Säkerhetsarbete dominerade SSG:s Elansvarsträff

Av Kjell-Arne Larsson

SSG:s årliga elansvarsträff genomfördes i slutet av november. Arrangemanget leddes av Patrik Eriksson, som är senior rådgivare för elsäkerhet på SSG. Han kompletterade de medverkandes presentationer med frågeställningar och inpass.

Patrik Eriksson återkom ofta till behovet av ett systematiskt och strategiskt elsäkerhetsarbete på industrianläggningarna, och där SSG:s standarder är viktiga stöd för elsäkerhetsledare, för egen personal och för entreprenörer. Ett mål i sikte är en fullständigt standardiserad arbetsprocess. SSG:s standarder, Elinstallationsreglerna SS 436 40 00, Elsäkerhetsverkets föreskrifter ELSÄK-FS och handböcker stödjer varandra. Vi har huvuddelen av regelverk och standarder på plats, men det återstår en del jobb för SSG och partners tills anvisningarna för riskbedömning och säkerhet blir heltäckande.

Min resa: erfarenhet från en elansvarig

Jan Axelsson började på Skoghalls bruk 1976 som industrielektriker. Efter 42 år i olika befattningar övergick han till BillerudKorsnäs Gruvöns bruk där han under tre år jobbade som montageledare med el och instrument och som stöd till yngre projektledare. Under träffen gjorde Jan en historisk tillbakablick på säkerhetsarbetet. På hans första arbetsplats var utrustningen från 1930-talet i det gamla pappersbruket. Några regelrätta riskanalyser utfördes inte på den tiden, det som gjordes sköttes i ställverket på plats och då muntligen av en äldre kollega som visade och lärde ut handgreppen så det inte blev några missöden.

År 1984 installerades det första ställverket med ljusbågsvakter, senare kom kasettställverken och PLC-styrning, vilket ställde nya krav på utcheckningsarbetet. Då utvecklades riskanalyserna och blev mer systematiska och en riktigt bra hjälp även för idrifttagningen.

År 2014 fick Jan Axelsson i uppdrag att ta fram speciella kläder för elektriker och han visste inte mer än att det fanns ljusbågstestade kläder. Han fick då kontakt med SSG som var i färd med att starta en arbetsgrupp och sätter då fart på arbetet och snart inser man att lager på lager och samtestade kläder är rätt väg. Lite senare lär de sig räkna ut händelseenergin. Man har ett gott skydd och bra kunskaper sex år senare.

– Idag ser vardagen mycket annorlunda och mycket bättre ut när det gäller elsäkerhetsarbetet och riskanalyser på industrin. Det vore mycket illa om arbetet idag gjordes som på 70- och 80-talen, avslutar Jan Axelsson.

Följer man föreskriften ELSÄK-FS 2006:1 så kör man inte i diket. Vid arbete där det finns elektrisk fara ska säkerhetsåtgärder vidtas enligt god elsäkerhetsteknisk praxis, så att betryggande säkerhet uppnås för dem som deltar i arbetet. Säkerhetsåtgärderna ska vara grundade på en riskbedömning.

En riskbedömning ska bland mycket annat omfatta:
• Tillträde
• Spänningssättning
• Tekniska krav
• EMC
• Potentialutjämning
• Skötsel och underhåll
• Märkning och skyltning
• Regler för entreprenörer

Konstruktionsriskanalyser

Redan i projekteringsstadierna bör man genomföra konstruktionsriskanalyser för elkraftmatning, frekvensomriktare och drivsystem så man skaffar sig ett bra grepp om risker och utrustning. Där bör flera kategorier vara delaktiga som projektledare, representanter för underhåll och elsäkerhetsledare. Då är möjligheterna stora att konstruera en säkrare anläggning och underhållskostnaderna beaktas. Att avdela en person för detta i tidigt skede är mycket kostnadseffektivt och skapar en fin samsyn i de olika besluten.

Torr-is-blästring
Inom massa- och pappersindustrin används torr-is-blästring för att rengöra bland annat valsar i smetkök och i rullmaskiner. Att metoden fungerar även på elkraftutrustning visades med några bildexempel, exempelvis en transformator som efter blästringen såg ut att vara i nyskick. Metoden är mycket kostnadseffektiv. Blästringen görs spänningslös, men Vattenfall och övriga utbildade företag kan utföra den spänningssatt.

Kabelförläggning i mark och EKP

Klas Roos, som tidigare arbetat på Preem, men numera är konsult, gjorde flera inpass under Elansvarsdagarna. Han tog bland annat upp den kniviga situation som många byggare (även de allra största svenska byggentreprenörerna) hamnar i när de upptäcker att deras maskinförare inte har rätt utbildning för att gräva i mark, där det finns kablar eller ska läggas kablar. Schakta massor kan vilken maskinförare som helst visserligen få göra, men inte lägga kabel eller fylla på material kring och på kabel. Motsvarande problem kan uppstå om man gräver i mark där relationshandlingar har visat att det inte går kablar, men man ändå upptäcker sådana.

Schaktar man inom ett område med icke koncessionspliktiga kablar måste entreprenören följa regelverk för lågspänning, verksamhetstypen [Övriga anläggningar för användning av el] och för högspänning [Övriga anläggningar]. Bland annat gäller att maskinföraren måste ha gått rätt kurs, ingår i egenkontrollprogrammet och är namngiven i kompetensmatrisen samt att företaget måste ha en elinstallatör för regelefterlevnad.

