Idrottsklubbar: Ställ krav på polisen

Det är ingen slump att Helsingborgs IF legat i topp i allsvenskan i fotboll för herrar de senaste säsongerna. Klubben ligger i frontlinjen även när det gäller säkerhetsarbetet. Polisens nya giv att ta betalt för insatser i samband med stora idrottsevenemang kan, i all sin orimlighet, vara ytterligare ett steg i att professionalisera säkerhets- och trygghetsarbetet, då det rimligtvis möjliggör för klubbarna att inte bara ställa krav på antalet poliser, utan även på deras kompetens och arbetssätt.

Under den senaste säsongen har svensk elitfotboll dragits med olika former av publika problem. Det handlar om allt från oroligheter i offentliga miljöer och läktarbråk till grava trakasserier av spelare och domare. Till detta kommer en minskad publiktillströmning. Samtidigt med dessa problem har polisen deklarerat att man kommer att börja ta betalt för polisinsatser under stora idrottsevenemang. De nya reglerna gäller de klubbar som drivs som aktiebolag och kommer att innebära flera miljoner i poliskostnader varje år. Exemplet ”Helsingborgs IF” visar emellertid att det går att hitta nya vägar för att utveckla säkerhet- och trygghetsarbetet inom svensk fotboll. 

Nyligen tog Helsingborgs IF hem segern i 2011 års upplaga av fotbollsallsvenskan. Det är ingen slump att klubben har legat i toppen av allsvenskan under de senaste säsongerna. Förutom självklara ingredienser som god organisation samt bra ledar- och spelarmaterial är HIF en av de elitklubbar i Sverige som arbetat mest strukturerat med frågor som rör säkerhet och trygghet.

I mitten av 2000-talet stod klubben inför stora utmaningar med bristfällig organisation, konfliktfyllda supporterrelationer och en negativ mediasituation. Till detta kom problem i kommunikationen med både polisen och andra klubbar, samt inte minst otillräcklig lagstiftning, som gjorde att det inte gick att stänga ute våldsamma supportrar från arrangemangen.

Situationen var så allvarlig att klubben insåg att något måste göras för att förbättra säkerhets- och trygghetsarbetet.

En kartläggning som Stiftelsen Tryggare Sverige genomfört på uppdrag av Svenska fotbollförbundets Säkerhetsgrupp visar att en av de viktigaste åtgärderna som vidtagits är en ökad professionalisering i klubben. Det handlar om en anpassad organisation med tydlig ansvarsfördelning samt genomförandet av olika kompetenshöjande åtgärder, till exempel certifiering av säkerhetsarbetet och högre krav på funktionärer beträffande klädsel och uppträdande.

En annan åtgärd är förbättrad dialog med samtliga supportergrupper via det så kallade Supporterrådet, bland annat i form av ”norm- och konsekvensdiskussioner” kopplat till olämpligt uppträdande med böter för klubben (self policing). Men även genom att skapa större delaktighet, bland annat genom att förmå supportrarna att själva ta ökat ansvar för ordningsläget.

En tredje åtgärd handlar om förbättrad samverkan med polisen, där viktiga frågor är tydligare ansvarsfördelning mellan klubb och polis, kontinuitet när det gäller arenabefäl och insatschef vid arrangemangen, en renodlad supporterpolisroll samt en ”gallring” av mindre lämpliga ordningsvakter och publikvärdar.

Den viktigaste insatsen som genomförts för att stärka säkerhets- och trygghetsarbetet i Helsingborgs IF handlar emellertid om viljan till förändring och inställningen att ”nu får det räcka! Vi måste agera, och ingen annan kan göra det åt oss”.

Istället för att vänta på att någon annan (läs polisen) skulle lösa problemen tog klubben alltså själv tag i några av de åtgärder som krävs för att skapa en positiv utveckling inom svensk fotboll.

Denna inställning är uppfriskande i en tid då debatten mest har kännetecknats av skyttevärnskrig mellan en folkrörelse i kris (svensk fotboll) och en organisation i kris (svensk polis).

Exemplet ”Helsingborgs IF” visar att det går att hitta nya vägar för att utveckla säkerhet- och trygghetsarbetet inom svensk fotboll.

För att komma vidare behövs dock ytterligare några pusselbitar från samhällets sida. Det handlar bl.a. om att göra det möjligt för klubbarna att identifiera personer som är avstängda enligt lagen om Tillträdesförbud, men även om att klara ut hur anmälningar om offentlig tillställning ska hanteras på det lokala planet. Det är inte rimligt att de enskilda klubbarna åläggs olika pålagor mer eller mindre godtyckligt från sin lokala polismyndighet.

Samtidigt kan polisens debitering av 920 kronor per polis och timme, i all sin orimlighet, vara ytterligare ett steg i att professionalisera säkerhets- och trygghetsarbetet inom svensk fotboll, då det rimligtvis möjliggör för klubbarna att inte bara ställa krav på antalet poliser, utan även på deras kompetens och arbetssätt.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare