Gigantiskt investeringsbehov i VA-sektorn

Av Kjell-Arne Larsson

Investeringarna och reinvesteringarna i VA-sektorn är långt under behovet för att långsiktigt upprätthålla kapacitet, vattenkvalitet och möta ökande behov. Det behövs mer finansiering, men också högre kompetens i kommunerna och en bättre styrning och organisation.

Dricksvatten i kranarna ses som en självklarhet. Sverige förbrukar varje dygn 140 liter per capita. Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Vattenverken utgör fundament för ett fungerande samhälle och samtidigt ska det vatten vi förbrukar renas innan det släpps till recipient. Finansieringen av dessa verksamheter sker via taxor och inte via kommunalskatten. Kommunerna släpar efter i den årliga taxehöjningen. Branschen bedömer att varje år är det nödvändigt att höja med 4 procent. Generellt sett räcker därför inte pengarna till. Förutsättningarna varierat dock mycket mellan kommuner, där en glesbygdskommun kan ha 100 meter ledning per capita, medan en stor tätortskommun kan klara sig med 6 meter per capita.

Gigantiskt investeringsbehov

Branschorganisationen Svenskt Vatten har med hjälp av Sweco tagit fram en rapport som släpptes förra året: ”Investeringsbehov och framtida kostnader för kommunalt vatten och avlopp – en analys av investeringsbehov 2020–2040”.

– Idag ligger investeringsutgifterna på 16 miljarder kronor per år, berättade Pär Dalhielm, vd för Svenskt Vatten, under ett seminarium som arrangerades av branschföreningen i samarbete med NCC. Bedömningen enligt rapporten är att denna nivå bör stiga till 23 miljarder varje år fram till 2040.

Sammantaget innebär detta 460 miljarder under den aktuella perioden. I delar av landet upplever vi redan nu vattenbrist i vattenverken och kapacitetsbrist i avloppsreningsverken. Av de 23 miljarderna bedöms hela 13 miljarder behövas för reinvesteringar. Det handlar om åldrade vatten- och reningsverk samt slitna och skadade ledningar. Mest pengar behövs i ledningsnätet. Läckagen från vattenledningsnäten är stora, mellan 16 och 25 procent, beroende på kommun. Detta är alltså rent vatten som bara slösas bort.

– Satsningar behövs på tre fronter, fortsatte Pär Dalhielm. Ökade möjligheter till finansiering, kanske med statligt investeringsstöd och möjlighet för kommunerna att fondera pengar även till reinvesteringar, inte bara för investeringar som idag. Kommunernas organisationer måste bli bättre, och med ökad samverkan mellan kommuner och mellan myndigheter. Dessutom behövs högre kompetens hos landets kommuner, särskilt hos de små kommunerna där väldigt mycket ansvar ligger på ett fåtal personer. Kompetensen måste också öka för att utveckla teknik och koncept.

Pär Dalhielm nämnde också inriktningen mot framtidens cirkulära samhälle, i vilket dagens reningsverk kan bli morgondagens återvinningsanläggningar. Den forskning och utveckling som bedrivs idag är blygsam. Av det totala investeringsbehovet på 460 miljarder behöver en del användas till detta.

Nya samverkansformer

EU har nyligen kommit med ett dricksvattendirektiv som ska implementeras i Sverige. Det är ett minimidirektiv vilket innebär att varje medlemsstat kan införa strängare regelverk. Branschen anser också att sådana behövs. Flera styrmedel är möjliga att införa. Ett sådant kan vara sanktionsavgifter för läckage i näten. Danmark har arbetat strategiskt bland annat på detta sätt och minskat läckagen till 7 procent.

Samordningen mellan myndigheter i Sverige kan bli bättre. Både länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Livsmedelverket och Sveriges geologiska undersökning är formellt engagerade i vatten- och avloppsfrågor och ärenden!

Samtidigt har branschen ett önskemål om ett översiktligt planarbete på region- och kommunnivå som tar med även vatten- och avloppsverk i planeringen.

Kommuner behöver samverka mer med varandra. De kan dela på anläggningar – som Söderköping och Norrköping gör – samt nyttja varandras kompetens. Rutinerna för upphandlingsformerna LOU och LUF bör utvecklas från att vara mest prisinriktade till att ta med hållbarhet, kvalitet och innovation i kriterierna. Kraven på konsulter och entreprenörer bör utvecklas. NCC som tillsammans med Svenskt Vatten ordnade seminariet har lång erfarenhet och specialistkompetens inom vatten och avlopp.

– Vi har under lång tid byggt ut och renoverat Sveriges VA-system och jobbat nära och i samarbete med många av Sveriges kommuner. Under detta arbete har vi sett många av de stora utmaningar som finns med Sveriges VA-system, säger Henrik Enell, divisionschef hos NCC.

NCC vet hur man bygger effektivt samt hur process och utrustning ska designas för bästa reningsmetod och driftsäkerhet.

- Vi samverkar gärna med kommunerna tidigt i processen, fortsatte Henrik Enell. Då kan NCC också delta i teknikutvecklingen inom branschområdet. Alla vi som är aktörer inom området ska dra nytta av varandra för att klara utmaningarna. För att det ska bli verkstad tror jag att det är viktigt att vi lyfter frågorna till bland annat beslutsfattare utanför denna krets.

Klimatförändringarna

Några beslutsfattare fanns också på plats under seminariet. Då i form av politiskt sakkunniga.

– Vatten- och avloppsanläggningarna ska också möta utmaningarna med klimatförändringarna och kunna klara både skyfall och torka, påminde Karin Jonsson (c) som är ordförande i beredningen för samhällsbyggnad hos SKR.

– Vi måste beta av den stora investeringsskulden och det är viktigt att fundera på ytterligare finansieringsformer förutom genom den kommunala taxan. Kanske pensionsfonderna kan användas, frågade sig Magnus Ek (c) som sitter i Miljö- och jordbruksutskottet.

Maria Gardfjell (mp) tog upp risken med kemikalier som följer med i avloppet. Idag övervakas bara 20–30 ämnen, men genom att modernisera miljöarbetet och mäta toxicitet (giftighet) istället för enskilda ämnen kan man hantera okända faror och cocktaileffekter bättre.

– Läkemedelsrester måste bort ut vattnet, menade Betty Malmberg (m) som även hon sitter med i Miljö- och jordbruksutskottet. Och beträffande PFAS, om de går att filtrera bort så måste vi göra detta.

Hon påminde också om nya EU-direktiv för flera ämnen och att det ställer nya och större krav på kommunerna.

– Vi är tacksamma över de rapporter som har klargjort det bekymmersamma investeringsläget. Nu är det viktigt att hitta finansieringsformer, att exempelvis utreda frågan om fondering och hitta lämpliga styrmedel, avslutade Betty Malmberg.

Förutom Svenskt Vattens rapport ”Investeringsbehov och framtida kostnader för kommunalt vatten och avlopp – en analys av investeringsbehov 2020–2040” har NCC nyligen publicerat ”Hur kan vi modernisera Sveriges VA-system?” där företaget presenterar nio reformer som krävs för att klara utmaningarna. NCC nämner också några tekniker som alla kanske inte känner till, nämligen schaktfri ledningsförläggning (NCC NoDig) och att gamla ledningar som inte rämnat helt kan lagas genom att montera in nya ledningar inuti de befintliga.

//

https://storkom.ocast.com/

http://issuu.com/b2bnyheter.se/stacks