Felaktiga föreställningar om drabbades reaktioner

Först genomled Anzor Djoukaev, 17, terrorattacken på #utøya – sedan greps han av polisen som trodde att han var Breiviks medhjälpare. Han frihetsberövades i 17 timmar samtidigt som hans familj desperat sökte efter honom bland offren. Enligt uppgifter från polisen har man reagerat på att 17-åringen ”tycktes gå in i sig själv” och var svår att få kontakt med efter massakern.

– De tyckte att jag verkade oberörd, att jag var verkade kall när jag inte grät när de andra grät. Sedan satte de handfängsel på mig, säger Anzor Djoukaev.

Polisen kunde tydligen inte ens föreställa sig att Anzor var brottsdrabbad. Enligt våra erfarenehter händer det ofta att brottsdrabbade ifrågasätts på grund av att t.ex. polisen inte anser att de reagera ”tillräckligt” kraftfullt. Det tycks således (även) i Norge finnas starka föreställningar om hur människor i kris ska fungera, agera och reagera; föreställningar som tyvärr dessvärre ofta är felaktiga.

Se artikel i DN http://www.dn.se/nyheter/varlden/17-aring-greps-med-breivik-pa-utoya