Sveriges EU-parlamentariker kan rädda den norrländska landsbygden

Den 8 juni, dagen innan det svenska EU-valet avgörs, besöks Pesula Lantbruk, norr om Haparanda, av Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren under det traditionsenliga betessläppet. Besöket är viktig rent symboliskt, men blir även en påminnelse till ministern om Norrlands bidrag till svensk och europeisk livsmedelsproduktion. För under resan genom den norrländska landsbygden syns få vetefält, här är det mjölk som ger näring åt landsbygden.

Sveriges EU-medlemskap medför en förpliktelse på att vi är en aktiv del av den europeiska livsmedelshandeln. Vi som undertecknar representerar ett helsvenskt mejerikooperativ, Norrmejerier. Det är en ynnest, men ger oss också en djup förståelse om de mervärden som kan skapas när skilda krafter förenas för något större. Ska Sverige och Europa ha en trygg tillgång till livsmedel och samtidigt klara klimatmålen behövs en gemensam europeisk livsmedelsproduktion, fördelad så effektivt som möjligt. Där är vi tyvärr inte idag.

I debatten om svensk livsmedelsproduktion pratas det ofta om vår relativt låga självförsörjning. Konsumenter uppger förvisso att de vill köpa svensk mat, men samtidigt är prisfrågan avgörande för många hushåll. Motsättningen gör förmodligen att frågan har minimal inverkan på hur EU-mandaten fördelas på söndag. Vi måste i stället prata mer om den verkliga knäckfrågan: hur byggs ett effektivt och hållbart livsmedelssystem för Sverige och Europa, så att det gynnar svenska konsumenter, EU:s gemensamma livsmedelstillgång och den gröna omställningen?

Låt varje EU-land konkurrera med det man produceras bäst utifrån naturens villkor
Ett effektivt europeiskt livsmedelssystem måste utgå från att varje land tillåts fokusera sin produktion utifrån ens unika förutsättningar och resurser. Det betyder exempelvis att Sverige inte ska vara en storproducent av olivolja, då länder som Italien, Grekland och Spanien kan producera det mer effektivt och i symbios med naturen. Det kan vi inte göra i Sverige. Import av olivolja är bra, oavsett hur det påverkar försörjningsgraden.

På samma sätt behöver Sverige – och i synnerhet EU – tänka ett varv extra kring hur vi maximerar Sveriges potential. Sverige har ett klimat och en natur som skiljer sig kraftigt mellan landets nordliga och södra delar. Om vi utgår från att maximera all yta som passar för primärproduktion på naturens villkor inom Sverige och EU, så finns det, som sagt, endast ett svar på vad som är Norrlands bidrag: mejeriproduktion.

En säkrad norrländsk mejeriproduktion gynnar Sverige och EU
Norrlands klimat lämpas inte för odling av majoriteten av Sveriges vanligaste jordbruksråvaror. Under 2023 stod Norrland exempelvis för mindre än 2 procent av Sveriges totala skörd av spannmål, som annars är en av få livsmedelskategorier där Sverige fortfarande är helt självförsörjande. Anledning till detta är enkel: det går att skörda dubbelt så mycket spannmål per odlingshektar i söder än i norr. Det betyder att även regionernas utmaningar – inte enbart potential – måste vägas in i ekvationen.

När det gäller mejeriproduktion så har Norrland både naturen och klimatet på sin sida. Vi har ljusa sommarnätter och goda förutsättningar för odling av vall – det som utgör grundstommen i svenska mjölkkors matintag under vintern – och naturen präglas av öppna landskap med naturbete och god vattentillgång. Av Sveriges outnyttjade vallområden finns 40 procent i Norrland.

Allt annat lika, så är det därför i allmänhet alltid bättre att producera mejeriprodukter i Norrland jämfört med övriga Sverige – och i synnerhet andra delar av Europa. Ska mejeriproduktion skalas upp eller omfördelas inom EU, så är Norrland en av platserna med bäst möjlighet att göra det på. Det perspektivet måste nå de som beslutar om den europeiska livsmedelspolitiken.

Norrländska bönder behöver politiska företrädare och ekonomiska satsningar
Norrland kan spela en viktig roll i att trygga Sveriges och EU:s livsmedelstillgång och samtidigt nå klimatmålen. Bönderna har dock begränsade möjligheter att påverka EU-politiken vid valurnorna på söndag; av alla röstberättigade i Sverige är endast 0,3 procent sysselsatta inom det norrländska jordbruket. Norrlands bönder behöver därför hjälp av landsbygdsminister Peter Kullgren, och i synnerhet våra kommande EU-parlamentariker för att trygga sin framtid.

Slutligen, här är tre förslag till Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren på hur norrländsk mejeriproduktion kan främjas:

1. Indexuppräkna de nationella stöden kraftigt för att kompensera för en svag svensk krona. I dagsläget missgynnas i synnerhet norrländska bönder, då den svaga kronan skapar stora kostnadsökningar kring allt som bönderna möter i sin vardag och som del av produktionen. En tillräcklig lönsamhet är avgörande om vi ska kunna öka mjölkproduktionen i norr.
2. Stimulera den norrländska mjölkproduktionen, både genom löpande satsningar och investeringsstöd som anpassas tydligare utifrån regionala förutsättningar.
3. Facillitera fler samarbeten mellan livsmedelskedjans olika parter, för att skapa en jämnare och säkrare fördelning av överskottet i värdekedjan. Böndernas lönsamhet och ersättning måste höjas, samtidigt som svenskproducerade livsmedel måste öka i konkurrenskraft i dagligvaruhandeln. Samarbetet mellan politik och livsmedelskedjans parter har varit en viktig framgångsfaktor i Danmark, som har en självförsörjningsgrad på över 100 procent.

Gerhard Bley, vd Norrmejerier
Göran Olofsson, ordförande och mjölkbonde Norrmejerier