Samarbete för säkrare och attraktivare grannskap i s.k. BID (Business Improvement District)

Samarbete för säkrare och attraktivare grannskap i s.k. BID (Business Improvement District)

Under början av 1990-talet sjönk fastighetspriserna i New York till följd av hög brottslighet och otrygghet. Fastighetsägare, ideella organisationer och andra aktörer började därför gå samman i så kallade Business Improvement District (BID) för att ta ett gemensamt ansvar för ett lokalt avgränsat område i staden (en park, ett bostadsområde, ett affärscentrum m.fl.) främst vad gäller säkerhet och renhållning. Men man hanterar också mer” strategiska” frågor för området som utveckling av affärslivet, boende och turism. Ett BID är en så kallad Non-profit corporation; den är skattebefriad men den får inte bedriva någon egen affärsverksamhet.

Exempel på arbetsuppgifter för ett BID är renhållning, tömning av papperskorgar, reparationer, klottersanering, säkerhet, försköning av miljön, förbättring av belysning, skötsel av offentliga toaletter, uppsättande av enhetliga skyltar, papperskorgar, bänkar och tidningsautomater, arrangemang för att främja turismen, PR, välgörenhet. Det handlar alltså om allt om allt som kan göra ett område mer attraktivt för boende, turister och företagare.

För att kunna starta ett BID krävs att 49 procent av fastighetsägarna är positiva (det krävs alltså att de som inte är intresserade är i uttalad majoritet för att ett BID inte skall kunna bli till). Nyckeln till framgång är alltså att få så många som möjligt att förstå att alla kommer att tjäna på att börja samarbeta på ett nytt sätt.

Det är de lokala aktörerna som finansierar ett BID:s aktiviteter, men de ekonomiska medel som behövs för arbetet ”tas in” av staden New Yorks administration för att därefter distribueras ut till respektive BID. Hur stora avgifterna skall vara och vilka som skall betala beslutas av resp. BID. I varje BID finns en styrelse, en chef samt ett antal anställda som ansvarar för det konkreta arbetet. Men även konsulter och andra sakkunniga anlitas ibland för särskilda uppgifter. Arbetsformerna kan variera beroende på förutsättningarna i det enskilda området.

Den teoretiska/kriminologiska grunden för arbetet i en BID återfinns i den kända artikeln ”Fixing Broken Windows: Restoring Order and Reducing Crimes in Our Communities” som de välkända amerikanska kriminologerna George L Kelling och Catherine M Coles skrev för mer än 30 år sedan. Det handlar ytterst om att ett sönderslaget fönster måste lagas så snart som möjligt för annars kommer fler fönster att slås sönder inkl. annan vandalisering. Området kommer successivt att förfalla och det kommer att uppfattas som allt mer okontrollerat och övergivet; ett sådant ”övergivit” tillstånd kommer i sig att generera mer otrygghet och brott.

I New York finns för närvarande 64 BID:s, flest av alla städer i USA. Flertalet av dessa kom till som en följd av den svåra situation som rådde i staden på 1970-talet med hög kriminalitet och förslumning. Många företagare valde att lämna staden för att flytta ut i de mer trygga förorterna (eller till andra delstater). Många välbärgade invånare flyttade ut för att otryggheten var för stor. Skattekraften minskade för staden och man blev tvungen att tänka i nya banor för att klara bl.a. trygghetsfrågorna. Då uppstod tankarna på detta nya partnerskap inom New Yorks redan befintliga grannskap/stadsdelar.

Att BID:sen numera står för en stor del av den skötsel och vakthållning som staden egentligen skall stå för genom vanlig skattefinansiering innebär inte att stadens ansvar har upphört i dessa områden; staden kompletterar när det behövs med t.ex. polisinsatser.

Läs mer om Business Improvement Districts i New York: http://www.nyc.gov/html/sbs/html/neighborhood/bid.shtml