"Sluta försöka lösa livspusslet"

Långt innan termen "livspussel" började användas på 90-talet har vi försökt att kombinera arbetsliv och privatliv. Men hur lägger man det här pusslet egentligen?
– Det går inte att lägga – och vi borde inte försöka, säger forskaren Cecilia Nahnfeldt.

Cecilia Nahnfeldt är inte galen i termen "livspussel". Det kanske kommer som en överraskning med tanke på att hon har forskat på området sedan 2006. Själv skulle hon säga att det är just därför.

– Om det är en sak jag har lärt mig så är det att det inte finns något pussel. Eller rättare sagt, det finns ingen lösning på det. Jakten på balans är konstant och aktiv, precis som att stå på en balansbräda

Nyckeln med att sträva efter balans – att "balansa" som Cecilia kallar det – är delvis att inse att det är en strävan utan slut.

– Känslan av lugn när allt klickar varar kanske i 12 sekunder, sedan poppar en ny syssla upp som vi måste hantera. Men det betyder inte att något är fel. Tvärtom gör den här rörligheten att vi utvecklas.

Frågan som följer blir förstås, hur skiljer vi den konstruktiva rörlighet som finns i att jonglera olika delar av vårt liv från en situation som inte är hållbar i längden?

– Det gör vi genom att identifiera när vi är överbelastade eller i ett låst läge – en ohållbar situation. Exempel på ett låst läge är att du får en extra arbetsuppgift på jobbet, utan att få mer tid eller mer pengar att utföra den på.

När du väl har identifierat en överbelastning eller ett låst läge gäller det att bemöta problemet. Här gör människor ofta ett klassiskt misstag: De tar på sig hela kampen själv.

– Vi är så invaggade i att klara oss själva, men här är det inte en bra idé. Ta hjälp av andra. Bara att prata med någon om din vardag låter dig se den i ett annat ljus och ifrågasätta sådant som du har normaliserat och bagatelliserat.

Att luta oss mot andra i det eviga balanserandet gör gott även rent praktiskt.

– Nya sociala strukturer skapas hela tiden. På Facebook har det till exempel bildats grupper för föräldrar som har barn på samma dagis, så att de kan ta hjälp av varandra om de hamnar i kläm någon dag. Samma fantasifullhet vill jag se i arbetsvärlden!