Storkar får hjälp att undvika elledningar

Ola Skogström och hans fru Marie har en liten hästgård mellan Södra Sandby och Flyinge. Några hästar hyser de inte just nu, däremot har de under våren fått två andra spännande hyresgäster: ett storkpar har slagit sig ner och byggt bo på deras mark.
– Vi satte upp en boplattform för storkar för fem år sedan, och i år har ett par för första gången använt den till att bygga sitt bo på. Det är fantastiskt roligt, berättar Ola.

20 000 volt nära boet

Det finns dock ett orosmoment för storkarnas väl och ve: längs en del av Skogströms tomtgräns löper en våra luftburna, 20 000 volts högspänningsledningar, bara drygt femtio meter från storkboet.
– När storkarna flyger till och från boet kommer de väldigt nära ledningarna. Det har hänt att storkar flugit på elledningar i området tidigare, oftast nattetid då fåglarna har svårare att se dem.

Självlysande snurrande disk

Ola vände sig till Skånska Energi för att höra om det finns något att göra för att minska olycksrisken – och det fanns det. Thomas Frick, projektingenjör på vår elnätsavdelning:
– Vi har använt en så kallad efterlysande fågelavvisare med gott resultat på andra ställen i vårt elnät där vi haft återkommande problem med påflygningar, då oftast av svanar, berättare Thomas.
– Avvisaren är en rund disk av plast som vi hänger upp i ledningen med cirka fem meters mellanrum där det behövs. Disken snurrar i vinden och i plasten finns kristaller som gör den självlysande när det är mörkt.
Sagt och nu också gjort: i förmiddags satte våra elmontörer fågelavvisarna på plats på ledningen vid storkboet. Ett exempel så gott som något på att förbättring av elnätet kan innebära många olika saker.

Storken på väg tillbaka

Storken är som inget annat djur en symbol för Skåne. Likväl försvann storken från vårt landskap under 1900-talet på grund av det moderna jordbrukets utdikningar av de ängs- och våtmarker där storken söker sin föda. Men nu är storken på god väg tillbaka, och det är ingen slump. Under mer än 30 års tid har det skånska Storkprojektet arbetat med att återskapa en vild och friflyttande skånsk storkstam, genom att föda upp och släppa ut storkpar och årsungar. Under samma tid har många insatser gjorts för att återskapa våtmarker runtom i Skåne.

Brist på boplatser

– Nu finns storkar i Skåne igen och det finns våtmarker, däremot är det brist på boplatser för storkarna, det är faktiskt den stora utmaningen i Storkprojektet just nu. Vi behöver fler som vill sätta upp boplattformar på sin mark, säger Ola Skogström.
Både han och Marie är sedan länge engagerade som volontärer i Storkprojektet och hjälper till i storkhägnet vid Flyinge kungsgård.
– Att ha storkar nära är inte bara roligt, det visar på ett positivt värde för miljön omkring oss. Kan naturen här bära storkar, då vet vi att det finns levande våtmarker i området och att jordbruket är skonsamt, säger Ola Skogström.


Läs mer om Storkprojektet här.