Internationella brottmålsdomstolar – ingen arena för politisk propaganda

Internationella brottmålsdomstolar ska fokusera på individuell skuld. De kan bidra till att teckna en konflikts historia men denna strävan ska inte styra domstolarnas beslut. Vidare är det viktigt att dessa rättegångar genomförs skyndsamt. Försenad rättvisa riskerar lätt att bli utebliven rättvisa. Det hävdar Mark Klamberg i en ny avhandling i internationell straffprocessrätt vid Stockholms universitet.

I avhandlingen använder Mark Klamberg olika teoretiska perspektiv för att analysera fem internationella processystem: tribunalerna i Nürnberg och Tokyo, ad hoc tribunalerna för tidigare Jugoslavien och Rwanda samt Internationella Brottmålsdomstolen, ICC.

Rättsprocessen skiftar i olika rättstraditioner. I kontinentaleuropeiska länder har domaren normalt en mer aktiv, utredande roll i enlighet med den så kallade inkvisitoriska traditionen. I länder som präglas av common law har domaren en mer passiv roll medan parterna är mer framträdande enligt den kontradiktoriska traditionen. På samma sätt som det svenska rättssystemen har inslag av båda traditioner sker även ett möte i de internationella processystemen. Mark Klamberg konstaterar att den inkvisitoriska principen tenderar att dominera den inledande utredningsfasen. Senare i processen får den kontradiktoriska principen större tyngd och parterna blir därmed mer jämställda.

En rättsprocess kan ha flera olika ändamål som emellanåt kommer i konflikt med varandra. Den kan syfta till att avskräcka från brott, ta till vara den tilltalades rättigheter, ta till vara brottsoffrens intressen eller att ”finna sanningen”. Sanningen kan antingen handla om att fastslå vem som bär ansvar för en brottslig handling eller att få fram sanningen om en konflikts historia för att läka såren och förhindra framtida konflikter.

– Rättegångar präglas av polarisering, intresset av skyndsamhet och att och att nå ett slutgiltigt avslut vilket skiljer sig från historikerns strävan att belysa flera olika aspekter och en vilja till ständig omprövning. Rättegången kan visserligen, som bieffekt, vara en del av historieskrivningen, men det kan inte få styra rättegångens genomförande. Tvärtom kan ett fokus på historien förfela rättegångens syfte eftersom det riskerar att leda till kollektiv medan rättsprocessen syfte ska vara att på individuell basis separera de skyldiga från de oskyldiga, säger Mark Klamberg.

Vidare menar han att de studerade tribunalerna ska uppfattas som fem separata rättssystem. Det innebär att tribunalerna inte är bundna av varandras beslut.

– Däremot kan lägre instanser inom samma tribunal vara bundna av högre. Inom det egna systemet blir överklagandeinstanser prejudicerande.

I ett avslutande avsnitt ger Klamberg några rekommendationer: För att skydda vittnen bör åklagarsidan under brottsundersökningen kunna hemlighålla viss information för försvaret. Samtidigt bör försvarets möjligheter att samla in bevis stärkas. För att påskynda processen och förhindra att rättegångssalen blir en skådeplats för politisk propaganda bör irrelevanta hänvisningar till historisk bakgrund och politisk kontext undvikas. För att stärka vittnens vilja att vittna kan videoförhör användas i större utsträckning. Slutligen, i de fall som FN:s säkerhetsråd hänvisar situationer till ICC bör säkerhetsrådet klargöra medlemsstaternas ansvar att bistå domstolen i lagförandet och gripandet av efterlysta individer.

Avhandlingens titel: Evidence in International Criminal Procedure. Sammanfattning finns i  databasen Diva: http://www.diva-portal.org

Ytterligare information
Mark Klamberg, tfn 08 – 16 11 90, mobil 070 629 29 57, e-post mark.klamberg@juridicum.su.se

Juridicums presskontakt: Staffan Westerlund, tfn 08- 16 12 82, mobil 073 – 784 5031, e-post staffan.westerlund@juridicum.su.se