Ja och nej till euron - Folkomröstningen om euron 2003

Ja och nej till euron är den första rapporten i SCB:s nya rapportserie Demokratistatistik. I rapporten utnyttjas material från SCB:s valstatistik och från Partisympatiundersökningen (PSU) för att beskriva folkomröstningen om euron 2003. Det svenska folkomröstningsinstitutet beskrivs översiktligt liksom tidigare folkomröstningar. Rapporten analyserar valdeltagandet i folkomröstningen om euron, redovisar hur olika väljargrupper röstade och hur partierna förmådde att mobilisera sina sympatisörer. Vidare berörs hur väljarna upplevde själva beslutet och hur opinionen utvecklades från våren till valdagen i september 2003. På många ställen görs jämförelser med folkomröstningen 1994 om EU-inträdet. Endast små nettoförändringar under valrörelsen 2003 Bland dem som i maj sade nej till euron röstade ca 86 procent även nej i folkomröstningen medan ca 84 procent av dem som sade ja till euron i maj också röstade ja. Det stora flertalet hade således samma uppfattning i maj som på valdagen. Bland dem som i maj svarade ”vet ej” på frågan och deltog i folkomröstningen röstade ca 43 procent ja och ca 52 procent nej. Om de dryga 20 procenten osäkra väljare räknas bort var ställningen ca 57 procent mot euron jämfört med ca 43 procent för i maj 2003. Det slutliga resultat i folkomröstningen om euron blev 55,9 procent nej och 42,0 procent ja. I efterhand är det lätt att uppfatta maj-opinionen som en god prognos av det slutliga utfallet av folkomröstningen. Både ja- och nej-sidan lyckades locka över väljare från andra sidan, men nej-sidan var något mer lyckosam och det gällde även i fråga om att vinna över de som var osäkra i maj. Sammantaget kan det dock konstateras att det inte skedde några stora förändringar från maj 2003 fram till folkomröstningen i september. Det är därför berättigat att väcka frågan om huruvida valrörelsen var särskilt effektiv med tanke på att de flesta och de största partierna pläderade för ja till euron. Lättare och tidigare beslut 2003 än 1994 Det var en betydligt mindre andel som bestämde sig under den sista veckan vid 2003 års folkomröstning än i 1994 års – 16 procent jämfört med 27 procent. I 1994 års folkomröstning röstade en klar majoritet av dem som bestämde sig sent ja. År 2003 var det mer jämnt men med en viss övervikt för nej-sidan. Bland dem som bestämt sig sedan länge röstade en klar majoritet nej såväl 1994 som 2003. Att fatta beslutet upplevdes lättare av dem som röstade nej än av dem som röstade ja både 2003 och 1994. Var femte EU-positiv höll på kronan Andelen svenskar som är positiva till EU har stadigt ökat på senare år och sedan november 2001 har andelen som är för medlemskapet signifikant större än andelen mot. En hög andel av dessa EU-positiva valde dock att rösta nej till euron – 20 procent. Andelen som röstade nej bland dem som var mot medlemskapet i EU uppgick till 91 procent. Olydigare väljare 2003 än 1994 För samtliga riksdagspartier utom centerpartiet gäller att en lägre andel av sympatisörerna röstade enligt partilinjen i folkomröstningen om euron än i EU-omröstningen 1994. Moderaterna och folkpartiet var de enda ja-partier som hade majoritet för partilinjen. Bland kristdemokraternas och socialdemokraternas sympatisörer var det en majoritet som röstade nej trots att dessa två partier stod på ja-sidan. Tabeller på: http://www.scb.se/templates/pressinfo____103458.asp