarbeta bioenergi, både biodrivmedel från jordbruket och biobränslen från skogen.

Resultatet av slagsidan är att vi fått ett dokument som ensidigt lyfter fram elektrifiering och vätgas på alla områden, som ger en gräddfil för konvertering från kol till naturgas, som kräver byråkratisk miljö- och klimatredovisning från enskilda skogsägare och jordbrukare, som missgynnar fjärrvärmen och som inte minst motverkar bioenergilösningar. På transportsidan är det riktigt illa. Man godkänner inget annat än el- och vätgasbilar från 2026. Alla våra biodiesel-, biogas- och etanolbussar är i princip underkända. Att genomföra det svenska klimatmålet på 70 procents minskning i transportsektorn till 2030 blir i praktiken inte möjligt. Utvecklingen av nya avancerade biodrivmedel blir också omöjlig om det inte finns någon marknad för drivmedlen.

Men de allra mest upprörande formuleringarna gäller bioenergins karaktär och konsekvenserna för forskning kring bioenergi.

Det finns flera avsnitt som handlar om el- och värmeproduktion från bioenergi. De inleds med en formulering om att bioenergi är en övergångsteknologi (transitional activity). Så här formuleras det för elproduktion av bioenergi:

The activity is a transitional activity as referred to in Article 10(2) of Regulation (EU) 2020/852.

När man går till (EU)2020/852 hittar man det grunddokument som styr taxonomin, ett “ramverk för hållbara investeringar” som är daterat 18 juni 2020. I artikel 10(2) kan man läsa vad som avses med en ”transitional activity”. Det är en aktivitet för vilken det inte finns något tekniskt eller ekonomiskt genomförbart alternativ med lågt CO2-utsläpp, som kan anses bidra påtagligt till minskad klimatpåverkan vid övergången till en klimatneutral ekonomi, särskilt om den kan ersätta användning av fasta fossila bränslen (vilket på EU-språk i praktiken betyder kol).

När jag läser den här paragrafen tolkar jag det som att man avsett naturgas som ersättning för kol i kraftverk och industriella processer, under en övergångsperiod. Men författarna av taxonomin har passat på att inordna också bioenergin under ”transitional”.

Det är tyvärr en allt vanligare attityd, inte bara inom EU-institutionerna utan också bland svenska debattörer och beslutsfattare, att bioenergi är något vi får utnyttja i sista hand, när andra förnybara energislag inte räcker till och under en övergångsperiod innan sol och vind helt och hållet tagit över energiförsörjningen.

Inte nog med att EU-kommissionen i taxonomin betecknar bioenergi som en övergångsteknik. Dessutom passar man på att underkänna forskningen kring bioenergi. Det här är mycket anmärkningsvärt.

I avsnittet om forskning, avsnitt 9.1, skriver man så här i villkorstexten:

The activity researches, develops or provides innovation for technologies, products or other solutions that are dedicated to enable one or more economic activities for which the technical screening criteria have been set out in this Annex, with the exception of activities considered as transitional…

Alltså: forskning, utveckling och innovation ska vara godkänd om den gäller alla de aktiviteter som listats i taxonomin med undantag för aktiviteter som är ”transitional”, och det är i taxonomin bara bioenergin, plus naturgas under en övergångsperiod.

Punkten handlar både om naturvetenskaplig forskning och om ingenjörsarbete och konsulttjänster. Arbete med bioenergi vid ett universitet, en högskola, ett forskningsinstitut eller ett konsultföretag ska alltså inte betraktas som hållbart enligt taxonomins kriterier. Vad säger de på Chalmers, SLU, KTH, RISE, Skogforsk, LTH, Lunds universitet, Linnéuniversitetet, Mälardalens högskola och andra som sysslar med bioenergiforskning? Men också alla de konsult- och ingenjörsföretag som sysslar med bioenergilösningar. Vad tycker forskarna och ingenjörerna om att EU-kommissionen inte betraktar deras verksamhet som ”grön” och hållbar? Uppenbarligen är deras verksamhet svartlistad redan innan de hunnit belägga klimatnytta med forskningen och innovationerna, och penningflödet ska strypas.

Vad säger Energimyndigheten, Vinnova, Formas och andra som fördelar pengar till forskning och utveckling inom bioenergi?

/Kjell Andersson, Svebio