Varför är det så viktigt för forskare att åka på konferens?

Johan Flygare, Ragnar Söderbergforskare i medicin 2013, ger sin syn på varför det är viktigt för forskare att delta vid konferenser i ett blogginlägg:

På flyget till New Orleans och världens största årliga blodforskarkonferens ”American Society of Hematology” reflekterade jag över att det var fjärde året i rad jag på grund av den här konferensen missar min dotters födelsedag. Varför är det så viktigt för forskare att åka på konferens?

Den viktigaste anledningen måste vara möjligheten att interagera med andra forskare. Nya kontakter skapas och gamla hålls vid liv. Samarbeten initieras och pågående samarbeten tas till nästa nivå. Andra forskare får kritiskt granska de fynd man gjort, ofta med utmärkta förslag på nya experiment. På den här konferensen var det särskilt roligt att Sara och Kavitha från min forskargrupp var utvalda att presentera sina resultat, en erfarenhet som gör att både de och jag växer som forskare.

Konferenser är viktiga också för att vetenskapliga resultat presenteras där långt innan de publiceras som artiklar i tidskrifter. En forskare kan inte snabbt nog anpassa sig till de förändrade förutsättningar som beror på andra forskares framsteg och en missad konferens är en missad möjlighet att hålla koll på frontlinjen i ett dynamiskt forskningsfält. På den här konferensen presenterade som vanligt framför allt de stora forskargrupperna från USA sina fantastiska studier vid mötets plenarsammanträde. Kanske kan jag också en dag känna mig som Mick Jagger när jag står framför 25 000 blodforskare och presenterar mina resultat. Som Ragnar Söderbergforskare i medicin har jag fått chansen. För att nå hela vägen måste jag fortsätta deltaga på konferenser, och det finns många fler än den som inträffar den 8 december.  

P.S. glöm inte D-vitamin i vintermörkret. 

Johan Flygare

Våra Ragnar Söderbergforskare i medicin bloggar om sin forskarvardag med jämna mellanrum. Texterna skriver de själva, på svenska eller engelska. Det här är ett blogginlägg av Johan Flygare.