Statsminister Fredrik Reinfeldt ägnade sitt jultal åt brott i nära relationer

I går den 19 december höll Moderaternas partiordförande, statsminister Fredrik Reinfeldt, sitt traditionsenliga jultal. Det är nionde året som Fredrik Reinfeldt håller jultal där han summerar året som gått och blickar framåt mot det kommande. En stor del av talet ägnades åt situationen för kvinnor som utsatts för brott i nära relationer. Statsminister Reinfeldt konstaterade bland annat kvinnojourerna har gjort stora hjälteinsatser för att synliggöra det förtryck som många kvinnor lever under.

Enligt vår mening är detta ett fantastiskt initiativ från en statsminister som antagligen är unikt även ur ett internationellt perspektiv. Stiftelsen Tryggare Sverige vill på alla sätt medverka till att statsministerns intentioner verkligen implementeras och förverkligas. Samtidigt vet vi av lång erfarenhet att det är just beträffande implementeringen som de goda intentionerna riskerar att bli urvattnade. Våra rekommendationer är därför att från och med nu måste statsministern tillsammans med justitieministern följa upp detta genom att ställa precisa krav på resultat och förändringar.

I samband med jultalet delade statsministern ut ett dokument med rubriken ”Nio initiativ mot våld i nära relationer.” Dessa initiativ handlar om att: 

1) Ta avstånd från våldet.
Våld är ett stort hot mot ett öppet och fritt samhälle. Relationsnära våld är därtill särskilt allvarligt och kränkande till sin natur. Ytterst är våldet hela samhällets ansvar. Vi måste var och en som medmänniska och medborgare visa vår avsky mot våld. Vi måste tillsammans ta tydlig ställning mot våldet och ge vårt stöd till dem som blivit utsatta. Med mindre än så löser vi aldrig utmaningen. Än mindre kommer vi åt problemet. Därför riktar vi en uppmaning till hela det svenska samhället om att se våldet, tala om det och ta det på allvar.

2) Skärp straffen för fridsbrott. Brottet grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning fokuserar på upprepade kränkningar i form av vålds-, frids- eller sexualbrott i en nära relation. Straffskalan för dessa brott är i dagsläget fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Alliansregeringen har skärpt straffen för bland annat våldsbrott. Samtidigt vet vi att många domar fortfarande hamnar i den lägre delen av straffskalan. Därför vill vi nu öppna för att gå fram med nya straffskärpningar – och då särskilt för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.

3) Bättre och mer effektivt rättsväsende. Alliansregeringen har kraftigt förstärkt resurserna till brottsbekämpningen. Inte minst polisen har fått ökade resurser. De ökade resurserna har samtidigt inte avspeglats i motsvarande ambitionshöjning vilket väcker frågor om rättsväsendets effektivitet. Därför ska vi nu ställa skärpta krav på att resurserna används rätt och når fram i arbetet mot brott och till stöd för brottsoffren. Inte minst måste det gälla relationsnära våld. Vi menar allvar med att relationsnära våld ska tas på allvar av vårt rättsväsende. Den signalen måste tas på allvar även av polis och åklagare.

4) Stärk kvinnojourernas resurser. De runt 140 kvinnojourer som finns i Sverige utgör en omistlig del i stödet till våldsutsatta kvinnor. Deras uppdrag handlar både om att sprida kunskap om relationsnära våld samt erbjuda stöd och skydd åt våldsutsatta kvinnor och barn. Kvinnojourerna drivs många gånger av ideella eldsjälar och har svårt att planera sin verksamhet. I dag finns en statlig permanent finansiering av kvinnojourerna på 109 miljoner kronor. Denna vill vi utöka och vill samtidigt uppmana kommuner att förstärka sitt stöd.

5) Personliga kontaktpersoner för brottsoffer inom polisen. Brottsoffer i våld i nära relationer ska känna att det finns tydliga kontaktvägar för både den utredande processen och för stöd och skydd. På sina håll i Sverige finns i dag särskilda kontaktpersoner inom polisen som ska ge detta stöd till offer för relationsnära våld. Vi vill nu intensifiera arbetet med att få detta på plats i hela landet. I det arbetet är det också viktigt att landets polismyndigheter lär av varandra så att de bästa metoderna och arbetsformerna blir vägledande.

6) Förstärk utbildningen om relationsnära våld. Rätt kunskap ska finnas i samhället om relationsnära våld. Inte minst de som i sina yrken möter de drabbade offren måste ha rätt utbildning för att kunna ge rätt stöd. Detta inom vården, socialtjänsten, polisen och rättsväsendet. Våra lärosäten, högskolor och universitet har här ett ansvar i att se till så att relationsnära våld tydligare blir en del i de yrkesutbildningar som kommer i kontakt med problemet.

7) Öka stödet till forskning om relationsnära våld. Vi brett måste arbeta med att fånga, förstå och kunna möta det brott mot människors frihet och trygghet som det relationsnära våldet utgör. Ambitionen måste vara att ständigt sträva efter att förstärka kunskapsnivån och sprida den kunskap som finns. Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) i Uppsala når redan långt i detta. NCK finansieras i dag via anslag från Uppsala universitet och får därtill medel till olika uppdrag från staten. Med en förstärkning av deras verksamhet kan fler ta del av deras arbete och kunskap, inte minst ungdomar.

8) Ny nationell kartläggning av relationsnära våld. För att vi ska kunna göra rätt saker behöver vi veta hur stort samhällsproblemet är. Den senaste breda undersökningen och kartläggningen av relationsnära våld är i dag tio år gammal. Det skapar frågor om statistiken vad gäller våldets utbredning och behoven av att bekämpa det. Därför vill vi inleda arbetet med en ny nationell kartläggning av utbredningen av våld i nära relationer. På så sätt kan vi få en bättre bild av problemet och kan bättre bekämpa det.

9) Kraftsamling av aktörer och myndigheter. Vi måste bli bättre på samordning och samverkan. Alliansregeringen har under senare år fått på plats mer av resurser och verktyg för att bekämpa relationsnära våld. Detta för både förstärkt forskning och förebyggande arbete, skärpta straff och möjligheter för polis och rättsväsende. Det är nu hög tid att allt detta börjar ge resultat. Därför ska justitieminister Beatrice Ask ges i uppdrag att kalla samman alla berörda myndigheter och aktörer. Från polis och åklagare till Socialstyrelsen och vården. Kraftsamlingen ska ske på samma sätt som samlingen för att bekämpa organiserad brottslighet.