«Ung på 50-talet» av Göran Johnsson

«...Tyvärr har inte alla barn samma verklighetsinsikt i den åldern. När Nils med inlevelse berättar om flygräderna i Tyskland, där husen rasar samman och barnen ligger döda i högar är det några kamrater som gråtande springer hem. Och det dröjer inte många timmar förrän hans mor och far blir utskällda av upprörda föräldrar som krävde att Nils skall sluta att skrämma sina lekkamrater på det viset. Men Nils, han hade visat att han kan berätta och fånga andras uppmärksamhet. Och därmed är steget inte långt till ett av hans något märkliga beteenden: Han fantiserar - med andra ord: Han håller sig inte alltid till verkligheten».

Utdrag ur boken «Ung på 50-talet» av Göran Johnsson.

– Det finns ett ord, eller skall jag kalla det tankesätt, som jag verkligen låter prägla innehållet i boken, och det är «Fantasi». För mig är fantasin andningshålet i tillvaron, räddningsplankan i krisen, vägen in i det okända, ja, fantasin ger mitt liv innehåll.

Så säger författaren Göran Johnsson om sin nya bok: «Ung på 50-talet».

I berättelsen får vi följa med på en resa från barndom, genom tonår till vuxenliv. Personen i fokus heter Nils Arne Göran och hans resa präglas av jakt på självsäkerhet, självständighet och frigörelse.

Idén till boken väcktes när Göran Johnsson år 2007 såg en förfrågan i dagspressen från Blekinge museum. Den rörde ett projekt vid namn «Ung i Blekinge». Museet hoppades på att få in berättelser, bilder och föremål, och Johnsson började gräva i sina lådor. Han skrev den ena berättelsen efter den andra och blev publicerad i såväl lokaltidningar som i Blekingeboken, 2009.

– Efter alla positiva reaktioner slogs jag av tanken att detta skulle kunna bli en sammanhängande berättelse om mina minnen från femtiotalet. Inte som en självbiografi utan som en roman, där övergången från osäker yngling till ung man äger rum under några intensiva gymnasieår, där mognaden sker i kretsen av jämnåriga vänner och där känslor skakar om och lägger erfarenheter som element i uppbyggnaden av den nya personligheten.

Vem vänder sig då boken till? Ja, framför allt till andra som växte upp på femtiotalet, säger Göran Johnsson, de som med förtjusning (eller obehag) kan känna igen sig. Men han tror även att boken kan vara intressant för nästkommande generation – barnen till trettiotalisterna – de som idag är i femtioårsåldern. Resten då?

– Den yngre generationen är väl inte lika intresserad, men jag kan tänka mig att de som läser boken kommer att småskratta. I deras ögon var vi nog väldigt märkliga i vårt sätt att umgås och roa oss, säger Johnsson.

– Jag kan också tänka mig att boken kan ha en särskild dragningskraft efter geografisk hemvist, fortsätter han. Naturligtvis känner de som bodde i Ronneby och Karlskrona igen sig, många kan kanske till och med identifiera personer som medverkar i boken. Slutligen är det ju en historiebok. Den som är intresserad av att utforska hur den tidens omvärld påverkade sin uppväxande generation och jämföra med vad som hände både innan och efter kan dra sina slutsatser om femtiotalets betydelse.

Vem är då författaren? Ja, boken förtäljer ju sin beskärda del om man har förmåga att se förbi de fiktiva elementen. Men idag har det som bekant gått några år sedan femtiotalets slut.

Göran Johnsson föddes 1938. Han utbildade sig till civilekonom i Göteborg 1963 och har blivit kvar på västkusten sedan dess. Större delen av hans yrkesverksamma liv har ägnats åt företagsutveckling och marknadsföring. Som pensionär («egentligen vill jag hellre kalla mig ‹senior›») har han varit aktiv i föreningsstyrelser, skrivit ungdomsberättelser och rest. Han är gift, har tre barn och fem barnbarn.

Intresset för det skrivna ordet har alltid funnits med i bakgrunden, även om det genom åren mest blivit byråkratiska texter, till skillnad från fiktiva. Men det friare skrivandet är något Göran Johnsson fått chansen att utveckla under senare år. Och att ta itu med skrivandet när tiden äntligen finns till förfogande är något han rekommenderar andra att göra.

– Den dag man slutar jobba och får tid över till annat är skrivandet ett sätt att använda tiden väl. Alla är ju inte händiga och kan snickra och reparera i hemmet, och då behöver man inte låta sig övertalas till detta. Man kan istället använda stunder till att låta fantasin sättas på pränt i ett manus.

Men hur gör man då? Hur skriver man ett manus?

– När jag skriver måste jag vara hundra procent koncentrerad. Jag vill vara ensam och inte bli störd på något sätt. Har man suttit vid sitt skrivbord i hela sitt liv kan man inte börja sitta på stranden eller i parken med anteckningsblock bara för att man lagt av med jobbet.

– Jag skriver på min laptop, och använder alla dess hjälpmedel för att få fram den text jag eftersträvar. Eftersom datamediet är den enda vägen att föra manuset vidare är skrivning på annat sätt endast en omväg. Det är också bra att kunna skicka över vissa avsnitt eller kapitel till någon som kan ge synpunkter.

Och det var just vad Johnsson gjorde – bad om synpunkter alltså. Han vände sig till en författare som påverkat honom, Björn Ranelid, för råd om romanens form.

– Jag har väl inte läst allt vad han skrivit, men jag har lyssnat på hans uppläsningar vid olika tillfällen och han ger verkligen sina ord känsla och intensitet.

Jag passar på att fråga Göran Johnsson om han har något favoritord - något han gärna använder sig av eller låter sig inspireras av. Och med svaret på frågan inledde jag denna text. Fantasi. A och O för den aspirerande författaren och temat för boken som här omskrivs. På ämnet låter jag författaren säga ännu några meningar:

– Fantasi är ett sätt att skapa bilder och mål. Det är ju det som hela boken handlar om; att leva upp till den person som inte finns men som är önskvärd och därmed dörren till framtiden.

Förhandsbeställ boken här: http://www.litenupplaga.se/1182

För recensionsexemplar skicka ett mejl till info@recito.se eller ring 033-340 13 30.