Nästa steg för privatlån: här är varför privat kreditgivning har börjat nyttja tillgångsbaserad utlåning

Den första delen av denna rapport publicerades i Financial Times den 23 april under rubriken ”Is the boom in private credit losing steam?” av Huw van Steenis.

Kontaktperson: Sanna Göransson, Marketing & Recruiting Coordinator, Oliver Wyman. E-mail: sanna.goransson@oliverwyman.com

STOCKHOLM, 2 MAJ 2024 - Oliver Wyman, en del av Marsh McLennan (NYSE: MMC), har släppt en ny rapport som visar på att den privata kreditsektorn vill fånga upp nästa tillväxtvåg - inom tillgångsbaserad utlåning.

Delvis är det för att upprätthålla sektorns extraordinära tillväxt och för att tillgodose den stora förändringen i allokeringen till kredit. Men företagen hoppar också på denna utveckling eftersom lånefinansiering med hävstångseffekt har blivit allt trängre. Hur stor är den tillgängliga marknaden? Våra nya uppskattningar tyder på att specialfinansiering är en tillgångsmöjlighet på 5,5 biljoner USD bara i USA, där privat kreditgivning idag har en andel på mindre än 5%.

Behovet av att säkra tillgången till dessa nya tillgångsklasser får privata kreditaktörer att ändra taktik och försöka samarbeta med bankerna snarare än att vara deras motståndare. Vi undersöker hur private credit 2.0 kan se ut - för banker och investerare.

Den privata kreditgivningens gyllene ögonblick och bankernas återkomst

Privata kreditföretag har haft ett ”gyllene ögonblick", som Blackstone-presidenten Jonathan Gray uttryckte det förra året, medan bankerna har varit på baksidan av den kraftigaste räntehöjningen på 45 år. År 2023 finansierade dessa långivare som inte är banker hela 86% av hävstångslånen, upp från 61% 2019, enligt PitchBook LCD. Men ett år efter Silicon Valley Banks och Credit Suisses misslyckanden ökar de starkaste bankerna sin utlåning till de brett syndikerade banklånemarknaderna - ett viktigt sätt att finansiera lånefinansierade utköp eller s.k. leveraged buyouts.

Under det första kvartalet arrangerade 28 företag banklån för att refinansiera 11,8 miljarder dollar i skulder som tidigare tillhandahållits av privata kreditföretag, enligt PitchBook-data. Uttryckt på ett annat sätt har bankerna kunnat ta tillbaka drygt hälften av de 20 miljarder dollar som skiftade till förmån för privata kreditföretag 2023.

Skiftet från banker till privat kreditgivning

Så har vi nått toppen för privat kreditgivning? Bankvärldens annaler tyder på att det tvärtom är troligt att vi kommer att få se en ny våg av bankernas mellanhandsreducering. Att utlåningen flyttas bort från bankerna har en lång historia. Förvånansvärt nog har bankernas utlåning som andel av den totala upplåningen fallit i 50 år. Inflations- och räntechocken 1973-74 skapade en mer djupgående disintermediering från bankerna än dagens ökning av privata krediter, då investment grade-företag övergick till att låna från marknaden via företagscertifikat och obligationer.

Uppkomsten av högavkastande obligationer på 1980-talet var en annan stor våg, liksom de olika framstegen inom värdepapperisering, som alla gjorde det möjligt för fler låntagare att kringgå bankerna. Och sedan 2008 har företag på mellanmarknaden och bolån i allt högre grad flyttat från bankerna. Totalt sett har bankernas andel av den privata utlåningen i den amerikanska ekonomin minskat från 60% 1970 till 35% förra året, enligt en ny rapport från National Bureau of Economic Research.

Vad kan vi lära oss av historien om bankers mellanhandsreducering? För det första tar det vanligtvis minst två till tre år för försvagade banker att komma över stora räntechocker. Medan storbankerna är tillbaka på skidorna kommer det att ta längre tid för regionalbankerna att få räntorna på sina tillgångar och skulder i balans igen. Utlåningen från amerikanska regionalbanker är fortfarande anemisk, vilket ger möjligheter för privata krediter att fylla gapet.

För det andra förvärras sådana chocker ofta av föråldrade finansiella regleringar. Under 1970- och 1980-talen förvärrade Regulation Q, som satte tak för de räntor som erbjöds insättare i USA, flykten av insättningar till penningmarknadsfonder. På samma sätt utlöste Feds omvända repofacilitet över natten inlåningsflykt när Fed höjde räntorna. Gamla regler revideras långsamt - Reg Q infördes 1933 - vilket missgynnar bankerna.

För det tredje är innovation av finansiella produkter en viktig faktor. Penningmarknadsfonder, som introducerades i USA 1971, underlättade mellanhandsreduceringen genom att låta spararna investera i en rad olika instrument. I dag ger nya privata kreditstrukturer investerare tillgång till tillgångar som tidigare var begränsade till bankernas balansräkningar, t.ex. finansiering av utrustning.

För det fjärde kan nya regleringar som syftar till att åtgärda bankernas sårbarheter oavsiktligt leda till att ännu mer utlåning sker på annat håll. Medan nya Fed-förslag om att öka bankernas kapital (kallat ”Basel endgame”) håller på att omkalibreras är det ändå troligt att ytterligare justeringar av likviditet, kapitalregler och riskhanteringsmetoder kommer att ske.

Framtiden för specialiserad finansiell utlåning

Specialiserad finansutlåning ser ut att vara en lovande ny filial för privata kreditföretag att exploatera. En av fördelarna med vad vi uppskattar vara en kategori på cirka 5,5 biljoner dollar enbart i USA - som omfattar leasing av utrustning, handelsfinansiering och royaltyavtal - är större diversifiering och de specialistkunskaper som krävs. Privat kreditgivning har mindre än 5% av dessa typer av lån, mestadels paketerade för försäkringsbolag. Dessutom erbjuder infrastrukturlån, kommersiella fastigheter och hypotekslån var och en potentiellt rika valmöjligheter, vilket utökar den potentiella marknaden till 26 biljoner dollar i USA. Sammantaget skulle detta kunna öka den årliga tillväxt på 15% som förväntas på den privata kreditmarknaden under de kommande fem åren - även om mycket naturligtvis beror på bankmyndigheternas nästa steg.

Men behovet av att säkra tillgången till dessa nya tillgångsklasser förklarar varför privata kreditaktörer byter strategi och vill samarbeta med bankerna snarare än att vara deras motståndare. I år har minst sex partnerskap med storbanker tecknats, senast Barclays med Blackstone. Hälften av dessa har fokuserat på möjligheter inom tillgångssäkrad finansiering.

Vad vi ser är en omfördelning av banksystemet där bankerna säljer den mest riskfyllda delen till privata kreditgivare och själva tillhandahåller mindre riskfylld utlåning. Privata krediter kan vara som Ozempic för att hjälpa bankerna gå på ännu en diet.

Läs originalversionen av denna gästkrönika i Financial Times här.

Läs och ladda ned orginalrapporten i sin helhet här.

Originalförfattare: Huw van Steenis, Dylan Walsh, Julian Gorski, Laura Watkin, and Francesca Owen.