Ryds Glas står för inglasningen när Göteborgs kulturskatt renoveras

Redan 1878 byggdes Palmhuset vid Trädgårdsföreningen i Göteborg. Palmhuset är en av Göteborgs mest ikoniska byggnader och sedan 1976 är huset byggnadsminnesförklarat. Nu genomgår glashuset en omfattande restaurering och i en första etapp byttes alla fönster på Vattenhuset – den första av Palmhusets fem delar. För inglasningen stod Ryds Glas och i projektet har stort fokus legat på att bevara husets unika karaktär.

– Vi har monterat allt glas på Vattenhuset, totalt 300 kvadratmeter. I taket har man använt ett 3mm hårdbelagt glas och för fasaden har vi monterat isolerglas med tre dekorränder. På så sätt har vi kunnat återskapa känslan av ursprungsutseendet vilket har samma typ av glasningsutförande som det i taket, berättar Marit Holmstrand, projektledare på Ryds Glas i Göteborg, och tillägger:

– Vi har också sett till att återskapa den ursprungliga gestaltningen genom flera detaljer som återfått sitt originalutförande. Bland annat takglasen som under en tidigare renovering bytts ut mot akrylglas. Nu har taket åter försetts med riktiga glas.

Kombinerar design, säkerhet och funktion

Hos Ryds Glas finns lång erfarenhet av inglasningar, och när Ryds Glas anlitas för fönsterentreprenaden ser glasmästarna till att kundens önskemål uppfylls utan att tumma på standarden. Här kombineras design med säkerhet och funktion för att skapa hållbara lösningar till kunden.

– Vi tar även hand om utvändigt tätskikt och för Palmhuset har vi monterat aluminiumpartier i taknocken samt öppningsbara ventilationsluckor i aluminium, säger Marit Holmstrand.

Logistik utmaning med husets växter

Då Palmhuset är en byggnad fullproppad med känsliga växter var tiden en av projektets största utmaningar. Likaså försågs fönsterna med energibeläggning för att minska kondensbildningen från växterna. – Projektet genomfördes under sommaren och under tiden huset restaurerades förvarades växterna på en annan plats. För att det inte skulle hinna bli för kallt för växterna att flyttas tillbaka hade vi därför en ganska kort tidsperiod på oss. Jag skulle vilja ge en stor eloge till personalen som bidrog med sin kunskap och som tillsammans såg till att vi kunde färdigställa projektet i tid. Att få vara med och bevara något så här gammalt är alltid kul, avslutar Marit Holmstrand.