Studie visar att insulin glargin är associerat med mindre risk för hjärtinfarkt än NPH-insulin

En retrospektiv analys av sjukvårdsersättningskrav för mer än 20 000 patienter med typ 2-diabetes från en integrerad nationell vårddatabas i USA visar att insulin-behandling med insulin glargin (Lantus®) är associerad med en lägre frekvens av påföljande myokardinfarkt (MI) jämfört med behandling med NPH-insulin. De nya fynden som presenterades vid American Heart Association’s Scientific Sessions i november, är några av de första som utvärderar frekvensen av MI i en databas med patienter som behandlats med insulin glargin. Den icke-justerade frekvensen av MI-händelser var 11,5/ 1000 patientår i patientgruppen som behandlats med glargin och 17,6/1000 patientår i gruppen som behandlats med NPH i genomsnitt cirka 2 år under en observationsperiod på upp till 5 år. Efter justering för multipla patientfaktorer förblev risken för MI lägre i patientgruppen som inlett behandling med insulin glargin jämfört med NPH-insulin. - Sedan insulin glargin introducerades har det visserligen blivit allmänt använt för att behandla patienter med diabetes, men fram till idag har det saknats data om dess långsiktiga kardio-vaskulära säkerhet, sade dr Mikhail Kosiborod – kardiolog vid Mid America Heart Institute i Kansas City, Missouri, och en av de ledande författarna till studien. Även om dessa fynd måste bekräftas i framtida, prospektiva studier, så tyder de på att användningen av insulin glargin associeras med lägre risk för MI än NPH. De kardiovaskulära komplikationer som associeras med diabetes är en av de största utmaningarna i dagens sjukvård. Sanofi-aventis har ett omfattande program som ska utvärdera akut och långsiktig effekt av insulin glargin på kardiovaskulära händelser. Som en del av detta breda arbete ska man i prövningen INTENSIVE (Intensive Insulin Therapy and Size of Infarct as a Validated Endpoint by Cardiac MRI) använda magnetresonanstomografi för att jämföra effekterna på hjärtfunktion (infarktstorlek). av noggrann glykemisk kontroll med hjälp av insulin glargin och insulin glulisin med sedvanlig vård hos patienter med myokardinfarkt med ST-höjning Resultat förväntas under 2009. Dessutom håller man just nu på att i studien ORIGIN (Outcome Reduction with Initial Glargine InterventionN) undersöka effekterna av insulin glargin på kardiovaskulära händelser hos mer än 12 000 patienter, 50 år eller äldre med minst en riskfaktor för kardiovaskulär sjukdom och pre-diabetes eller tidig typ 2-diabetes. ORIGIN är en 5-årig, randomiserad, öppen multicenterstudie. Resultat förväntas under 2010. För mer information: Dr Peter Gillberg, medicinsk rådgivare, sanofi-aventis, tel. 08-634 50 00, mobil 070-201 72 56 Om sanofi-aventis Sanofi-aventis är ett ledande globalt läkemedelsföretag som upptäcker, utvecklar och distribuerar behandlingslösningar som syftar till att förbättra människors liv. Sanofi-aventis är börsnoterat i Paris (EURONEXT: SAN) och i New York (NYSE: SNY). www.sanofi-aventis.se Om den retrospektiva analysen Med hjälp av en nationell vårdadministrativ databas utvärderade forskarna medicinska data från 14 730 patienter med typ 2-diabetes vilka påbörjade behandling med insulin glargin och 5 461 patienter vilka påbörjade behandling med NPH-insulin mellan mars 2001 och mars 2005. Samtliga patienter hade använt perorala antidiabetesläkemedel under sex månader innan de inledde behandling med insulin. Cox-proportionella riskmodeller användes för att jämföra frekvensen av påföljande myokardinfarkter (MI) (definierade med ICD-9-koder) efter initiering av glargin jämfört med NPH, efter justering för skillnader i patientkarakteristika vid baseline, val av tidpunkt för insulinsättning, samtidig annan läkemedelsbehandling, typ av hälsoplaner och ersättningsnivå vid läkemedelsköp. Genomsnittsåldern var 56 år i båda insulingrupperna, 49 % var kvinnor. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 24 månader. Bland patienter som hade tillgängliga HbA1C värden (n=2,514), hade de i glargingruppen högre HbA1C-nivå vid baslinjen jämfört med NPH (9,3 respektive 8,9, DCCT-standard, p<0,0001). Under det första året efter insulininsättning hade 7,4 % av patienterna i glargingruppen mot 8,7 % i NPH-gruppen minst en förekomst av hypoglykemi (oddskvot = 0,85, 95 % KI: 0,76–0,95). Även om hypoglykemiförekomsten associerades med en över 40-procentig ökning av risken för MI (riskkvot=1,42; 1,11–1,83), så förstärkte inte skillnaden i hypoglykemi mellan de två insulingrupperna på något avsevärt sätt associationen mellan insulininitiering och påföljande MI-förekomst. Denna retrospektiva analys ska inte användas för att dra definitiva slutsatser om den potentiella kardiovaskulära nyttan med insulin glargin eller NPH. Det behövs fler prospektiva studier för att validera dessa fynd.