Kan skolskjutningar inträffa i Sverige?

I måndags inträffade åter en tragisk så kallad skolskjutning i Ohio, USA. En elev dog och fyra skadades. Viktiga frågor i detta sammanhang är bland annat var­för just skolor är så drabbade i dessa besinningslösa sammanhang? Om syftet är att orsaka förödelse och uppmärksamhet vore det inte rim­ligare att välja exempelvis ett köpcentrum? Varför får skolan klä skott för all denna aggression och frustration? Kan det hända i Sverige?

Skolan är den plats i samhället där ungdomar både råkar ut för och begår mest brott. I en rapport från Brottsförebyggande rådet från 2006 uppger exempelvis hälften av de niondeklassare som råkat ut för våld eller hot att brotten inträffat i skolan. Endast sju procent svarade exempelvis att de råkat ut för grovt våld på allmänna kommunika­tions­medel eller i hemmet. Skolan är således utan jämförelse den plats där ung­domar råkar ut för mest våld och hot.

Ur ett strikt kriminologiskt perspektiv är detta inte särskilt förvånande eftersom skolans fysiska miljö innehåller ett antal faktorer som bidrar till att bilda just en brottsplats.

• Friktion - många människor vistas inom ett begränsat utrym­me.
• Konkurrens - det råder ett konkurrensförhållande mellan indi­vi­derna inom detta utrymme.
• Åldershomogenitet - de flesta våldsbrott som begås i samhället, begås mot jämnåriga individer tillsammans med andra jämn­åriga individer.
• Brist på vertikal social kontroll (vuxna som ser ungdomarna) - skolan inrymmer förhållandevis många utrymmen där det råder avsaknad av vuxenkontroll.

Det enda som egentligen saknas för att skolan ska vara en ultimat vålds­miljö är alkohol.

Vad kan då göras för att minska risken för att denna typ av händelser inträffar på nytt? Vanliga och populära lösningar handlar om att för­bättra säkerheten i skolorna, införa olika mobbningsförebyggande pro­gram samt att utveckla samverkan mellan polis och skola. Dessa åt­gärder är viktiga men kan inte ensamma stå för svaren. Även om det inte finns några patentlösningar pekar erfarenheter och forskning på be­tydelsen av att de som drabbas av brott får upprättelse, men också att den fysiska miljön i skolan förbättras.

I dag är skolan den plats i samhället där barn och ungdomar vistas större delen av sin vakna tid men där det finns minst antal vuxna som har möjlighet att kontrollera dem. Skolan har därmed vuxit fram till att bli en frizon från det övriga samhällets normer och värderingar. Av denna anledning inträffar många brott i skolan. Elever och lärare blir tidigt ”immuna” och uppfattar det som naturlig att vissa får vara ”gär­ningsmän” och andra utses till ”offer”. Tidigt kan dessa roller komma att internaliseras hos eleverna vilket kommer att prägla uppfattningen om förhållandet ”gärningsman/offer”; att detta är ett naturligt tillstånd som för alltid är givet och som inte går att göra så mycket åt. Den bild­en måste ändras. Redan från förskolan måste det därför tydliggöras att skolan är en brottsfri zon med nolltolerans för våld, hot och trakas­serier. Det måste också säkerställas att brottsdrabbade barn och ung­domar alltid får hjälp, stöd och skydd.

Om de som drabbas av brott verkligen upplever att de får skolans och sam­häl­l­ets stöd ökar förutsätt­ningarna för att de anmäler brott till polis­en, medverkar i brottsutred­ning­­ar och ställer upp som vittnen etc. Om de drabbade där­emot upplever att de inte får sina rättigheter tillgodo­sedda ökar risken för att de tappar förtro­endet för skolan och samhället i allmän­het och för rättsväsendet i synnerhet. I värsta fall kan detta med­­verka till att de söker sig nya vägar för att få upprättel­se, vägar som ligger utanför myn­dighet­ers insyn och kontroll. Vi måste därför på alla sätt motverka att dagens brottsdrabbade blir morgondagens atten­tats­män!

