Cirkulär produktutveckling på EU:s nya spelplan

EU har med en bred svit av nya lagar och regler ökat takten mot en cirkulär ekonomi. Det är ett samhälle där i förlängningen så stor andel som möjligt av alla produkter skall levereras cirkulärt. Minimala resurser skall bli till avfall. Med hänsyn till hur världen ser ut idag kan det te sig som en utopi. Vad betyder omställningen praktiskt för de företag som både vill följa regelverket och utveckla sin affär och fortsatt vara bland vinnarna på marknaden?

AV Niclas Ihrén, Vd och Grundare, expert cirkulär ekonomi Matters Group

Det finns gott om teoribildning bakom cirkulär ekonomi, sedan 1980-talet och framåt, med en mängd böcker och analyser. Ellen McArthur Foundation har varit en viktig aktör.

Grunden i den cirkulära ekonomin är tre huvudprinciper för design:

• Eliminera avfall genom design av produkter och processer
• Behåll produkter och material i produktiv användning så länge som möjligt
• Återskapa naturliga miljöer genom återförda resurser

Dessa tre principer är väldigt övergripande och säger inte mycket om hur det ska gå till i praktiken, i olika branscher. Men det är likafullt centralt att den första punkten handlar om:

1. Hur vi designar produkter så att de kan leva länge (i flera cykler), och
2. Hur de processer och flöden ser ut där produkterna snurrar runt cirkulärt, alltså affärsmodeller.

Idag köps de flesta produkter inte i ett cirkulärt perspektiv, utan i ett linjärt. Vad betyder det?

Det man syftar till att optimera är primärt transaktionen vid inköpstillfället, med inköpspriset som den viktigaste parametern. Om vi istället skall tillämpa cirkulär logik, så krävs det att det är livscykelkostnad och andra livscykelparametrar som optimeras istället. Hur räknar man ut livscykelkostnad?

Livscykelkostnaden är (inköpspriset + underhållskostnaden - restvärdet)/livslängden. Det betyder att för att börja handla cirkulärt behöver vi veta flera parametrar:

• Inköpspriset
• Livslängd
• Underhållskostnad
• Restvärde

Vi behöver veta hur länge vi avser att ha kvar produkten och vi behöver säkerställa att den livslängden är rimlig, till exempel genom en produktgaranti eller försäkring. Därtill behöver vi veta vilka underhållskostnader som kommer att krävas för att produkten skall bibehålla sitt värde under hela livscykeln. Finns det ett underhållsavtal eller annat sätt att säkerställa detta? Slutligen behöver vi också veta restvärdet, dvs vad får vi för produkten när vi säljer tillbaka den till leverantören eller någon annan aktör som förbereder den för nästa livscykel?

Vet vi dessa parametrar, då kan vi enkelt optimera inköpen cirkulärt, och välja de produkter som är mest fördelaktiga ur ett livscykelperspektiv. Det visar sig, inte överraskande, att de produkter som är bäst ur ett livscykelperspektiv är de som

• Har en hög kvalitet initialt och därför kan leva länge. Sådana produkter kan få en livstidsgaranti.
• Är enkla och billiga att underhålla, genom att det går att byta ut delar t e x.
• Har ett högt och väldefinierat andrahandsvärde. T e x genom att leverantören är beredd att återta produkten till ett definierat värde.

Det är också påtagligt att de produkter som är bäst ur ett livscykelperspektiv också oftast är de som har det minsta negativa fotavtrycket över tid. Om en produkt behöver bytas ut flera gånger så stiger klimatpåverkan och annan miljöbelastning snabbt jämfört med de kvalitetsprodukter som håller för en längre livscykel. Kvalitet och god design är det som behövs alltså.

Hur går det då med vår omställning till en cirkulär ekonomi? Enligt en nyligen gjord analys så har de flesta större företag identifierat att cirkulär ekonomi är viktigt i deras affärsstrategi. Det är dock betydligt färre som formulerat några cirkulära mål, och ännu färre som systematiskt ställer cirkulära krav i sina inköp (alltså krav på parametrarna ovan).

Hur går det med utvecklingen av cirkulära produkter och affärsmodeller då? Mindre bra. De flesta uppger att deras kunder inte ställer några cirkulära krav. Surprise!

Alla bolag och organisationer behöver alltså börja ställa cirkulära krav på sina inköp. Det är vägen till att de själva skall få cirkulära krav på sina egna produkter. De behöver antagligen sätta mål också för att det skall uppnås.

Det är värt att notera att det finns många olika strategier och affärsmodeller för att befrämja en cirkulär ekonomi. Till exempel kan man erbjuda sina produkter som tjänster istället. Om man hyr ut sina produkter så blir det mycket lättare för kunderna att räkna ut livscykelkostnaden enligt ovan.

De affärsmodeller som växer snabbast är olika typer av återbruksaktörer, alltså när en tredje part köper in använda produkter och säljer dem igen för ett andra liv. Återbruksaktörer växer för allt möjligt, inklusive möbler, byggmaterial, kläder med mera. Återbruksaktörerna är viktiga för att använda produkter skall kunna cirkuleras.

Det finns dock två dilemman. Det första är att återbruksaktörerna förändrar inte produkten i grunden. Incitamenten att skapa produkter som håller för flera livscykler förändras inte. Det andra är att även om produkten som säljs är gammal, så säljs den nästan alltid med en linjär logik. Dvs återbruksaktörerna ger ingen garanti för lång livslängd, ingen underhållskostnad och inget definierat restvärde.

Det betyder att grunden för en cirkulär ekonomi, alltså produkter som är designade för att leva länge och kunna levereras cirkulärt inte gynnas av tillväxten av återbruksaktörer. Tvärtom är det så att de verkligt proaktiva leverantörerna som tillverkar kvalitetsprodukter som levereras cirkulärt, de missgynnas. Eftersom dessa produkter ofta har ett högre inköpspris, så ökar skillnaden mot återbrukade produkter som säljs linjärt med ett lägre inköpspris, när man inte väger in de totala livscykelkostnaderna och konsekvenserna.

Trenden är i grunden densamma inom många segment. Dvs, tillväxten är framförallt i återbruk av befintliga produkter och material, inte i design av nya produkter och material med bättre egenskaper under livscykeln. Orsaken är, återigen, bristande cirkulär kravställning från kunderna.

Vi kan tala om två olika perspektiv på cirkulär utveckling:

1. Cirkulära produkter bakåt. Där vi återbrukar (linjära) produkter en livscykel till. Detta växer.
2. Cirkulära produkter framåt. Där produkter utvecklas cirkulärt och säljs utifrån cirkulära krav från början. Här är det kämpigare.

Det vi behöver undvika är när cirkulär utveckling bakåt, alltså återbruk, innebär inköp linjärt till lägsta pris trots tveksamma livscykelegenskaper vilka inte heller säkerställs. Istället vill vi se att även återbruksaktörerna börjar får cirkulära produktkrav enligt ovan, vilket utvecklar marknaden.

Om vi på allvar skall ta oss till ett cirkulärt samhälle behöver vi förstås utveckla hela näringslivet med cirkulära produkter och leverantörer, vilket innebär att vi behöver stärka cirkulär utveckling framåt enligt ovan. Här finns den verkliga utvecklingen.

Grunden är, som jag visat ovan, att vi alla börjar ställa cirkulära frågor och krav på de produkter vi köper - både som företag, organisationer och privatpersoner.

//

https://www.grontsamhallsbygga...