Ny avhandling: Billighetsskälen fyller en viktig funktion i straffsystemet

Så kallade billighetsskäl kan påverka såväl valet av påföljd som straffmätningen i lindrigare riktning. I en ny avhandling från Stockholms universitet diskuterar Jack Ågren bland annat förutsättningarna för att ”belöna” så kallade kronvittnen med nedsatt straff. Vidare föreslår han att de åtta punkter som nu anger billighetsskäl reduceras till fyra.

Billighetsskälen som regleras i Brottsbalken (BrB 29:5) omfattar åtta punkter och har att göra med den tilltalades personliga förhållanden och dennes agerande efter brottet. Till de sistnämnda hör att frivilligt ange sig själv samt att avhjälpa de skadeverkningar som brottet har orsakat, till exempel genom att skjutsa den person man har misshandlat till sjukhuset.

Till personliga förhållanden hör hög ålder eller dålig hälsa och att den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppskada. Hit hör också bieffekter av straffet - att den tilltalade på grund av brottet utvisas ut landet och att han eller hon till följd av brottet riskerar att förlora sitt jobb.  Att ovanlig lång tid (exempelvis på grund av en ineffektiv rättsapparat) har förflutit sedan brottet begicks är ytterligare ett billighetsskäl. Lagen medger även att annan omständighet utöver de uppräknade kan motivera lindrigare straff.

I avhandlingen analyserar Jack Ågren de ideologiska och rättspolitiska motiven bakom billighetsskälen. Han konstaterar att skälen kan motiveras på olika sätt och att skälen har en viktig ideologisk och rättspolitisk funktion att fylla.

Kronvittne kallas traditionellt den som anger andras brott och som ”belöning” själv döms lindrigare. Utrymmet för att döma lindrigare i dessa situationer är starkt begränsat i Sverige. I den rättspolitiska debatten förekommer dock förslag om att införa ett kronvittnessystem i Sverige, främst för att komma åt den organiserade brottsligheten. Jack Ågren ser problem med att bestämmelsen om billighetsskäl ska inkludera den situationen att en gärningsperson anger sina kumpaner.

– Den som anger sig själv tar ansvar för sina egna handlingar. Det behöver inte den göra som anger andra. Det kanske i stället handlar om att slippa ta ansvar för det man själv har gjort. Rena samhällsnyttoskäl bör inte sammanblandas med de skäl som nu bär upp billighetsskälen. 

Jack Ågren föreslår att lagens åtta punkter reduceras till fyra: 1. Att gärningspersonen drabbas särskilt hårt fysiskt, psykiskt eller socialt. 2. Negativa bieffekter av brottet eller straffet. 3. Ansvarsfullt agerande. 4. Andra omständigheter likvärdiga med punkt 1-3.

– En sådan indelning som betonar omständigheternas karaktär snarare än att specificera enskilda omständigheter lämnar öppet för att beakta även andra omständigheter än de som åberopas i gällande lagstiftning. Indelningen skulle bidra till praxisbildningen och därmed lösa vissa gränsdragnings- och tolkningsproblem. Vidare skulle kraven på förutsebarhet och likabehandling bättre tillgodoses. Nuvarande ordning leder dessutom till en allt för restriktiv tillämpning i strid med lagstiftarens ambitioner.

Jack Ågren föreslår även att rekvisitet ”särskilda skäl” i BrB 29:5 bör utgå eftersom det medför risk för vissa tröskeleffekter vilket kan leda till orättvisa resultat.

Avhandling:
Billighetsskälen i BrB 29:5 – Berättigande och betydelse vid påföljdsbestämning, Jure förlag

För ytterligare information
Jack Ågren, doktor i straffrätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 14 94, mobil 0730- 81 12 01, e-post jack.agren@juridicum.su.se

Staffan Westerlund, presskontakt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 12 82, mobil 0737-84 50 31, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se