Nypremiär för sagolikt äventyr med Peer Gynt i Linköping

Följ med en av teaterhistoriens största skitstövlar - Peer Gynt - på ett storslaget och maximalistiskt äventyr, när Östgötateatern attackerar Henrik Ibsens ständiga klassiker. 

Ibsen skrev sin dramatiska dikt 1867 i självvald landsflykt och i en mycket bitter sinnesstämning. I en vass satirisk svada över det Norge han nyligen lämnat i frustration över att missförstås på sin egen hemmaplan. Han kom inte att återvända förrän hela 27 år senare, då som välkänd dramatiker. I dag räknas han till en av de allra största i världslitteraturen. Östgötateaterns version är en visuell och sagolik upplevelse där teaterns alla element bidrar till en njutbar mix av fantasi och verklighet.

- Peer Gynt fantiserar, ljuger, överdriver och drömmer om att bli kejsare. Pjäsen är ett överdådigt epos som handlar om allt för mycket, och som presenterar ett helt människoliv i en enda pjäs. Jag vill veckla ut detta oändliga universum av verklighet och fiktion, Peers golgatavandring och storhetsvansinne, i en teatermaskin med lek och allvar, i en kväll du aldrig får tillbaka, säger regissören Marie Nikazm Bakken.

NYPREMIÄR: Fredag 29 april kl 19
SPELPERIOD: 29 april - 22 maj på Stora teatern i Linköping.

OM PJÄSEN
I Peer Gynt undersöker Ibsen idédramat där filosofi, samhälle och tanken om människan som alltings centrum smälter samman. Peer Gynt är en ansvarslös narcissist och en kronisk mytoman med livlig fantasi. Han lever fattigt tillsammans med sin hetlevrade mor i en liten norsk by, där han häcklas av alla för sina påhitt och lögner. Men i hans dagdrömmar är han en kejsare och han göds av en växande revanschlust att visa alla vad han ska bli. Och trots att han förälskar sig i Solveig så flyr han från henne och sin mamma för att jaga kejsaredrömmen utanför den trånga dalen. 

Med fyndigt språk och med en ständig räv bakom örat ritar Ibsen upp ett storslaget epos som tar oss ut i världen, från Norges brantaste fjälltopp, genom Dovregubbens trollsal, till slavhandel i Marocko, dårekult i Kairo, skeppsbrott, begravningar och slutligen i famnen på den tålmodigt väntande Solveig. Och när han till slut återvänder hem är det som en åldrad och knäckt man, tvungen att göra upp med sig själv och sina val. Är han en lök, och har löken en kärna?