Avtalsrörelsen 2023 - detta kan drygt 2 miljoner arbetstagare förvänta sig

Kommande avtalsrörelse är under antågande och som varje gång kollektivavtal ska omförhandlas brukar ett mantra mellan parterna vara att det kommer bli stökigt. Inför kommande avtalsrörelse finns tyvärr anledning att tro att detta uttryck verkligen kommer få en annan mening.

Så vad har vi att vänta?

Hittills har tongångarna från arbetstagarsidan respektive arbetsgivarsidan varit tämligen samstämmiga. Vi ska inte jaga inflationen. Detta fenomen är tydligen beprövat på 70-80 talet och ledde till ännu högre och längre ihållande inflation.

Under avtalsrörelsen för 2023 kommer arbetsgivare och fack förhandla om löner och arbetsvillkor för närmre 2,2 miljoner arbetstagare genom 450 olika kollektivavtal.

Industrin som genom sina partsförhandlingar sedan många år tillbaka sätter märket för löneökningarna ser stora hot med alltför höga löneökningar. Sverige behöver behålla sin konkurrenskraft brukar det heta när arbetsgivarsidan argumenterar för att hålla löneökningarna nere. Genom alltför höga löneökningar blir det dels mer attraktiv för bolag att flytta sin verksamhet till andra länder men det blir också mindre pengar över till industriella investeringar – vilket i sig skapar fler jobb. Så från arbetsgivarsidan verkar budskapet hittills enhetligt och klart inför avtalsrörelsen: Håll märket lågt, gärna så lågt som möjligt.

Från arbetstagarsidan har det också varit en samstämmighet kring att inflationen inte bör eller kan utgöra en måttstock för löneökningarna. Om än, bevakar man arbetstagarnas intressen och man kan i sina krav inte frångå att inflationen gröper ur medlemmarnas plånböcker. Ett skarpt krav som hittills signalerats från olika håll på arbetstagarsidan är att lägstalönerna behöver höjas mer än märket. Vad detta innebär i praktiken har dock inte utvecklats ännu, inte heller hur detta krav mer precist kommer se ut i de skarpa förhandlingarna.

När ska de nya avtalen vara klara?

De första avtalen löper ut 31 mars 2023 och flera avtal löper ut succesivt därefter. I december kommer industrins parter att dela krav med varandra och senast den 31 mars (men gärna innan) ska parterna ha satt sitt märke som sedan ligger till grund för övriga förhandlingar på arbetsmarknaden.

Vilken nivå landar avtalen på?

Hösten och vintern lär bli intressant sett till avtalsförhandlingar. Att döma av tidigare uttalanden från representanter från fackligt respektive arbetsgivarhåll fanns så sent som i somras en förhoppning om att inflationen skulle blåsa förbi snabbt. Nu har fallet inte blivit så och inflationsprognoserna visar på en viss ihärdighet av fenomenet. Utifrån den aspekten blir det en grannlaga uppgift att balansera mellan medlemmars privatekonomiska situationer, företagets konkurrenskraft och de makroekonomiska drivkrafterna.

Så sent som i slutet på oktober meddelade industrifacken på en pressträff att man begär 4,4 procent i löneökningar nästa år. Transports fackförbund står dock inte bakom den höjningen utan säger sig vilja se en höjning över märket för deras medlemmar.

Att döma av dessa uttalanden kommer arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan stå historisk långt ifrån varandra avseende nivån i förhandlingarna. Ska man våga sig på en gissning är nog ”runt 2%” ökningen ett minne blott i denna avtalsrörelse. Även om parterna som förhandlar är överens om att inflationsmålet inte ska jagas så är det en stor diskrepans mellan tidigare löneökningar (runt 2%) och nuvarande inflation (runt 10 %). Detta är något som tydligt återspeglas i de krav som industrin hittills gått fram med.