Döva lär sig svenska som hörande lär sig ett andraspråk

Döva elever utvecklar sin svenska på samma sätt som hörande lär sig ett andraspråk. Det visar en ny avhandling i lingvistik vid Stockholms universitet. Forskaren Krister Schönström disputerar den 8 oktober och är själv döv sedan barndomen.

Att lära sig svenskt teckenspråk och svenska har sedan 1980-talet varit bland de främsta kursmålen för döva skolelever i specialskolan. Teckenspråk ses då som dövas förstaspråk, det vill säga det språk som används i undervisningen och i daglig kommunikation. Svenska däremot ses som dövas andraspråk och lärs in primärt via skrift. Men hur språken utvecklas i relation till varandra vet man litet om. I sin avhandling vid Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet har Krister Schönström studerat en grupp döva skolelevers tvåspråkighet, närmare bestämt hur deras svenska utvecklas och hur man kan beskriva färdighetsnivåer i deras teckenspråk.

– Min forskning visar att vad som beskrivits för hörande andraspråksinlärare också gäller för döva skolelever som har svenska som andraspråk. De lär sig svenska i samma ordning som hörande, säger Krister Schönström som själv är döv sedan barndomen.

Samma process oavsett hörsel
Inom andraspråksforskningen menar forskarna att den mänskliga hjärnans möjlighet att ”processa” ett nytt språks grammatik, till en början, är begränsad. Forskningen har visat att andraspråksinlärare först lär sig ord för att sedan avancera till böjningsändelser, fraser, mer komplicerade fraser och slutligen meningar. Det beror på att specifika språkliga regler måste automatiseras i en viss ordning. Skillnaden för döva är att de lär sig svenska primärt via skrift. Här har då frågan ställts om döva också följer denna speciella inlärningsordning trots avsaknaden av hörsel.

Ett annat fenomen som studerats i avhandlingen är hur stor betydelse ett förstaspråk har för andraspråksinlärningen. Under 2000-talet har bl.a. amerikansk forskning pekat på att döva skolelever i USA som uppnår hög färdighet i engelska också haft hög färdighet i amerikanskt teckenspråk i testresultaten. I avhandlingen försöker Krister Schönström beskriva de döva skolelevernas teckenspråksfärdigheter och jämföra detta med deras utvecklingsnivåer i svenska.

Svårt bedöma teckenspråk
– Att beskriva nivåer i teckenspråk är lättare sagt än gjort. Det behövs mer forskning om hur döva barn utvecklar sitt teckenspråk innan man säkert kan bestämma nivåer. Men min studie visar att de elever som har högst nivåer i svenska också berättar mer ”fylligt”, d.v.s. deras berättelser är mer levande i jämförelse med de som har lägst nivåer i svenska, säger Krister Schönström.

Avhandlingen visar därmed att döva trots avsaknaden av hörseln inte tycks skilja sig åt från hörande andraspråksinlärare när det gäller språkutveckling. Dessutom bekräftar avhandlingen tidigare forskningsresultat att ett utvecklat förstaspråk är viktigt för andraspråksinlärningen.

Avhandlingens namn: Tvåspråkighet hos döva skolelever. Processbarhet i svenska och narrativ struktur i svenska och svenskt teckenspråk.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-39917

Disputationen
Krister Schönström försvarar sin avhandling fredagen den 8 oktober kl 14.30 i hörsal A2, Stockholms universitet. Disputationen är öppen för alla intresserade. 

Ytterligare information
Krister Schönström, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet
SMS: 0735-10 79 73
E-post: schonstrom@ling.su.se
www.ling.su.se