Alla stämmor behövs i en balanserad el-kör

På tisdagar sjunger jag i en manskör. Vi sjunger fyrstämmigt. Vi är andrabasar, förstabasar, andretenorer och förstatenorer. Själv sjunger jag förstatenor, och vi förstatenorer har oftast melodistämman. För att det ska låta bra måste stämmorna vara i balans. Alla stämmor behövs lika mycket. Inte minst behöver man stabila basar. Men det går inte att ha en kör med bara basar. Man behöver vackra toner i de övre registren också.

Jag kom att tänka på min kör när jag läste Färdplanen för fossilfri el, som man nu håller på att utarbeta under Energiföretagens ledning och som vi diskuterat vid ett seminarium i Stockholm under fredagen. Det behövs flera olika kraftslag som balanserar varandra i ett elsystem, precis som stämmorna i en kör. Om det blir obalans och för mycket av en stämma låter det illa.

Ett välbalanserat elsystem behöver både baskraft och reglerbar kraft. Det behöver kraft som fungerar året om och när elbehovet är stort.

De senaste åren har man nästan bara byggt ut vindkraft i Sverige. Det inget fel på vindkraft; den ger ren, förnybar el. Men det blir ungefär som om man skulle värva enbart andratenorer till en manskör. Det skulle inte låta bra, tro mig!

Färdplanen för fossilfri el tar inte ställning till vad som skulle vara det bästa elsystemet, men presenterar tre olika alternativ. Ett med främst storskalig och centraliserad förnybar energi, ett med mer utspridd, decentraliserad förnybar energi, bägge utan kärnkraft efter 2040, och ett alternativ där man kombinerar förnybar energi med att behålla kärnkraften även efter 2040.

Gemensamt för de tre alternativen är att man bygger relativt lite biokraft – men något mer i alternativ två, det med mycket decentraliserad förnybar el – som mest 23 TWh.

Energimyndigheten har gjort en liknande analys av framtidens elsystem i ett projekt om 100 procent förnybar el. Även energimyndigheten har relativt lite biokraft i de flesta av alternativen. Men de har också gjort ett alternativ med 35 TWh biokraft.

Svebio gjorde härom året en biokraftvision där vi ansåg det möjligt att bygga 40 TWh biokraft till 2040.

De båda framtidsbilderna, Färdplanen och Energimyndighetens rapport, visar på betydande problem när man skapar ett elsystem med mycket stor andel variabel elproduktion (främst vindkraft, men också solenergi).

Väldigt mycket av den tillkommande vindkraften byggs långt i norr, långt från de flesta elkonsumenterna. Det kräver förstärkningar av överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige. Kanske kan man klara detta mer att bygga om befintliga ledningar. Men det kan också behövas nya stora kraftledningar som då måste dras över hundratals skogsfastigheter och passera bebyggda trakter. Det kommer att ta tid att få dessa kraftledningar på plats, om man inte ska köra över motstående intressen och strunta i rättssäkerheten.

Den stora andelen variabel produktion kommer också att leda till stora investeringar i balanseringskraft, ellagring, spetslast och åtgärder för att garantera svängmassa och stabilitet i elsystemet. En av åtgärderna är att bygga om vattenkraften så att man kan ta ut större effekter, alltså öka korttidsregleringen i vattendammarna. Inte heller detta är utan motstående miljöintressen.

Vi kan ju inte acceptera en elförsörjning med ökade risker för massiva strömavbrott, därav alla dessa åtgärder. Färdplanen visar tydligt att det kommer att kosta betydande belopp, och kostnaderna kommer att läggas på samtliga elkonsumenter, både hushåll och industri.

Energimyndighetens rapport visar att man får betydande problem med balansen i de alternativ där man har hög andel vindkraft och solel, medan de problemen blir mycket mindre när man har mycket kraftvärme. I ett alternativ med mycket landbaserad vindkraft i norr får man exempelvis nollpriser eller negativa priser på el i elområde 1 (norra Sverige) under cirka 1400 timmar om året. Under nästan två månader av årets tolv skulle elproducenterna inte få betalt (!) – säkert under de timmar då det blåser som bäst.

Det ligger mot den här bakgrunden också i vindkrafts- och solkraftsproducenternas intresse att elproduktionskören är väl balanserad.

Varför är biokraften så bra?

Den är planerbar. Den producerar när el behövs. Den finns nära användningen av el, i större städer och vid industrier som använder mycket el. Den kräver inte investeringar i nya nät. Den är både baskraft och balanskraft. Man kan i framtiden skilja av och lagra koldioxiden.

Hur ska man då få till stånd en balanserad 100 procent förnybar elproduktion, där vattenkraft, vindkraft, biokraft och solkraft samverkar på ett bra sätt?

En kör måste ha en dirigent, som ser till att stämmorna är i balans. På elmarknaden finns idag ingen dirigent. Efter avregleringen 1996 är det meningen att marknaden ska hantera utbyggnaden, utifrån generella styrmedel som ska vara teknikneutrala, utan någon planmässig styrning från regering och myndigheter. Men kommer marknaden att styra allt till det bästa på elmarknaden?

Färdplanen för fossilfri el anger en mängd kostnader för ”systemet”, som alla måste vara med och betala. Jag har redan nämnt dem: nätutbyggnad, balansering, spetskraft, svängmassa, stabilitet, garanterad effekt i alla delar av landet. Mycket kommer att kunna hanteras av marknadens aktörer i samverkan och genom olika prissystem. Men i stort gäller att man kan skicka räkningen vidare till konsumenterna via nätavgifter.

Nog skulle det kännas tryggare om det också fanns en dirigent som hade ett samlat ansvar för att omställningen till ett förnybart elsystem sker på ett någorlunda rationellt sätt. Om utbyggnaden sker utan samordning kan vi hamna i ett läge där vi i efterhand måste ta stora kostnader för att få ett tryggt elsystem.

Och vi elkunder får betala ett högt pris.

/Kjell

PS. Om du bor i Stockholm, är körsångare och vill testa manskör, så behöver vi förstärkning i alla stämmor.