Återinfört tjänstemannaansvar – behövs det?

En enig riksdag beslutade 2018 att stärka tjänstemannaansvaret då det vid flertalet tillfällen visat sig att det uppstått en osund ämbetsmannakultur där tjänstemän uppträder och agerar på ett sätt som inte är förenligt varken med lagstiftning eller tillämpningspraxis. Riksdagens beslutade att det straffbara området bör utvidgas, utan att man för den skull går tillbaka till det regelverk som gällde före ämbetsansvarsreformen. Lagen ska ”anpassas till dagens förhållanden och ge ett modernt och tydligt straffrättsligt skydd för den offentliga verksamheten och medborgarnas rättssäkerhet”. När frågan nu utretts inom ramen för utredningen SOU 2022:2 En skärpt syn på brott mot journalister och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner, backade en majoritet av partierna i riksdagen som därmed ändrat sig och inte längre såg någon anledning till skärpt lagstiftning. Men är frågan därmed utagerad?

Troligtvis inte. Frågan om den enskilde tjänstemannens ansvar har långa historiska rötter. Fram till 1870-talet fick de statliga ämbetsmännen svära en ed där de lovade att uppfylla kraven på bland annat nit, redlighet, oväld och oegennytta. Ända fram till 1970-talet kunde en ämbetsman både bli personligen skadeståndsskyldig och straffas i domstol för alla slags fel och underlåtelsesynder. Domstolen kunde även avsätta eller suspendera tjänstemannen från arbetet. Större delen av dessa straffbestämmelser ströks i den stora ämbetsansvarsreformen 1976. Kvar blev brottet tjänstefel, som kunde leda till böter eller fängelse. Men endast fel i samband med myndighetsutövning var nu straffbara, och ”ringa” fel undantogs från straffansvar.

Det har funnits ett långvarigt och växande missnöje med att så få fälls för tjänstefel, samtidigt som ett antal större myndighetsskandaler har briserat i media. Mellan 2009 och 2017 gjordes närmare 62 000 anmälningar om tjänstefel, men endast 126 fall lagfördes. Påföljden blev i flertalet fall böter, och ingen dömdes till fängelse under perioden. Uppklaringsgraden av tjänstefel är den samma som cykelstölder, drygt 1 procent. Den straffrättsliga regleringen har visat sig väldigt svag och ett felaktigt agerande från tjänstemän straffas ytterst sällan. 80 procent av anmälningarna är uttryck för ilska och besvikelse snarare än att fel har begåtts och många gånger står ord mot ord om vad som hänt, och utredningarna ligger långt ned på polisens prioritetslista. Så det är kanske inte så konstigt att all den frustration småföretagare upplever i konflikter med myndighetsutövningen leder till sämre förtroende för samhällets institutioner

I stället för ett utvidgat straffrättsligt ansvar förespråkas av vissa grupperingar ökad personaltäthet, rekrytering av fler chefer och tillräckligt med resurser för att det ska kunna etableras bättre system hos myndigheterna för att åtgärda undermåliga rutiner. Oavsett om tjänstemannaansvar innebär bättre reglerade arbetsrättsliga rutiner eller skärpta straff för felaktigt tjänstemannautövande är det är hög tid att minska regelbördan och kontrollerande tjänstemän.

Företagare har ett stort underläge mot myndigheter och domstolar när det gäller rättssäkerheten i Sverige. De har aldrig lika stora resurser att sätta in som myndigheterna, när det gäller exempelvis förvaltningsprocessen. Dessutom tillämpas omvänd bevisföring, d.v.s. att företagaren anses skyldig tills han kan bevisa sin oskuld. Många lagar och bestämmelser tillämpas dessutom olika beroende på var i landet man bor. Brott mot Förvaltningslagen måste straffsanktioneras så att lagen och dess intentioner följs bättre. De regler som behövs för sunt företagande måste bli så pass få och enkla att även de små företagen kan hålla reda på dem och därmed följa dem. De tjänstemän som är experter inom sina respektive områden måste i första hand försöka hjälpa och stödja i stället för att försöka leta fel.

För småföretagarnas riksförbund handlar därför inte tjänstemannaansvar om att någon av parterna ska få rätt till varje pris. Det handlar om att ge rätt information, vid rätt tid och på rätt sätt till gagn för Sveriges hårdast arbetande grupp – småföretagarna.

Mattias Andersson
Näringspolitisk talesperson
Småföretagarnas Riksförbund

Riksdagen beslutade med stor majoritet att utvidga det straffrättsliga tjänstefelsansvaret. Efter att en utredning presenterades vände Centerpartiet i frågan och därmed kunde inte en skärpt lagstiftning införas. Frågan har därmed delat upp riksdagen i två olika ställningstagande. Småföretagarnas Riksförbund skickade ut Mats Eriksson, En Företagares Vardag, för att lyssna på båda sidors argument.

Klicka bild eller denna länk för att se intervjun med Ida Drougge (M) via Småföretagarnas Riksförbunds hemsida. 

Ida Drougge, Moderaterna, jobbar för att minska byråkrati och öka ansvarsutkrävande och skulle gärna se ett utökat tjänstemannaansvar.

Klicka bild eller denna länk för att se intervjun med Martin Ådahl (C) via Småföretagarnas Riksförbunds hemsida.

Martin Ådahl, Centerpartiet, ändrade sin position efter att ha tagit del av utredningens slutsatser och menar att det redan finns ett ansvar.

Lyssna gärna på båda sidors argument, då frågan om att återinföra ett starkare tjänstemannaansvar inte på något sätt är avgjort.