Rapport från Säkerhetsdagen 2022

I början av november bjöd SafeTeam in till Säkerhetsdagen – en heldag med inspirerande föredrag och utställning av tekniska lösningar. ”Trygghet i det moderna samhället” var temat för dagen. Vad kan göras för att öka trygghet och säkerhet på allmänna platser och i bostadshus? Bland talarna fanns både de med expertis och de med praktisk erfarenhet inom området. Och i ett utställningsrum visades allt från CE-märkta dörrstängare till intelligent videoanalys. Vi bad Håkan Olá mingla runt bland talare och besökare och fånga dagen i ord. Detta är hans berättelse.

Jag är ingen säkerhetsexpert. Jag jobbar inte ens med säkerhet. Det kanske låter som en svaghet hos någon som ska skriva om ett säkerhetsevent. Men jag tror det är en styrka; det gör mig genuint nyfiken på andras kunskap och erfarenhet inom området. Den nyfikenheten använde jag för att prata med både talare och besökare på Säkerhetsdagen. Och jag blev rikligt belönad. I denna krönika ska jag försöka sammanfatta mina intryck från dagen och beskriva den röda tråd jag tycker mig hitta i alla samtalen. Men låt mig börja från början.

Oro i arla morgonstund

Det är tisdag den 8 november 2022. Klockan på köksväggen visar halv sex. Jag sitter med mitt morgonkaffe och funderar på dagen som ligger framför mig. Jag ska intervjua personer som jobbar med säkerhet. Hur ska det gå? De är nog på sin vakt och ganska reserverade, tänker jag. Det blir en utmaning.

En stund senare blir jag upphämtad av min kollega. Han ska fotografera under dagen. En tredje kollega kommer också vara på plats. Han samlar information till några artiklar som i sinom tid kommer att publiceras i SafeTeams kunskapsmagasin. (Du prenumererar väl?) Men jag ska som sagt mingla och prata med alla.

Vävaren

Namnet syftar på Mölnlycke fabriker där man förr spann, vävde och tryckte färgglada bomullstyger. Namnet är inte det enda som minner om en svunnen tid.

Rummet som SafeTeam för dagen använder som utställningsrum heter Symaskinen. Namnet syftar säkert på Mölnlycke sytrådsfabrik som låg intill. Den enda i Sverige.

Och när besökarna tar trappan upp till konferensrummet möter deras skosulor kubb – klossar av massivt trä som läggs med ändträet uppåt. Kubbgolv användes förr i fabrikslokaler.

Utställning

Klockan är 7.30. En timme kvar till dagens första seminarium. Men redan nu börjar morgonpigga gäster dyka upp. Jag bestämmer mig att för tillfället lämna dem ifred, för att passa på medan det fortfarande är lugnt och prata med SafeTeams medarbetare i utställningsrummet.

När jag kliver över tröskeln möts jag av en framsträckt hand. Det är Mikael Jodin som välkomnar mig. Han jobbar med inbrottsskydd. Och snabbt finner jag mig inbegripen i ett mycket intressant samtal om brytskydd i stål. Mikael Jodin berättar om många av de utmaningar SafeTeams tekniker löser när design och arkitektur inte går hand i hand med arbetet kring säkerheten och tryggheten. Jag är imponerad. Brytskydd må låta osexigt för den som inte vet. Men nu vet jag bättre.

Jag fortsätter i rummet och lär mig om tuffa krav på automatisk dörrstyrning, får en demo av passagesystem, studerar digital nyckelhanteringssystem, pratar brandlarm och mycket mer.

På väg ut uppehåller jag mig lite för länge på samma fläck. En högtalarröst säger att jag ska avlägsna mig. Annars tillkallas polis! Det var förstås en demo av intelligent kamerabevakning. En av dagens stora attraktioner.

Mingel i mörker

Jag tittar ut genom de stora fönstren mot Göteborgsvägen. Det har ljusnat. Men den blygrå himlen säger mig att det inte kommer bli mycket ljusare än så här. Det stora öppna utrymmet där 170 personer kommer att mingla är ganska mörkt. Ljuset är förstås lika designat som allt annat på hotellet. Men det gör livet surt för min kollega som fotograferar.

På barstolarna utmed fönstret och de långa borden sitter redan en hel del gäster och dricker kaffe och mumsar på kanelbullar. Humöret är på topp. Jag hör ett och annat ord och förstår att förväntningarna är höga.

