Torftigt om personlig assistans i regeringsförklaringen

– Det finns några positiva inslag i regeringsförklaringen. Det understryks att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i samhället utan att utsättas för diskriminering och man ska fortsätta att integrera funktionsrättsperspektivet i politik- och samhällsområden. Att man vill återinföra tjänstemannaansvaret är också intressant, säger Jonas Franksson, ordförande i STIL – Stiftarna av Independent Living i Sverige.

Till grund för regeringens politik finns det så kallade Tidöavtalet, framförhandlat av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Förslag om funktionshinderpolitik lyser med sin frånvaro i avtalet, trots att de flesta funktionshinderpolitiska områden har varit utsatta för drastiska nedskärningar de senaste tio åren.

Grundläggande behov i sin helhet saknas

Avtalet saknar också skrivningar om att de grundläggande behoven för personlig assistans ska räknas i sin helhet. Detta trots att tre av partierna bakom avtalet (L, KD och SD) har drivit på för att det ska bli så.

– Det är faktiskt uselt. Att välja att inte göra det som man i flera års tid har sagt att man ska göra leder till att många tappar tilltron till politikens vilja och förmåga att förbättra samhället. Dessa tre partier är tillsammans dessutom mycket större än Moderaterna, det parti som inte vill att de grundläggande behoven ska räknas i sin helhet. Att då prata om ett givande och tagande duger inte.

Jonas Franksson är också kritisk till att personlig assistans ligger i kapitlet om vård i avtalet.

– Det vittnar om en total brist på kunskap om assistansreformen som ju flera av partierna sjösatte för snart trettio år sedan. Att bryta med vårdtänkandet och istället ge människor rättigheter och verktyg att själva forma sitt liv, är själva grunden för den personliga assistansen. Att inte känna till detta i tider då vi riskerar att återigen ses som patienter istället för medborgare är farligt, säger han.

Negativ människosyn i Tidöavtalet

Kampen för ökade rättigheter blir än mer central under denna mandatperiod. Förslagen om att inte ge möjlighet till personlig assistans för personer som är nya i landet och dessutom begränsa möjligheten till tolk tydliggör en negativ människosyn.

– Personer som kommit till Sverige kan vara skadade efter krig och förtryck. Personer med funktionsnedsättningar tillhör ofta de fattigaste i världen. Ingen tjänar på att medvetet försvåra för dessa personer att få de verktyg de behöver för att kunna leva ett drägligt liv i Sverige. Förslagen försvårar aktivt för människor att kunna ta ansvar och leva sina liv, säger Jonas Franksson.

Sammantaget är Tidöavtalet nedslående läsning för STIL och alla som arbetar för alla människors rätt till ett självbestämt liv i samhället, anser Jonas Franksson:

– Ett avtal framtaget av flera partier som kallar sig liberala borde fokusera på människors rätt och möjligheter att leva det liv som man vill leva, istället genomsyras avtalet av misstro både mot rättigheter och människor, säger han.