Sektorsövergripande rapport undersöker det toxiska språk barn möter på nätet

Att undersöka det toxiska språkbruk barn och unga idag möter online är inte helt enkelt. Få plattformar erbjuder öppna API:er, vilket gör det svårt för forskare att undersöka de digitala miljöer våra unga idag befinner sig i. Men att förstå och systematiskt undersöka ungas verklighet online är avgörande för att kunna sätta in adekvata interventioner. Därför släpper Prinsparets Stiftelse tillsammans med Mediemyndigheten, Internetstiftelsen och Mind Intelligence Lab idag en näst intill unik rapport av sitt slag, “Ord som sårar”.

Syftet med rapporten har varit att analysera och att bidra till det nationella kunskapsläget om hur vanligt förekommande olika typer av toxiskt och kränkande språk är i några av de digitala miljöer där barn och unga i Sverige är aktiva. Undersökningar som denna, som utgår ifrån textanalys av faktiska kommentarer och innehåll som barn och unga möter i digitala miljöer är relativt ovanliga, och det särskilt i en nordisk kontext.

Rapporten har gett många intressanta insikter som exempelvis:

• Politiska diskussioner i digitala miljöer innehåller oftare innehåller toxiskt och kränkande språk jämfört med andra diskussioner.
  

• Mängden toxiskt och kränkande språk skiljer sig åt på olika platser på nätet. Det är mer toxiska kommentarer i svenska diskussionsforum än i influencers kommentarsfält på YouTube, Twitch och TikTok och publika inlägg på Facebook och Instagram.
  

• I influencers kommentarsfält på YouTube, Twitch och TikTok används ett stötande språkbruk som innehåller könsord och svordomar i högre utsträckning än i publika inlägg på Facebook och Instagram.
  

• I digitala miljöer förekommer toxiskt och kränkande språk både direkt genom sexistiska eller rasistiska uttryck och indirekt via sarkastiska toner med specifika emojis. En toxisk eller kränkande kommentar kan dessutom helt eller delvis bestå i bilder och GIF:ar, något som samlat gör det svårt för både plattformar och forskare att detektera det som barn och unga identifierar utgör en del av den toxiska och kränkande kommunikationen.
  

Men det kanske mest utmanande och en otrolig viktig lärdom från projektet har varit hur svårt det är att få tillgång till anonymiserad data från plattformar för den här typen av undersökningar. Tillgången är kritiskt både för forskning och för att säkerställa en trygg digital miljö för barn och unga. Trots det erbjuder få plattformar öppna API:er vilket gör det svårare för forskare att förstå de digitala miljöer barn och unga befinner sig i. Det innebär att en stor del av barn och ungas vardag idag inte kan undersökas systematiskt eller i större skala.

Det finns framgångsrika strategier som tillämpas för att moderera i kommentarsfält, men dessa måste hela tiden utvärderas och förstärkas, för trots att strategier finns missas en stor del av det toxiska språket då det konstant utvecklas, förändras och är kontextbaserat. Dessutom vittnar barn och unga om att utsattheten och den toxiska jargongen får starkast fotfäste i slutna sammanhang som privata konversationer och gruppchattar som alltså forskningen, eller vuxenvärlden, inte kommer åt. Att det är ett reellt problem som vi måste kunna komma åt och förändra ser vi inte minst i undersökningen Svenskarna och Internet, där 15% av barn mellan 12–19 år uppger att de någon gång utsatts för näthat.

Vi måste kraftsamla för att få bukt på utsattheten och kränkningarna och det får inte vara så svårt att förstå ungas vardag på nätet. För oavsett siffrorna så är det egentligen inte antalet som spelar roll, ett enda ord som sårar är ett ord för mycket!