Heta dörrar

Klockan är strax före halv nio. Snart ska Björn Nordström från Projsec hålla sitt första av fyra föredrag. Egentligen är det två föredrag, men de är så pass populära att han måste hålla dem två gånger vardera. De handlar om dörrar. Jag hade ingen aning om att det var så hett.

Min kollega som skriver för SafeTeams kunskapsmagasin ska gå på dem för att samla information och intervjua Björn Nordström för kommande artiklar. Själv tänkte jag passa på att prata med några av medarrangörerna om dagens tema: ”Trygghet i det moderna samhället.”

Mer än bara 112

Första stoppet blir hos SOS Alarm. Jag pratar med Maria Söderkvist och Anna Borg som berättar att de flesta förknippar dem med 112, men att de erbjuder en lång rad andra tjänster inom säkerhet och krishantering. Till exempel kan de hjälpa till med kamerabevakning, personlarm, inbrottslarm, driftlarm och brandindikering, för att nämna några tjänster.

Under tiden vi pratar ansluter sig Anders Berken. Han är ansvarig för SOS Alarms kameratjänster, så jag frågar honom om kamerabevakning kan skapa trygghet i det moderna samhället. Naivt förväntade jag mig att han ska svara ”jajamensan”, men där bedrog jag mig.

– Många tror att det bara är att sätta upp en kamera så är problemet löst, men riktigt så enkelt är det inte, säger Anders Berken.

Han menar att kameror i sig inte löser några problem. Det är viktigt att börja med en noggrann analys av problemet som ska lösas. Sen måste behovet av kamerabevakning utvärderas.

– Man ska inte ”gödsla” med kameror om det inte finns ett behov, säger Anders Berken.

Till sist finns ett antal utmaningar som måste hanteras. Det kan behövas tillstånd – men inte alltid. Och man måste klura ut hur reglerna i kamerabevakningslagen och dataskyddsförordningen ska efterlevas.

Vägen till tryggare Sverige

En annan samarbetspartner för Säkerhetsdagen är Stiftelsen Tryggare Sverige. Det namnet förpliktar. De om någon borde veta hur vi skapar trygghet i det moderna samhället. Tag till exempel de utsatta områdena. De är 61 till antalet. Hur skapar vi trygghet där?

– En förutsättning för att kunna göra något åt problemet är att alla aktörer är medvetna om problemet och att de har en samsyn vari problemet ligger. Det är först de sista två, tre åren som vi har fått det, säger Magnus Lindgren. Nu är utmaningen att ingen riktigt vet vad som ska göras åt problemet.

Men generalsekreteraren för Stiftelsen Tryggare Sverige vet ändå var han skulle vilja börja:

– Det börjar med lokalt närvarande polis ute i kommuner och kommundelar. Det är grundstenen på vilket allt annat byggs.

Han menar att kommuner, näringsidkare, fastighetsägare kan göra mycket – men det måste finnas en närvarande polis

– Sen måste det bli ordning och reda i våra skolor, som är en av de vanligaste brottsplatserna för våra barn och unga, fortsätter han.

Med de två sakerna på plats är det ”bara” att sätta igång och göra bra saker för att öka tryggheten.

– Utgå från platsen och inkludera fastighetsägare och näringslivet; det finns ju en enorm affärsnytta för båda med att skapa trygga områden, råder Magnus Lindgren.

Jag tackar honom för hans kloka synpunkter och minglar vidare.

Vi kan inte förlita oss på eldsjälar

Jag springer på Robert Hommas. Han är en av talarna och projektledare inom fastighetsutveckling på Victoriahem. De har fastigheter i bland annat Järva, som är ett av landets mest brottsutsatta områden. Där har de gjort stora investeringar för att höja säkerheten och öka tryggheten. Men det räcker bara till viss del. Polisen och kommunen måste också hjälpa till. Och det gör de, men...

– Vi kan se ett problem på ett sätt, kommunen på ett annat sätt och polisen på ett tredje sätt. Här måste vi bli bättre på att kunna förstå varandra och se problemen utifrån varandras perspektiv, säger Robert Hommas.

Han fortsätter:
– Samverkan börjar nästan bli ett slitet uttryck, men det är det som är nyckeln för att verkligen lyckas, säger han.
Det finns lyckade exempel där samverkan fungerar.

– Gemensamt för dessa är en eldsjäl – en nyckelperson som driver på samverkansarbetet, berättar Robert Hommas.

