Vad får miljön kosta?

Om du minns kärnkraftomröstningen 1980, så minns du kanske följande: en satirteckning föreställande en långhårig hippie i jeansjacka med Peace-märke och gitarr i handen. Hippien säger: ”Jag behöver ingen kärnkraft. Jag behöver bara min gitarr. Och ett eluttag till förstärkaren!”

Jag påminns om bilden när jag läser insändare om energi. Mest handlar det om protester mot allt från avfallsförbränning och vattenkraft till vindkraftverk. De allra flesta är emot. De som är för någonting är betydligt färre. Och de som argumenterar för egna förslag är näst intill osynliga.

Det här blir allra tydligast i frågor som rör vindkraft. Vindkraft upprör och oroar på ett sätt som påminner om kärnkraftsdebatten för snart 35 år sedan. En insändare från skånska Åstorp ansåg att grannar till vindkraftverk kommer att drabbas av ”ljudnedsmutsning, skuggningseffekter, problem med nattsömn, fågeldöd, blixtljus, rytmiska infraljud, ostadighet, huvudvärk, tinnitus, koncentrationssvårigheter synstörningar, risk för stresspåslag, panikångest, högt blodtryck och hjärtinfrakt.”

Man kan förstås raljera över insändare som denna - men låt oss vara lite mer konstruktiva än så.

År 2014 skedde ett historiskt trendbrott. För första gången på 40 år ökade inte energisektorns globala utsläpp av koldioxid, trots att världsekonomin växte. Det överraskade IEA, International Energy Agency

”Det här ger mig ännu starkare tro på att mänskligheten kan samarbeta för att motverka det största hotet vi står inför idag, nämligen klimatförändringar”. Det sa IEA:s tillträdande chef Fatih Birol när nyheten släpptes. Enligt IEA är det tillväxten av förnybar elproduktion i Kina och i OECD-länderna som är förklaringen. I klartext: mer vatten-, sol- och vindkraft.

Svenska Dagbladet hakade på. Den 7 september intervjuade man Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet.

”Ny teknik inom förnybar energi har plötsligt blivit en ljuspunkt i sammanhanget. Utvecklingen är så stark att den helt förändrar villkoren i klimatförhandlingarna” sade han.

Han fick medhåll av Johan Kuylenstierna, chef för Stockholm Environment Institute.

– Det finns ett positivt driv i förhandlingsprocessen. Länderna märker att det finns möjligheter att lösa problemen vi står inför till en rimlig kostnad, och att det kanske till och med är bra för ekonomin.”

Visst är det fantastiskt. Den vindkraft som får så mycket spott och spe på hemmaplan kan faktiskt hjälpa till att förändra världen. Vindkraftverken i Utvälinge, Åstorp, Ragunda, Maevaara och alla andra småorter i Sverige är del av en global miljörörelse.

Men ofta uppfattar vi det inte så. Vi bor på små platser i en stor värld och ser bara det som ligger allra närmast. Och ändå har vi ett gemensamt och större ansvar än så. Vi som vill bygga förnybar elproduktion måste ta människors oro på allvar. Media kan bidra med bättre kunskap om vad som faktiskt sker ute i världen. De som oroas av tanken på vindkraft kan fundera på om ett visst omak kanske är ett rimligt pris för en bättre värld.

För om IEA har rätt - och om utvecklingen håller i sig – kan vi få tillbaks en framtid för vår jord och för våra barn.

Och grön el till våra gitarrförstärkare.

Anders Östlund, vd Öresundskraft