Nu drar den stora solfångaren snart igång

Solen har återvänt till det sörmländska landskapet och dygnsmedeltemperaturen stiger. Knopparna sväller på träd och buskar i trädgården och snart kommer också nya skott på granar och tallar.

Varje blad och barr är en liten grön fabrik som kan tillverka kolhydrater av luftens koldioxid och av vatten och näringsämnen från marken. Livets små solfångare. Och tillsammans utgör de svenska skogarna och åkrarna en gigantisk solfångare som varje år producerar mer energi än vad hela det svenska samhället använder.

Enbart skogens nettoproduktion ligger på omkring 450 TWh. Det kan jämföras med produktionen från de solfångare som vi med statliga subventioner sätter på våra tak. De gav förra året omkring 0,8 TWh, dvs en dryg promille jämfört med skogens energiproduktion. Skogens solfångare kostar nästan ingenting och kräver inga metaller.

Den svenska slutanvändningen av energi låg förra året på strax under 360 TWh, en nivå som varit oförändrad sedan 1970, trots att befolkningen ökat med ett par miljoner.

Solfångaren skogen producerar inte bara in kemiskt bunden energi. Den fångar också in koldioxid. Detta stora upptag av koldioxid ur atmosfären bokförs aldrig i klimatstatistiken, och nämns inte heller i de otaliga artiklar som skrivs om skogen, bioenergin och klimatet.

När DN häromdagen skrev om koldioxidutsläppen i det svenska samhället, och ondgjorde sig över att man missat att räkna vissa utsläpp av biogen koldioxid från massabruk, så glömde tidningen att berätta om det stora upptaget av koldioxid i skogarna. Man skrev bara om utsläppen och lagerförändringen. Det är som att skriva om någons ekonomi och bara titta på vad som hänt med bankkontot och utgifterna, men strunta i inkomsten.

Det har gjorts en del beräkningar av hur stor koldioxidinbindningen är i de svenska skogarna. Själv skrev jag för ett par år sedan en rapport för IRENA, FN:s organ för förnybar energi, och hamnade en bit över 150 miljoner ton koldioxid om året. Professor Rolf Björheden gjorde en beräkning för en rapport från Skogforsk och hamnade kring 160 miljoner ton. Peter Holmgren på FutureVista har gjort beräkningar för enskilda skogsbolag. Eftersom bruttoupptagen i skogarna inte redovisas i klimatrapporteringen så finns det inga officiella siffror att luta sig mot. Det den svenska regeringen rapporterar till EU och till FN:s klimatkonvention UNFCCC är förändring av kollagret, och återspeglar skillnaden mellan upptaget av koldioxid och det kol som är bundet i de avverkade träden. Detta netto ligger omkring 40 miljoner ton om året och har varit tämligen konstant under de senaste årtiondena.

Det betyder att vi hela tiden ökar lagret av kol i skogen med omkring en procent om året. En fjärdedel av allt det kol som tas upp av växterna hamnar alltså i lagertillväxt. Eller om man uttrycker det som vardagsekonomi: en fjärdedel av koldioxidinkomsten sätts in på koldioxidbanken.

Så här ser budgeten ut idag (gäller 2015 enligt IRENA-rapporten och Svebios Färdplan Bioenergi), räknat som koldioxid och som energiinnehåll:

Skogens produktion:

• 160 miljoner ton koldioxid (436 TWh)

Skogens användning:

• Skogsindustri och bioenergi: 70 miljoner ton koldioxid (191 TWh)
• Skörderester som inte används: 50 miljoner ton koldioxid (138 TWh)
• Lagerökning i skogen: 40 miljoner ton koldioxid (107 TWh)

Av solfångaren skogens produktion används alltså ungefär 44 procent för produkter och energi, ungefär 32 procent lämnas kvar i skogen som skörderester (grenar, toppar, röjningsved, stubbar) och 24 procent blir ökat lager i den växande skogen. Siffrorna gäller produktiv skogsmark. Utöver det finns biomassa på impediment och naturskyddade marker.

Nu finns det många som propagerar för att vi ska sätta in ännu större andel på banken. Att vi ska minska avverkningarna för att istället öka på lagret av biomassa i skogen. Det ger minskat utsläpp av biogen koldioxid på kort sikt. Problemet med denna åtgärd är att vi också kommer att minska koldioxidinkomsten – inte omedelbart, men relativt snart. Förklaringen är att unga träd tar upp mer koldioxid än gamla träd.

Skogens solfångare tar upp mest över tid om den består av en blandning av alla åldersklasser, med en stor andel snabbt växande ung skog. Äldre träd som netto tar upp allt mindre koldioxid måste ge plats för unga träd som netto tar upp mycket koldioxid.

Vad sammanställningen ovan visar är att det finns betydande möjligheter att öka uttaget av bioenergi genom att ta vara på mer av skörderesterna. Då minskar också flödet av koldioxid från nedbrytningen, och man kan ersätta fossila bränslen, som istället kan stanna kvar i berggrunden. Att lagra fossila bränslen hundra miljoner år i berggrunden är ett säkrare sätt att binda kol och minska flödet av koldioxid till atmosfären än att låta kolet vara bundet i ruttnande ved. Det tycker man borde vara en självklar slutsats.

Man kan fundera på om det är rätt avvägning att spara så mycket som 24 procent av kolet i skogens lager. Att använda produkter från skogen har nämligen också positiva klimateffekter. Det gäller både långlivade och kortlivade skogsprodukter. Trä som byggnadsmaterial ersätter betong, stål och aluminium, material med stort koldioxidavtryck, och ger dessutom en inlagring av biogent kol i husen. Pappersprodukter och textilfiber från skogsråvara ersätter produkter som framställs av fossila råvaror, som plast och polyester. Efter användning kan både långlivade och kortlivade skogsprodukter utnyttjas för energiproduktion om man har ett fungerande avfallssystem som det svenska. Tyvärr motsätter sig lokala opinioner och miljögrupper ofta kraftverk och värmeverk som använder avfall som bränsle.

En aspekt som sällan berörs i debatten är hur vi kan öka solfångaren skogens produktivitet och därmed också öka skogens koldioxidupptag. När det gäller solceller diskuteras det mycket hur man med teknikutveckling ska kunna öka energiutbytet per kvadratmeter. Samma möjlighet finns i skogen, fast här räknar vi i skogskubikmeter per hektar, och sedan andra världskriget har vi trendmässigt sett en ökad avkastning i skogen på någon procent per år. Eftersom solfångaren skogen är så stor blir det snabbt mycket stora energimängder om vi kan öka energiutbytet.

Skogens solfångare producerar både material och energi. I slutändan kan i stort sett alltihop bli energi. Vi lär oss att utnyttja biomassan allt effektivare för olika produkter. Man kan se skogen både som en solfångare och som en biologisk fabrik.

Det allra mest fantastiska är att denna solfångare också och samtidigt kan vara ett hem för tusentals djur- och växtarter och en miljö för rekreation och njutning för oss människor.

/Kjell