Så formade humor den borgerlige mannens identitet

Kring sekelskiftet 1900 blomstrade den svenska skämtpressen. Tidningar som Söndags-Nisse och Kasper, huvudsakligen riktade till den borgerlige mannen, kom ut i stora upplagor och lästes såväl i hemmen som på kaféer och rakstugor. I en ny avhandling i konstvetenskap från Stockholms universitet undersöks hur skämtbilderna formade bilden av den borgerlige mannens identitet.

När den borgerlige mannen avbildas i det sena 1800-talets skämtbilder ger han ofta ett undanglidande och diffust intryck. Han är huvudperson i bilderna men dem det skämtas om är militärer, arbetare, barn, bönder och inte minst kvinnor. Alla situationer handlar indirekt om honom, men vägen går via skämtbildernas övriga humorobjekt. Den borgerlige mannen formas av hur de andra karaktärerna påverkar hans tillvaro.

– Men samtidigt som den borgerlige mannen är huvudperson kan han inte pekas ut lika tydligt som övriga humorobjekt. Det är han som skrattar åt dem andra. Det uppfinns olika humoristiska grepp för att undvika ett utpekande och för att behålla kontrollen över skrattet. Självironi är ett exempel på ett sådant grepp, säger Elisa Rossholm vid Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet.

– Att peka ut och att skratta åt en annan person eller grupp berättar minst lika mycket om den som skrattar, fortsätter Elisa.Att vi inte längre tycker att många av den tidens skämtbilder är roliga säger en hel del om hur samhället har förändrats, samtidigt som det väcker frågor om vilka som idag är skämtobjekt och huvudpersoner.

Stockholms bostäder, gator och parker utgör ofta skämtbildernas scenografi. Stadens nöjen, hemligheter och farligheter är det som utgör material för skämten, och det som hotar huvudpersonens värdighet och status.

Skämtbilden är en ofta negligerad bildgenre men den ger en inträngande bild av Stockholms sociala och psykologiska problematik vid sekelskiftet 1900. Ett flitigt använt ämne i skämtbilderna var till exempel debatten om män och kvinnors sexuella roller. Kvinnans dubbla ansikte av sedelös och ärbar utgör både ett hot och en lockelse för skämtbildernas borgerlige man.

Avhandlingen I väntan på hufvudpersonen: Identitet och identifikation i svensk skämtbild 1870-1900 finns tillgänglig för nedladdning här:

http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:922599/FULLTEXT01.pdf

För ytterligare information

Elisa Rossholm, doktorand, Institutionen för kultur och estetik, Stockholms universitet, mobil 0709-62 32 23, e-post elisa.rossholm@arthistory.su.se