Ny mångsidig skylt

Till anläggningsinnehavarens ansvar hör dokumentation och uppmärkning. I ELSÄK-FS 2008:2 3§ finns regler om varselmärkning och i dess 10§ anges att ”…ingångar till ett driftrum ska på utsidan ha förbudsskyltar…”. Många olika skyltar kan bli aktuella på en och samma dörr. Lars-Göran Andersson, som är underhållschef med elansvar hos mjukpapperstillverkaren Essity med nätverk ELA petrolium, har utvecklat en skylt med fem delskyltar som underlättar skyltandet och är tydligare.

Sedan fortsatte träffen med att Klas Roos presenterade funderingar och tips i samband med underhållsstopp, baserade på erfarenheter från hans tidigare arbetsplatser Preemraff i Lysekil och Göteborg.

– Ett bra tips särskilt om speciella jobb ska utföras är att bjuda in entreprenörerna till ett förberedande möte och berätta vad ni förväntar er av dem, rekommenderade Klas Roos och visade en lista med krav på elentreprenören.

Arbetsgivaren respektive anläggningsinnehavaren ska veta sina uppgifter och skyldigheter inför och under stoppet. Klas Roos visade också hur ställverk kan vara uppmärkta med skyltar som informerar om ljusbågsrisker och händelseenergier. Dessa styr bland annat vilka kläder som måste användas. Klädvalen visas på en elsäkerhetsmatris med riskzonerna A–F. Efter utfört stopp rekommenderas en enkät till egen personal och entreprenörer. Samla in erfarenheter av stoppet och återkoppla.

Klas Roos och Patrik Eriksson var sedan överens om att elsäkerhetsarbetet under ett stopp bör och kan standardiseras fullt ut, men det är förnärvarande en del bitar som fattas i regelverk och standarder innan allt är på plats.

Reflexioner kring fel och elsäkerhet

För reflexionerna svarade Mats Blomberg från Rejlers. Han har arbetat mycket med revisionsbesiktningar, maskinsäkerhet och termografering. Mats Blomberg har en vurm för regelverk och håller utbildningar i elsäkerhet, när han inte skriver inlägg om ledarskap eller hjälper Scania med deras tekniska riktlinjer.

Han hänvisade inledningsvis till att det fortfarande inträffar onödiga olyckor och incidenter. Varför kan man fråga sig. Nu har vi haft SSG-standarder och andra regelverk sedan många år tillbaka.

– Alla måste förstå ansvarsfördelningen och vilket ansvar man själv har, ansåg Mats Blomberg.

Ett bra knep är att fråga vilka riskbedömningsmallar som används, om de överhuvudtaget används. Hur fungerar anvisningarna för exempelvis hur man ska frånskilja? Anvisningarna får inte vara utspridda på flera dokument, de måste vara enkla och lätta att följa.

Det är elsäkerhetsledaren som måste bestämma vilka metoder som ska användas. Och arbetstagaren måste använda rätt skyddsutrustning och den ska finnas tillgänglig.

Anläggnings- och maskinägaren kanske inte känner till hur ansvarsfördelningen ska se ut. Alla anläggningsägare kan inte el, många tror att det heter hushålls-el och industri-el och anser hushålls-elen vara ofarlig.

– För övrigt ska elsäkerhet och underhållsmässighet finnas med redan när utrustning konstrueras. Är den inte underhållsmässig som ny, blir detta något man måste leva med, avslutade Mats Blomberg.

Potentialutjämning

Potentialutjämning är ett paraplybegrepp som täcker in fler andra begrepp. Syftet med potentialutjämning är:

1. Utjämning för skyddsändamål
2. Utjämning för funktionsändamål

Regelverken kring potentialutjämning har utvecklats under årens lopp, från skrivningarna i den ”Gula boken”, den ”Blå boken” 1994 respektive 1999, för att utvecklas vidare SS 436 40 00 ”Elinstallationsreglerna”. Andra utgåvan av Elinstallationsreglerna 2009 innebar en smärre revolution inom potentialutjämningen då begreppen skyddsutjämning och funktionsutjämning infördes.

Cecilia Axelsson, som är civilingenjör i elkraft, driver det egna företaget Potentiale i Wermland AB, är expert på potentialutjämning och håller utbildningar, eller ”utmaningar” som hon själv föredrar att kalla dem, samt gör utredningar. Under Elansvarsträffen klargjorde hon en hel del av den begreppsförvirring som råder, och förklarade bland annat innebörden av ”skyddsutjämning” och ”funktionsutjämning”.

I tredje utgåvan av Elinstallationsreglerna 2017 infördes termen främmande ledande del. ”I varje byggnad ska främmande ledande delar som förs in utifrån anslutas till huvudjordningsskenan med skyddsutjämningsledare. Följande är exempel på delar som kan behöva anslutas till huvudjordningsskenan:
– rörledningar av metall som förs in i byggnaden, till exempel gas- och vattenledningar
– främmande ledande delar i form av berörbar metallarmering i betong
– främmande ledande delar som är en del av byggnaden”

Det krävs mer detaljerad förståelse för att veta om armeringen i en bottenplatta ska räknas som främmande ledande delar. Hänsyn måste tas till husgrundens konstruktion. Cecilia Axelsson kommer att hålla ”utmaningar” om potentialutjämning, detta i SSG:s workshops 19 januari och 16 februari.

Hon deltar också i SEK Svensk Elstandards tekniska kommitté TK 64 som nu arbetar med att ta fram en ny handbok i potentialutjämning och den lanseras under våren 2021.

//

https://www.nordiskaprojekt.se/