”Dansen blir bara rikare ju fler grupper jag möter”

Klaudias väg till att bli danspedagog har varit lång. Det hann bli både en kandidatexamen i reklam och PR och en master i socialantropologi innan hon fullt ut återvände till dansen. Idag arbetar hon bland annat som danspedagog för personer med funktionsnedsättningar hos SV Stockholm.
– Jag är bara i början av min resa. Nu vill jag fortsätta framåt och jobba med undervisning inom nutida dans på olika nivåer, både för personer med och utan funktionsnedsättningar, säger Klaudia.

När Klaudia Rychlik var fem år gammal hade hon redan bott i tre olika länder, på tre olika kontinenter. På grund av detta började hon tidigt att fundera över frågor som rörde samexistens och lärande. Samtidigt växte sig ett intresse för dansen starkt och Klaudia dansade både balett och polsk folkdans som 10-åring. Men när familjen ett år senare flyttade från Polen till Sverige så fanns det inte möjlighet för Klaudia att fortsätta ta dansklasser. I stället dansade hon vidare hemma på sitt rum.

I 20-årsåldern tog studierna Klaudia till Stockholm. Efter en kandidatexamen i reklam och PR med inriktning pedagogik började hon läsa en master i socialantropologi. Då dök tanken om dansen upp igen och Klaudia bestämde sig för att skriva sin masteruppsats om frilansande dansares arbetsvillkor. Hon började ta dansklasser igen, men denna gång inom modern och nutida dans.

– Då kände jag direkt att det här, det gillar jag! Säger Klaudia.

När Klaudia var klar med sin masterutbildning kände hon att något saknades. Hon ville arbeta med utbildningsfrågor och mänskliga rättigheter, men inte bara administrativt, utan även praktiskt. När en kompis berättade att Stockholms konstnärliga högskola sökte studenter till kandidatprogrammet i danspedagogik sökte Klaudia, och kom in! Äntligen kunde hon kombinera flera av sina intressen i rollen som danspedagog.
I socialantropologin reflekterar man mycket kring att vara människa, och i danspedagogiken arbetar man med kroppslig förståelse. Detta har resulterat i Klaudias danspraktik som hon kallar Moving in togetherness. (Danspraktik är respektive danspedagogs reflektion av vad den gör).

– Jag brinner för tillgänglighet och vill utvidga min och andras idé om vad lärande är och kan vara. I dansen kan vi arbeta med olika ingångar in till gemenskap, omsorg och samexistens. Öva nyfikenhet och lekfullhet. Lära oss vara medmänniskor, uppleva friktion, och utmana och stödja varandra i det, säger Klaudia.

På Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm (SV) arbetar Klaudia som danslärare för personer med intellektuell funktionsnedsättning och personer med fysiska funktionsnedsättningar.

– SV tror på mina idéer och jag känner frihet att utveckla min vision här.

På frågan om varför Klaudia vill arbeta med personer med intellektuell funktionsnedsättning svarar hon:

– Jag har själv upplevt hinder i mitt lärande. Det är stressande att vara ny i ett land och inte förstå språket och de sociala koderna. Därför är tillgänglighet och kollaborativt lärande en viktig del av mitt pedagogiska arbete. Det är mitt hopp om förändring.

Klaudia tycker att mer kan göras för att tillgängliggöra dansundervisning. Drömmen är därför att utveckla utbildning i dans för personer med fysisk funktionsnedsättning som vill satsa på dans på en högre nivå.

– Jag kommer aldrig släppa att arbeta med funktionsrätt. Jag har mött fantastiska människor på min väg, och dansen blir bara rikare ju fler grupper jag möter, avslutar Klaudia.

---

Under hashtaggen #bildningföralla samlar vi på Studieförbundet Vuxenskolan Stockholm berättelser och porträtt från vår verksamhet.

Text: Cecilia Wihlborg