Orättvis kritik mot enskilda tjänstemän

Vid uppmärksammade fall av brott i nära relation, t.ex. vid mordet på Carla i Huskvarna och det nu aktuella fallet med en sjuårig pojke i Umeå som dödats av sin pappa, är det vanligt att enskilda tjänstemän inom polis och socialtjänst kritiseras för sitt agerande. Även om det självklart i vissa fall finns skäl att kritisera enskilda tjänstemäns agerande handlar problemen snarare om organisatoriska brister.

De åtgärder som krävs för att förbättra situationen för brottsdrabbade i allmänhet och utsatta kvinnor i synnerhet handlar därför följaktligen mindre om utbildning och resurser utan mer om att klara ut vilka processer och system samt vilken organisation som krävs för att leva upp till statsmakternas krav.

Förändringen av polisens arbete måste komma utifrån och problemet idag är att det i stor utsträckning saknas lokala  kravställare i form av kommunalråd, socialchefer och polisstyrelser, men även kritiska journalister, som inom ramen för sina respektive roller säkerställer att de medborgare som utsatts för brott får ett professionellt omhändertagande.

Kritiken ska därför inte i första hand riktas mot enskilda poliser, socionomer etc., utan det är rimligtvis kommunalrådet, socialchefen och de lokala polisstyrelserna som bär ansvaret för att hjälpen, stödet och skyddet av medborgarna i kommunen inte fungerar tillfredsställande.

Följ Stiftelsen Tryggare Sverige på Twitter: @TyggareSverige