Mycket våld och kränkningar i skolmiljön kan också förebyggas genom att skollokaler byggs om så att de blir lättare för elever och personal att se varandra. Då ökar den sociala kontrollen, vilket är en mycket stark brottsförebyggande faktor.

Under de senaste decennierna har skolan fått ett ökat ansvar för att kontrollera och fostra elever. Samtidighet har både skoldagarna och skolplikten blivit längre. Trots detta har inte skolmiljön utvecklats i någon större utsträckning; skolbyggnaderna ser i stort sett ut som de alltid gjort. En viktig fråga är därför varför vi i dag bygger skol­bygg­nader som innehåller alla dessa komponenter när vi vet att det skapar en fysisk miljö som starkt bidrar till ett kriminellt beteende?

För att söka en förklaring till detta så måste vi gå nästan 100 år tillbaka i tiden. Då byggde man skolbyggnader lämpade för att undervisa ett antal barn en kort tid under dagen och under några få år av deras liv. Ansvaret för utbildning låg på skolan och ansvaret för fostran låg uteslutande på föräldrarna. Men åren gick och skoltiden ökade succes­sivt med behovet av kunskap. Men behovet av att kontrollera barnen ökade också när föräldrarna började gå från sina hem för att arbeta. Därmed ökade även skolans ansvar att kontrollera och fostra barnen i skolan. I dag har vi 10 år obligatorisk skolgång och eleverna spenderar runt 5 – 8 timmar om dagen i skolan och fostransuppdraget i läro­planen är nästan lika omfattande som kunskapsuppdraget. Men skol­bygg­naden ser ändå i princip likadan ut som den skola man byggde för 100 år sedan.

Låt oss göra en jämförelse med en annan utveckling i samhället för att ytterligare försöka förklara denna utveckling. Om man jämför utveck­lingen av antal döda i trafiken i Sverige de senaste fyrtio åren så kan vi se en kraftig minskning. Detta trots att antalet bilar ökat kraftigt på våra vägar. Antal polisanmälda brott har däremot ökat kraftigt trots att välfärden ökat lika kraftigt och vi egentligen inte borde behöva begå brott för att överleva.

En av flera anledningar till att trafiksäkerhetsarbetet har lyckats, där det brottsförebyggande arbetet misslyckats, är just att man inte stirrat sig blind på bilföraren/förövaren utan också beaktat den fysiska miljön runt omkring och ”offret”. Inom trafiksäkerheten har man gjort bilar och vägar mycket säkrare samtidigt som man med hjälp av lagstiftning tvingat människor att vidta säkerhetsåtgärder som exempelvis att an­vända bilbälte.

Inom det brottsförebyggande området har vi under decennier fokuserat på förövaren, både den potentiella och den faktiska. Genom att påverka attityder och värderingar har vi försökt få människor att inte vilja begå brott, medan vi till skillnad från trafiksäkerhetsarbetet inte har arbetat med att bygga säkrare bostäder, skolor, banker, krogar etc.

Varför debatterar inga beslutsfattare möjligheten att lagstifta om att bygga säkrare och tryggare skolor? Det är en självklarhet idag att vi an­vän­der säkerhetsbälte när vi åker bil, och vi tycker att det är bra att den lagen finns. Vi hoppas att det bara är en tidsfråga innan vi även tycker det är lika självklarhet att beakta trygghet och säkerhet i byggandet av framtidens skolor.

Enligt vår mening är det omöjligt för lärare och skolpersonal att i sitt pedagogiska uppdrag lösa de problem kring brott och ordnings­stör­ningar som förekommer i skolan, hur bra eller ambitiöst de än jobbar, om de inte också får bättre stödjande miljöer att jobba i. Man måste bygga mindre, integrerade enheter med större transparens mellan lärare och elever, gärna också med mindre åldershomogenitet genom öppna upp lokalerna för andra vuxna att vistas i. Vi är inte främmande för okonventionella lösningar för att få in vuxna att på ett naturligt sätt vistas i skolans lokaler. Det kan exempelvis handla om att öppna upp verk­samheter för vuxna i skolan, eller på annat sätt integrera skolans lokaler i vuxenmiljöer.