Kruxet är att sådana personer inte växer på träd. Ska vi skapa trygghet överallt i det moderna samhället behövs ett systematiskt arbetssätt som fungerar även när det eldsjäl saknas. Det i sin tur kräver att någon organisation får och tar ansvar för att driva detta systematiska arbete. Frågan är vilken.

Det börjar i skolan

Jag minglar vidare och får syn på Ahn-Za Hagström i en soffa. Hon är senior analytiker hos Säkerhets­polisen och ska prata om våldsbejakande extremism och terrorism. Jag frågar henne om jag får lov att ställa några frågor. Det får jag. Det blir ett långt och intressant samtal.

Ahn-Za Hagström berättar att det är samma mekanismer som leder till att unga rekryteras till extremistgrupper som till kriminella gäng. Därför kan rekryteringen avstyras på samma sätt. Det börjar i skolan.

Skolans personal ser elever mer än andra myndighetspersoner och har goda förutsättningar att tidigt snappa upp tecken på att en elev är på fel väg.

För att i tid stävja detta behöver skolan samverka med olika myndigheter. Men då krävs att staten skapar större möjligheter för samverkan som exempelvis möjligheterna att kunna utbyta information mellan olika parter, menar Ahn-Za Hagström.

Är skolan lösningen?

Jag tänker att Ahn-Za Hagström har rätt i att skolan har särskilt goda möjligheter att se barn som är på väg åt fel håll och tillsammans med socialtjänst, polis och andra styra in dem på rätt väg. Om vi kan förhindra barn att hamna fel så stoppar vi rekryteringen till de kriminella gängen som orsakar mycket av den upplevda otryggheten. Kanske ligger lösningen där?

Jag tar med mig frågan till Peter Granfeldt som är säkerhets­samordnare för grundskolorna i Göteborg och ska medverka i en liveinspelning av Trygghetspodden.

– Nej, säger Peter Granfeldt. Det är inte en som kan lösa detta. Skolan ska givetvis samarbeta, men vi måste samarbeta med våra syskonförvaltningar, som förskoleförvaltningen och utbildningsförvaltningen, så att vi följer våra ungdomar från att de kommer in i kommunal omsorg till de är unga vuxna. Vi måste också samarbeta med andra parter, som till exempel rättsliga myndigheter.
Hur får man det att fungera? undrar jag.

– Mycket hänger på att vi skapar ett förtroende för varandra så att vi vågar prata med varandra utifrån vad vi får lov att säga rent rättsligt.

Vad är den största utmaningen för att nå dit?

– Långsiktighet, svarar Peter bestämt. Vi löser inte detta på ett, två eller fem år. Det tar tid och vi måste titta på de olika bitarna i detta.

Föredrag i parallella spår

• Hur kan vi öka säkerheten och tryggheten i befintliga och nya stadsmiljöer? Talare: Magnus Lindgren som är generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige.
• Utrymningssäkerhet för olika dörrmiljöer. Talare: Björn Nordström som är säkerhetskonsult på Projsec.
• Tillgänglighetsanpassning, hur? Talare: Björn Nordström som är säkerhetskonsult på Projsec.
• Intelligent videoanalys – Ett effektivt verktyg för att skapa trygghet i olika miljöer. Talare: Niklas Rosell som är produktchef på Axis Communications.
• Våldsbejakande extremism och terrorism. Talare: Ahn-Za Hagström som är senior analytiker på Säkerhets­polisen.
• Kameratjänster som minskar brottsligheten. Talare: Anders Berken som är ansvarig för kameratjänster på SOS Alarm.
• Trygghet och säkerhet i utsatta bostads­­områden och på allmänna platser. Fyra föredrag och paneldebatt. Talare: Daniel Neck som är brottsförebyggande samordnare på Polisen, Robert Hommas som är projektledare på Victoriahem, Magnus Lindgren som är generalsekreterare för Stiftelsen Tryggare Sverige och Anna Flink som är säkerhetschef på Södertälje kommun. Moderator för efterföljande paneldebatt: Christer Hedberg.
• IT-angrepp och cybersäkerhet. Talare: Lennart Engvall som är senior advisor på CAG.
• Värdet av digitala lås och mobilen som nyckel. Talare: Jonas Arvidsson som är vd för och medgrundare av Parakey.
• Hur arbetar vi med säkerheten i våra skolor? Inspelning av Trygghetspodden. Gäst: Peter Granfeldt som är säkerhets­samordnare för grundskolorna i Göteborg. Programledare: Anders Königsson.

