Var i hela friden är den hållbara rörelsen?

"Allt är hästlasagne" skrev Jan Gradvall härom sistens och formulerade mycket skickligt ett av de nutidsfenomen som åtminstone hållit mig vaken många nätter på sistone.

Melodifestivalen, offentlig upphandling och media – allt blev till hästlasagne genom Gradvalls penna. Lågpris har blivit folkrörelse – men aldrig hade vi kunnat tro att vi för den skull skulle få hästkött när vi köpte lasagne. Samma förpackning men billigare innehåll – allt i prispressens tid. Nu spår Gradvall att vi nått vändpunkten, i sommar ska vi triumferande sms:a varandra när vi hittat den dyraste oxfilén på Västkusten.

Paradoxen är att samma konsument som köpt lågprislasagne, T-shirts för 39,50 och den billigaste - men inte den mest energieffektiva - tvättmaskinen, i undersökning efter undersökning bedyrar att hållbarhet är viktigt, kanske viktigast, och att kvalitet står över pris.

"Jo då, jag tycker det är hemskt med slavlöner, är rädd för kemikalier och JAA – jag sopsorterar faktiskt!"

Men fler och fler bolag talar numera öppet om det, och våra egna undersökningar bekräftar: konsumenten säger att de vill ha hållbarhet men väljer det inte.  Läs hela krönikan av Stina Billinger, SPPs hållbarhetschef, i Veckans Affärer.