Trygghetsarbete i New York och i Stockholm

I går den 24 oktober samlades ett 40-tal politiker, poliser, åklagare, studenter, journalister m.fl. på Pressklubben i Stockholm för att diskutera trygghetsfrågor. Bakgrunden var utvecklingen i bl.a. New York, som Stiftelsen Tryggare Sverige nyligen besökte, där den anmälda brottsligheten minskat med 80 procent under de gångna 20 åren. I Sverige har tyvärr inte motsvarande minskning skett, utan i vårt land har den anmälda brottsligheten ökat med 20 procent under motsvarande tidsperiod.

Juristen och trygghetskonsulten Ulf Malm inledde kvällen med en reflektion över utvecklingen i New York. Enligt Ulf beror minskningen inte i första hand på antalet poliser eller den så kallade nolltoleransen. Det är heller inget ”gudomligt” som gjort att brotten minskat, säger Ulf.

Ulf menar att en förklaring är att fastighetsägare gick samman i så kallade BID:s (Business Improvement District) och tog ett ansvar för närmiljön. Så skedde i bl.a. Bryant Park som för 20 år sedan var ett tillhåll för kriminella, narkomaner och hemlösa. I dag är Bryant Park en attraktiv offentlig miljö som attraherar både män och kvinnor i olika åldrar. Ulf beskriver att de kriminella och narkomanerna försvann medan de hemlösa fortfarande är kvar i parken. Men i dag utgör de en liten del av alla besökare och märks därför inte på samma sätt som tidigare.

Ulf lyfter även fram att den amerikanska lagstiftningen skiljer sig från den svenska i den meningen att fastighetsägare kan tvingas till att ingå i ett partnerskap mot brott om majoriteten av de övriga fastighetsägarna i ett område är med. I Sverige bygger samverkan som bekant helt på frivillighet.

Ulf berör även några av de myter som finns inom trygghetsområdet, bl.a. att det finns s.k. överförflyttningseffekter. Med detta avses att brottsligheten flyttar från ett område där man vidtar brottsförebyggande åtgärder till ett annat område där t.ex. biltjuvarna får härja fritt. I praktiken skulle ett sådant resonemang innebära att det inte är någon idé att jobba utifrån s.k. situationell brottsprevention eftersom brottsligheten bara ”byter” område. Enligt Ulf finns det inget stöd för sådana överförflyttningseffekter.

Andre man ut denna måndagskväll var stadsmiljöchefen Ted Ell från Stockholm stad. Ted lyfte i sitt anförande fram betydelsen av att ha en gemensam målbild och sträva efter mätbarhet i alla åtgärder som genomförs.

Ted talade sig varm för Bryant Park i New York där man skapat en ”evenemangspark” som lockar människor i alla åldrar, från tidig morgon till sen kväll. Aktiviteterna handlar bl.a. om morgongymnastik och yoga, pingis och möjligheter att låna böcker, till kvällsaktiviteter i form av t.ex. konserter. Till detta kommer möjligheten att sitta på någon av de ca 3 000 stolar som finns utställda i parken.

Ted avslutar med att ett liknade upplägg finns i vår egen närmiljö i Stockholm, nämligen Kungsträdgården. Självklart kan konceptet utvecklas ytterligare och anpassas utifrån svenska förhållanden.

Den tredje talaren var Johan Aronsson från företaget Laddat Ljus. Johan berättar att ingen på företaget är kriminolog, de arbetar istället med arkitektur, konst och marknadsföring i det offentliga rummet.

Ett aktuellt uppdrag som de arbetar med just nu är Sergels Torg i Stockholm. Inom ramen för uppdraget så har Johan och hans kollegor letat upp originalskisserna på Sergels Torg från 1961 som visar ett öppet och trevligt torg som används flitigt av människor. Johan säger att det inte blev riktigt som man tänkt. För att utveckla Sergels Torg arbetar de efter modellen Project for Public Spaces (PPS) vilket innebär att platsen analyseras efter fyra steg och om varje steg uppfylls skapas en attraktiv plats. De fyra stegen är; Tillgänglighet (platsen ska vara tillgänglig för många människor), Komfort (det ska vara bekvämt att röra sig och vistas på platsen), Aktivitet (måste finnas aktiviteter som lockar olika typer av människor), Möjlighet att träffas (ska finnas förutsättningar för människor att träffas och umgås).

Sist ut denna kväll var Ann-Christine Dahlén från Uppsala kommun. Ann-Christine talade om vikten av samarbete och samverkan, bl.a. utifrån Stadsträdgården i Uppsala. Även om det redan i dag pågår aktiviteter i Stadsträdgården så kan det utvecklas, menar Ann-Christine. Det handlar liksom i Bryant Park om möjligheten att låna pocketböcker, ta en klaffsol och sitta ned ett tag samt en trevlig miljö som inbjuder till samtal.

Ann-Christines hjärtefråga är emellertid betydelsen av offentliga toaletter. Självklart finns sådana även i Uppsala, men de är lätträknade enligt Ann-Christine. Ann-Christine menar att offentliga toaletter är en förutsättning för att många befolkningsgrupper ska vilja och kunna röra sig ute i det offentliga rummet. Och även om de inte behöver se ut exakt som i Bryant Park med färska blommor, klassisk musik och trevlig personal är det viktigt att det är rent och snyggt.

Ann-Christine visade foton på Uppsalas största event, nämligen Valborg, då tusentals människor rör sig på Uppsalas gator och parker, men där det tidigare bara funnits en handfull toaletter. De senaste åren har kommunen satsat och i vart fall ordnat fram Bajamajor som möjliggör för människor att faktiskt utföra sina behov på en toalett, och inte i en av stadens parker. Eller som Ann-Christine säger ”ordna offentliga toaletter, först därefter kan polisen börja ge böter för urinering på allmänna platser”.

Många av de närvarande gjorde sina röster hörda i den efterföljande debatten. Debattören och f.d. polisen Anders Bergstedt menar att trygghetsarbetet handlar om så mycket mer än om bättre belysning och fina toaletter. En sådan viktig fråga, menar Bergstedt, är att faktiskt fånga gärningsmännen och att lagföra dem för de brott som begåtts.

Chefen på Södersjukhusets akutmottagning Sören Sanz talade om vikten av att trygghetsarbete måste få kosta, samtidigt som vi vet att varje satsad krona ger mycket tillbaka ”man måste satsa för att få tillbaka”.

Thomas Eriksson från Stiftelsen Tryggare Sverige summerar kvällen och konstaterar att många av diskussionerna har handlat om att ”det går om man vill”, dvs att det finns metoder och idéer som kan användas för att göra en skillnad. Men för att komma tillrätta med problematiken får vi inte glömma helhetsperspektivet. Vi kan inte enbart arbeta med att stärka belysningen utan måste se till platsens speciella egenskaper och utifrån det sätta upp gemensamma mål för samtliga aktörer som ska arbeta i området.