SEKAB kommenterar Riksrevisionens rapport "Biodrivmedel för bättre klimat. Hur används skattebefrielsen?"

Riksrevisionen har granskat skattebefrielsen för biodrivmedel och presenterade i förra veckan sin rapport Biodrivmedel för bättre klimat. Hur används skattebefrielsen?. I samband med det stod Riksrevisionen också som författare till en debattartikel som publicerades på DN Debatt den 3 mars. Vi på SEKAB anser att rapporten både är mer heltäckande och mer nyanserad än debattartikeln men det finns ändå en del påståenden och resultat som är värda att kommentera.  

Vi på SEKAB instämmer till fullo i Riksrevisionens grundpremiss, det vill säga att skattebefrielse på låginblandade drivmedel inte behövs medan det är högst nödvändigt för rena och höginblandade drivmedel. Något som däremot inte har lyfts i rapporten är låginblandade drivmedels betydelse som ett viktigt steg på vägen mot grönare fordonsdrivmedel. Satsningen på långinblandning har resulterat i både ett behov av produktionskapacitet för etanol samt efterfrågan på höginblandning och helt rena biodrivmedel. Allt detta sammantaget har gett producenterna en ökad tilltro på en långsiktig marknad för etanol och andra biodrivmedel.

Låginblandning har sporrat utveckling och introduktion av nya fordon och infrastruktur för exempelvis tankning. Vi vill hävda att introduktionen av biodrivmedel definitivt har lett till en betydande teknikutveckling. Utan denna marknadsintroduktion så hade vi i dagsläget varken haft flexibla motorer eller utvecklade etanolmotorer för tunga fordon. Det olyckligt och en brist för utredningens helhet att etanol för tunga fordon (ED95) bara nämns i en mening.

Utan låginblandningen hade det även varit svårt, om inte omöjligt, att finna intressenter för teknikutvecklingen av den ännu mer miljövänliga och kostnadseffektiva andra generationens etanol baserad på cellulosa. Det stämmer dock, som man konstaterar i rapporten, att det tar lång tid att få tekniken kommersiell.

I utredningen diskuteras inte oljeprisutvecklingen och huruvida den minskar behovet av ”skattefrihet”. Detta är naturligtvis kopplat till råvarupriserna för biodrivmedelsproduktion och med tanke på att etanolen fortfarande är några kronor dyrare än bensin anser vi att det förmodligen kommer att finnas behov och skäl till skattedifferentiering (CO2-skatt) även i fortsättningen.

Vi har liksom Riksrevisionen sett att besluten inom området har blivit mer och mer kortsiktiga och osäkerheten hos investerare har ökat. Finanskrisens påverkan på utvecklingen nämns inte i utredningen, annat än att oljepriset sjönk i förhållande till etanol. Konsekvenserna av det, exempelvis fördröjning i utvecklingen och behovet av skattedifferentiering under en längre period, analyseras tyvärr inte.

Riksrevisionen skriver att skattefrihet inte är långsiktigt utan måste upphöra 2020 då EU:s tvingande mål, det vill säga direktivet om 10 % inblandning av biodrivmedel för att minska de fossila koldioxidutsläppen, skall vara uppfyllt. I dessa sammanhang måste det ändå anses som långsiktigt. Skulle vi få regler som gäller till 2020 skulle det underlätta introduktionen av cellulosaetanol och befästa biodrivmedlen som ett självklart alternativ till fossila drivmedel.

Vad gäller skattebefrielsen som en kostnad för samhället så anser vi att i så fall bör även skattebortfallet på diesel tas upp, då det rör sig om närmare sju miljarder kronor om man räknar med dieselns försäljningsvolym på 4,7 miljarder liter multiplicerat med skattebefrielsen på 1,5 kronor per liter. Dieselns skattebortfall berörs inte alls i utredningen, vilket vi finner märkligt.

I rapporten lyfts det även upp att en del etanolbilsförare tankar bensin istället för etanol. Ingenstans i utredningen berör man den mediala smutskastning som biodrivmedel har utsatts för och det finns inte heller med som fråga i enkäten. Många bilägare har de facto påverkats av det som har sagts i medier om etanol och har agerat därefter. Om de flesta som har införskaffat etanolbilar har gjort det av klimathänsyn så är det inte konstigt att köparna efter den mediala stormen känner sig lurade och väljer att tanka bensin istället för etanol, särskilt som priset på etanol fortfarande är högre. 

Vi opponerar oss även mot Riksrevisionens slutsatser att etanolbilar är större och drar mer bensin än genomsnittet för rena bensinbilar. Det är som att jämföra äpplen och päron, om sådan jämförelse ska göras måste man jämföra inom samma köpsegment. Om bilägaren inte hade köpt en flexifuelbil så skulle han eller hon säkerligen ha införskaffat en större bensinbil än genomsnittet då många kör i tjänsten, även när det inte är en förmånsbil utan en privatbil.

Det är synd att Riksrevisionen betraktar skattebefrielsen på biodrivmedel som endast en klimatåtgärd. Drivkraften bakom utvecklingen och kommersialiseringen av biodrivmedel som exempelvis etanol är så mycket mer, exempelvis försörjningstrygghet och sysselsättning, men det försvinner i diskussionen. Det är en brist att man i en så viktig utredning inte kan hantera flera skäl till skattebefrielse, skäl som de beslutsfattande politikerna har vägt in i besluten.

 Jan Lindstedt, SEKAB E-Technology