Ingenjörsstudenter lär sig inte att skriva för arbetslivet

Ingenjörsutbildningarna på svenska tekniska högskolor utbildar studenter för att de ska klara av att hantera olika roller och uppdrag i arbetslivet. Däremot får de inte lära sig hur man skriver och kommunicerar på ett sätt som är anpassat till uppgifterna de möter. Det visar Stina Hållsten i sin avhandling om ingenjörers sätt att skriva och förhålla sig till språket, som inom kort läggs fram vid Stockholms universitet.

Skrivandet är ett betydande inslag redan under studierna vid de tekniska högskolorna. Däremot är det inte främst en uppgift som syftar till att ge arbetslivsinriktad erfarenhet, säger Stina Hållsten.
- Högskolans skrivande och texter är absolut inte desamma som arbetslivets. En del av svårigheterna, och kanske överraskningarna, med inträdet på arbetsmarknaden efter den långa utbildningen ligger i just skrivandet; mängden texter som ska författas, arbetsformerna och även sättet att uttrycka sig språkligt.

I utbildningsvärlden är skrivandet omgärdat av scheman och inlämningsdagar och det finns dessutom ofta en vetskap om att det alltid är en lärare som bedömer slutprodukten. Det är ett av syftena med övningarna och för med sig att användandet av texten nästan alltid stannar vid den bedömningen. I yrkeslivet är det annorlunda. Där får man i högre utsträckning klara sig själv och vara beredd att argumentera för sin text. Tidsramarna ser också annorlunda ut och man skriver främst för att exempelvis projektgruppen man deltar i ska kunna genomföra sitt arbete och inte för att redovisa en uppgift.

- Det var tydligt hur frånvarande argumentation och resonerande kring tillvägagångssätt och resultat var i det material som studerades, trots att det är något som ofta efterfrågas av lärarna. Det är möjligt att lärarnas ofta vardagliga, rättframma tilltal fungerar som förebild och kan ses som ett pedagogiskt grepp för att avdramatisera tekniken och göra det hela hanterligt för den som håller på att läsa sig. Men det kan också spegla en syn på teknik och problemlösning, som menar att allt går att uttrycka enkelt och rättframt, hur komplicerat det än är, säger Stina Hållsten.

En utgångspunkt för undersökningen är att skrivande sker inbäddat i ett sammanhang, och inte vid sidan av annat arbete. Det sociokulturella perspektivet indikerar dessutom att det är först när vi deltar som vi verkligen lär oss. Men hur klarar man från utbildningshåll av att lära studenterna att skriva som exempelvis en ingenjör, när utbildningen inte har fler kopplingar till arbetslivet? Går det alls att simulera verkliga arbetsuppgifter, exempelvis i form av projektarbeten, för att på så sätt förbereda studenterna på hur skrivande inom yrket ser ut?

Jo, men bara delvis, säger Stina Hållsten.
- Skrivandet på den tekniska högskolan liknar på flera sätt skrivandet i arbetet. Till exempel är det liknande typer av texter som skrivs: instruktioner, specifikationer och rapporter. Skillnaden ligger i skrivandets inramning: i roller, funktioner och mål. Syftet med skrivandet i utbildningen är i första hand kunskapskontrollerande, även om uppgifterna utformas som projekt med utomstående beställare. Därför är det svårt att fullt ut efterlikna de förutsättningar som finns för skrivandet i arbetet. I arbetet skriver ingenjören inte sällan i en expertroll, ibland för läsare med liknande kompetens men ibland för projektmedarbetare som har andra professionella roller. Texterna är också tydligare integrerade i verksamheter där skrivandet i sig inte är huvudsaken.

Undersökningen bygger på en ettårig intervjustudie med tre nyutexaminerade civilingenjörer. De tre informanterna arbetar inom olika sektorer: på en verkstadskoncern, ett forskningsföretag och ett konsultföretag inom personalsektorn. Alla tre har utbildat sig på en större teknisk högskola. Intervjustudien kombinerades med en undersökning av texter skrivna av såväl informanterna som andra medarbetare ingenjörer och andra på respektive arbetsplats.

Avhandlingens titel är: "Ingenjörer skriver. Verksamheter och texter i arbete och utbildning" och finns att ladda ner som pdf på
http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7483.

Ytterligare information
Stina Hållsten, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet. Tel 08-16 36 48 eller 070-172 15 63, e-post stinah@nordiska.su.se.

För bild
08-16 40 90 eller press@su.se.