GöteborgsLokaler

Just nu är det eftermiddagspaus i föredragen. Det finns gott om kanelbullar och en nästan outsinlig mängd kaffe och te för den som vill ha. Jag tar tillfället i akt för att gå runt bland besökarna och höra deras tankar och reflektioner.

– Vad anser ni är viktigast är för att skapa trygghet i det moderna samhället? frågar jag ett sällskap från GöteborgsLokaler.

GöteborgsLokaler ägs av Göteborgs Stad och är ett av Göteborgs största förvaltare av kommersiella fastigheter.

– Barnen, svarar Ann-Sofie Strömbäck. Jag tycker det Ahn-Za Hagström från Säpo sa var bra. Vi måste fånga upp problemen redan i skolan, för sen är det försent.

När jag frågar vad de tycker har varit bäst hittills svarar de i kör:

– Magnus Lindgrens seminarium.

De syftar på seminariet som handlar om hur vi kan öka säkerheten och tryggheten i befintliga och nya stadsmiljöer.

– Vi har ju många kommersiella fastigheter i förorten, säger Anders Krogh som är teknisk förvaltare.

Göteborgs Hamn

Jag fortsätter till nästa sällskap som visar sig komma från Göteborgs Hamn.

– Vi har inte problem med kriminalitet i dagsläget. Vi har, liksom, nästan fyra meter högt staket runt hamnen, säger han halvt på allvar, halvt på skämt.

Men det betyder inte att Norra Europas största hamn saknar utmaningar.

– Hamnen byggs ut mer och mer, så därför tittar vi på hur bevakningen kan effektiviseras så att vi får ett bra flöde på allt, säger Fredrik Jonasson.

En tänkbar komponent i en framtida lösning är intelligent videoanalys. Därför var Tova McCartney och lyssnade på Axis fördrag om just det.

Praktiska Gymnasiet Göteborg Gamlestaden

En bit längre bort sitter Jonas Eberil som är ansvarig för arbetsplatsförlagt lärande på Praktiska Gymnasiet Göteborg Gamlestaden. Jag frågar honom hur dagen varit?

– Dagen har varit bra. Jag har bland annat lyssnat på Björn Nordströms föredrag om säkerhet kring dörrar. Men allra bäst var mina samtal med SafeTeams personal och deras utställning.

Längre än så hinner vi inte. Det är dags för eftermiddagens sista pass med föredrag.

Den röda tråden

När jag i en paus tänker på mina samtal med utställare, talare och deltagare så börjar jag se en röd tråd i svaren på hur vi kan skapa trygghet i det moderna samhället. Den röda tråden kan sammanfattas med ordet samverkan.

Fastighetsägare, näringsidkare, skola, socialtjänst, polis och andra organisationer kan inte jobba var och en på sitt håll. Det leder bara till suboptimering. Alla behöver komma samman och jobba tillsammans för att skapa trygghet. Detta tycks alla vara ense om. I vart fall har det varit genomgående i föredrag jag har lyssnat på och vad personer har sagt till mig under dagen.

Men det räcker inte. Ord måste bli handling. Och där kärvar det.

Ett problem är lagstiftningen som, om inte förhindrar, i vart fall försvårar informationsutbyte mellan olika myndigheter, organisationer och företag. Det är ett stort problem, men kanske inte det största.

Den stora utmaningen verkar vara att klura ut hur samverkan kan systematiseras så att den sker utan att drivas av eldsjälar. Det är det vi borde fokusera på om vi ska skapa trygghet i det moderna samhället – tror jag.

Till sist

Jag tittar på klockan ovanför dörren genom vilka de sista besökarna lämnade Parakeys föredrag för en halvtimme sedan. Halv sex på kvällen. Tolv timmar har passerat sedan morgonens första kopp kaffe. Då oroade jag mig för att personer som jobbar med säkerhet skulle vara på sin vakt och ganska reserverade. Nu vet jag bättre.

Alla som jag har pratat med har varit frikostiga med sin tid och öppenhjärtigt delat med sig av sina tankar och erfarenheter. Den här texten har inte gjort dem rättvisa; här har jag varit tvungen att korta fyrtiofem minuters samtal till ett enda citat eller två. Men tiden de har spenderat med mig har inte varit för intet. Jag har fått med mig massor med uppslag till möjliga framtida artiklar för SafeTeams kunskapsmagasin. Missa inte dem! Börja din gratis prenumeration redan idag.