Folkets mellovinnare YOHIO till Nordstan 7/4

Sångare, gitarrvirtuos, multiinstrumentalist, låtskrivare, språkbegåvning och Visual Kei-stjärna i Japan. Trots att han ännu inte har fyllt 18 framstår YOHIO som något av en modern renässansman. På söndag besöker han Göteborgarnas showroom Nordstan kl 17.00 för att uppträda och signera sin senaste CD Break to the border.

Med sitt melodifestivalbidrag, ”Heartbreak Hotel”, tog han nästan hem hela finalen och hade svenska folket själva fått avgöra så hade han fått guldbiljett till Malmö. Det är dock med sitt nya soloalbum ”Break The Border” som han visar upp sin talang till fullo. Samtliga låtar utom den ovanstående är skrivna av honom själv och bortsett från trummor spelar han också det mesta på albumet. Här finns
fantastiska gitarriff, intrikata verser, storslaget melodiska refränger, japanskt inspirerade harmonier och explosiva gitarrkaskader.

YOHIO sticker inte under stol med att hans medverkan i Melodifestivalen var ett effektivt sätt att
nå ut till många svenskar.

– Givetvis siktade jag på en så bra placering som möjligt – jag var inte med för att förlora! Men
jag är nöjd med att ha fått de svenska TV-tittarnas röst. Jag tror inte att Europa är redo för mig ännu, konstaterar han på sitt eftertänksamma, sakliga sätt.

Ett annat mål var att få media att förstå vad han håller på med. Något som han i en mängd intervjuer
också förklarat på ett tålmodigt, nästan pedagogiskt sätt. I början var ”varför” den vanligaste frågan. Nu kan han koncentrera sig på viktigare frågor, som ”vad” och ”hur”. Folk har förstått att hans färgstarka uttryck inte är baserat på en nyck, utan en livslång, målmedvetenhet och ett genuint intresse.

– Det har tagit ett halvår, men det känns som om folk börjar förstå mig mer nu, säger YOHIO.

Är han lika förstådd i Japan?

– Det känns så. Jag har varit där åtta gånger och har aldrig hört några negativa kommentarer om att
jag anammat en stil som härstammar från dem. Tvärtom verkar de vara stolta över att ha influerat en västerländsk artist, eftersom det i så många år varit de som tagit intryck av väst, konstaterar han.

Ändå kan det vara på sin plats med en liten historik för nytillkomna. Hur började det hela?

– Jag har alltid sett ut som en tjej och fått höra det, berättar han. Redan som liten blev jag
inspirerad av japansk populärkultur, till och med sådan som jag då inte ens visste var japansk, som Pokemon, som jag tittade på som femåring.

Senare spelade han strategiska kortspel som Yu-Gi-Oh och Magic och fascinerades av samurajer och
deras historia. Vid åtta läste han Mangaserier och vid tio kollade han på Animé, japansk tecknad film. Vid elva års ålder fick han ett Visual Kei-band låt av en kompis på skolan.

– Jag tyckte det lät ganska normalt. Sedan såg jag bandet och tänkte ”är det tjejer?”. Jag insåg att
det inte var det och blev intresserad.

I samma veva började han lära sig japanska, som han nu förstår till 80 procent.

YOHIO började spela piano redan som sexåring, men från 11 års ålder fokuserade han på att utvecklas som gitarrist. Tekniskt inspirerades han av Paul Gilbert (Racer X, Mr Big,soloartist), medan han delade Yngwie Malmsteens intresse för Bach-liknande skalor och harmonik. Men han tänker på helheten.

– På den nya plattan ville jag ha mer piano och keyboards och tänka mer på de fullständiga
arrangemangen, inte bara gitarrspel och sång, säger YOHIO.

På de flesta låtarna spelar han allt utom trummor. I första versen i hårda Innocence – en lite
mer komplicerad låt och hans egen favoritkomposition på albumet – har han dock
en ”gästgrowlare”, Fredrik Söderberg, och på Aggressive Beauty gästar gitarristen Marcus Jonsson och basisten Fredrik Holmlund. Bakom produktionen står YOHIO, hans pappa/manager (Tommy Rehn, gitarrist i Corroded) och Patrik Frisk, som också mixat albumet.

– Men jag har alltid sista ordet, säger YOHIO.

Plattan varvar positiva budskap om att man ska tro på sig själv med mörkare texter, som
förmodligen går över huvudet på hans yngre lyssnarskara.

– Jag skrev albumet innan jag ens visste att jag skulle vara med i Melodifestivalen och därmed få
så många barn i min publik. Men även om texterna ibland kan vara mörka så skriver jag inget som uppmuntrar till, eller romantiserar, våld, sex eller droger, påpekar han.

Japanska gitarrister som Syu och Hizaki har inspirerat honom.

– Hizaki var min idol, nu är vi vänner. Det är ganska kul, säger YOHIO.

Japan-inspirerade skalor genomsyrar många av låtarna, men är kanske extra tydliga i balladen
Sakura Falling.

– Sakura betyder körsbärsblom och jag ville finna ett ljud för det. Musiken påminner lite om ”enka”, en traditionell japansk musikform som märks på de bredare topplistorna och radiostationerna i Japan, berättar han.

Utöver sina japanska influenser inspireras YOHIO mest av klassiska kompositörer som Vivaldi och
Bach, samt de främsta filmmusikkompositörerna, som exempelvis Sagan om ringen-kompositören Howard Shore och Danny Elfman (som har skrivit musiken till många av den gotiskt inspirerade mästerregissören Tim Burtons filmer). YOHIO är heller inte rädd att avslöja influenser från den andra änden av spektrat.

– När jag var i nio-tioårsåldern lyssnade jag mycket på Amy Diamonds första två album. Jag lyssnade
nyligen på dem igen, för att se om jag tyckte låtarna höll. Jag tyckte att de var om möjligt ännu bättre nu. Jag tycker att låtskrivandet inom popmusik har sjunkit i kvalitet på senare år, säger han.

Att nämna Amy Diamond som influens kräver onekligen en inre trygghet.

– Jag har aldrig känt mig självsäker, men har heller aldrig brytt mig on vad folk tycker, konstaterar
han enkelt. Jag tycker om att vara ensam och skriva och spela. En nackdel med all mediauppståndelse är att jag inte haft möjligheten att utvecklas som gitarrist på sistone. Jag vill också återuppta arbetet med den fantasyroman som
jag just nu skriver på. Det blir en lite mörkare och mer seriös typ av fantasy.
Min favorit är den ryske författaren Nick Perumov.

Men nu är det albumlansering som gäller. Först i Sverige, och i Göteborg har man valt
Nordstan, därefter blir det Japan.  YOHIO
sticker inte under stol med att han på längre sikt siktar på att jobba på
världsnivå. Just nu följs han av ett filmteam som, sedan hans medverkan i
Skavlan, samlar material för en dokumentär. Därefter följer turnéer i både
Sverige och Japan.

Till sist får YOHIO definiera vad framgång betyder för honom.

– Det är lustigt, jatänkte på det häromdagen på vägen till studion. Jag gör det jag alltid har drömt om att göra. Samtidigt undrar jag vad målet är. Man vill känna att det går framåt och ens framsteg märks tydligare när det handlar om konkreta saker, som att förbättra sin gitarrteknik eller plugga språk. Just nu är det också lite frustrerande att inte hinna skapa mer. Men allt har sin tid och jag vet att uppmärksamhet och mediautrymme i förlängningen kan ge mig möjligheten att fortsätta utvecklas.

Förytterligare information kontakta: Christina Bredberg på Universal Music AB christina.bredberg@umusic.com tel. 070-738 87 29