"Största utmaningarna är ledarförsörjningen och föreningskunskapen"

I den ena vågskålen finns ledarbrist, låg föreningskunskap, bristande förtroende för förbund samt sociala utmaningar. I den andra: nytänkande, unika eldsjälar och en stark förankring i lokalsamhället. ”Det är inte synd om våra föreningar i prioriterade områden. Men vi vet om att vi måste göra mer för dem”, säger Miro Hristov som jobbar med föreningsutveckling i prioriterade områden på StFF.

Bara i Stockholm beräknas cirka 40 fotbollsföreningar verka i de 24 områden som av polisen listas som prioriterade. Likheterna mellan föreningarna finns där, exempelvis avsaknaden av föräldraengagemang, låga inkomster bland de boende och ett kriminellt närområde. Dessutom har de rent föreningsspecifika problem gemensamt. Två av de största är ledarförsörjning och föreningskunskap.

Rekrytering av nya ledare är något alla föreningar brottas med dagligdags, också i stadsdelar där inkomsterna är höga, men nöten är kanske extra svår att knäcka i prioriterade områden.

Och det blir dubbelt problematiskt: I avsaknad av fler händer och fötter läggs ofta fler och fler uppgifter på dem som redan är belastade och engagerade, vilket riskerar att bränna ut personer som redan drar ett stort lass.

– Därför måste vi se till att klubbarna utvecklas på längre sikt så att de inte står och faller med enskilda eldsjälar, säger Miro Hristov, som under de kommande tre åren ska jobba med föreningsutveckling i prioriterade områden för StFF:s räkning.

Hitta ledare bortom fotbollen

Förutom att en del ledare tröttnar och slutar, så är en annat problem att duktiga och motiverade tränare ofta försvinner till större föreningar för att påbörja en tränarkarriär. En sorts ”brain drain” där den mindre klubben kan ha svårt att ersätta förlusten.

– Det är ju egentligen något en förening ska vara stolt över, att storklubbarna vill ha en av deras ledare. Men där skulle vi behöva få i gång någon form av mentorskap, att någon yngre förmåga följer en duktig tränare, så att den dagen erbjudandet kommer finns det en person som kan ta över som tränare.

– Hen behöver inte vara lika skicklig, men tillräckligt bra för att klara uppgiften. På så sätt skapar vi ett mer hållbart ekosystem inom Stockholmsfotbollen, säger Miro Hristov.

En annan lösning är att ta vara på den drivkraft som finns i lokalsamhället, men som inte nödvändigtvis är fotbollsrelaterad.

– Det finns ju människor som brinner för e-sport, eller en annan idrott. Då kan man ju bygga in den verksamheten i föreningen. På så sätt kan föreningen växa och erbjuda fler aktiviteter för barnen i området. Det gäller att ta vara på all intern motivation som finns i närheten!

Stelbent byråkrati står i vägen

Miro Hristov och hans kollega Jamshid Masori, chef för fotbollsavdelningen, menar också att det behöver byggas starkare broar mellan förbund och distrikt. Historiskt sett har föreningar i prioriterade områden emellanåt känt sig bortglömda av förbund, och trängda av byråkrati och förordningar.

– Det är så mycket som vi kan göra för underlätta för dem. Till exempel måste det bli enklare att starta en förening. Det tar två timmar att starta ett aktiebolag, men att starta en ideell förening tar veckor, säger Jamshid Masori.

– Det är mycket som ska godkännas. Man måste ha ett organisationsnummer på plats som man ansöker om hos Skatteverket, man behöver ha stadgar och ett bankkonto. Och allt detta ska vara klart innan man får deltai seriespel.

– Och för många lag är det svårt att ta sig till bortamatcher eftersom man inte har råd med SL-biljetter till alla spelare.

Miro Hristov håller med. Han menar att sådana här saker skulle kunna lösas om det fanns en större förståelse mellan föreningar och förbund. Och ibland kan ett telefonsamtal lösa mycket.

– Att vi tar oss tid att lyssna betyder mycket. Säg att en förening vill ha medel som den solklart inte är berättigad till. Om vi då, i stället för att bara säga blankt nej, har ett förklarande samtal så kan det leda till större förståelse och förtroende, säger Miro Hristov.

– Därför skulle det också vara bra om vi får se fler av klubbarna från prioriterade områden på våra föreningsträffar och konferenser. Då skulle vår samverkan bli bättre. Vi vill ju samma sak.

Kvalitetsklubb ett hjälpmedel

Nuläget är tufft för de flesta föreningar. Ekonomisk kris och hög inflation har gjort att många klubbar brottas med intäkterna samtidigt som utgifterna har stigit. I en del prioriterade områden har föräldrar svårt att betala medlemsavgiften för sina barn.

– Ändå löser man det på olika sätt. En del gör det via vår ungdomsfond, andra hittar hjälp via kommunen. Man skapar potter där föräldrar som har pengar pytsar in lite extra. En del föreningar ser också till att föräldrar jobbar ideellt i fiket eller på den egna campen.

För att stötta klubbarna i prioriterade områden vill Miro Hristov ”spela in” SvFF:s nya verktyg Kvalitetsklubb, som enkelt förklarat innehåller både guidning och stöd för föreningsutveckling.

– Genom Kvalitetsklubbs verktyg kan man som förening få en detaljerad överblick över vad de egna medlemmarna anser om verksamheten. Man får även tillgång till processverktyg för att kunna arbeta med värdegrund och ledarförsörjning i föreningen.

– Dessutom får klubben stöd av en RF-SISU-konsulent och av oss här på StFF.

Fotbollen sparar pengar

Miro Hristov vill inte särskilja föreningar i prioriterade områden från övriga klubbar i distriktet. Samtidigt säger han att det finns utmaningar i tuffa förorter som andra lag aldrig utsätts för.

– Vår uppgift blir att försöka se hur vi kan utveckla föreningslivet så att dessa förorter kan bli lite tryggare. Samtidigt måste vi komma ihåg att föreningsledare inte är socionomer. Men det finns väldigt goda exempel att utveckla och sprida vidare (se extrabit), säger han och avslutar:

– Sedan är det viktigt att komma ihåg en annan sak också: Det finns en felaktig bild av att idrotten kostar stat och kommuner pengar, att politikerna lägger pengar på idrotten och fotbollen. Men våra föreningar bidrar med betydligt större summor genom sina ideella insatser.

– Vi gör dessutom att stat och kommuner sparar pengar genom att vi håller barn och ungdomar sysselsatta.