Svag reform av EU:s fiskepolitik: överfisket kommer att fortsätta

Idag presenterar EU-kommissionen sitt förslag på EU:s nya gemensamma fiskepolitik. Trots höga ambitioner räcker åtgärderna inte för att räcka rädda fisken i våra hav. Den nya fiskeripolitik som föreslås har potential att minska överkapaciteten i fiskeflottan, men även om det skulle lyckas kvarstår det grundläggande problemet att beslut om kvoter förhandlas på ministernivå. När fiskeministrarna även i fortsättningen tillåts ge företräde till kortsiktiga ekonomiska intressen kommer överfisket inte att minskas.

EU:s gemensamma fiskepolitik grundlades 1983. Trots miljösyften har politiken medfört överkapacitetsubventioner och ohållbara fiskekvoter. Följden är att 72 procent av bedömda fiskbestånd är överexploaterade och att 20 procent fiskas över säkra gränser. Därför får fiskepolitiken även globala konsekvenser i form av ökad import och överfiske utanför EU.

- I tre decennier har fiskepolitiken gynnat en översubventionerad och överdimensionerad fiskeflotta. Det har skapat politisk press på fiskekvoter långt över vad forskarna anser hållbart. Tyvärr åtgärdar dagens förslag inte det grundläggande problemet med att fiskeministrar bestämmer kvoter som baseras på kortsiktiga ekonomiska hänsyn istället för ekologiska gränser, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

En viktig fråga i fiskepolitiken rör så kallade utkast, dvs att fiskarena slänger tillbaka död eller döende fisk i havet. EU:s fiskekommissionär Maria Damanaki har drivit på för att förbjuda detta beteende, men även om förslaget går i rätt riktning så listas endast vissa kommersiellt fiskade arter. Hotade arter utanför listan, som havskatt, ska alltjämt få slängas tillbaka i havet.

- Det bästa vore att stoppa ohållbara fångster. När sådana ändå medges krävs ett heltäckande förbud mot utkast. Det skulle ge incitament att använda selektiva redskap, som inte fångar hotade arter, eftersom fiskare inte vill fylla sin båt med ”skräpfisk”. Det skulle även ge mer kunskap om havets resurser, säger Ellen Bruno, marin sakkunnig på Naturskyddsföreningen.

Förslaget innebär att medlemsländerna ska införa överförbara fiskerättigheter till enskilda fiskare. Det innebär att en gemensam resurs privatiseras. Fiskarena, som länge kunnat bruka det gemensamma havet, föreslås alltså kunna tjäna pengar på att sälja även fiskerättigheter.

- Överförbara fiskerättigheter innebär flera problem och räcker inte för att minska överfisket. Vi är även oroliga för att myndigheternas kontroll av fiskeresursen minskar. Vi menar också att – precis som för all annan tillståndspliktig verksamhet – endast de fiskare som visar att de använder bästa tillgängliga teknik ska få nyttja resurserna i havet, menar Ellen Bruno.

Kommissionens förslag har flera positiva inslag. Det föreslås att alla bestånd år 2015 ska fiskas under gränsen för vad forskare bedömer vara ”maximalt uthålligt nyttjande”. Fiskeåtgärder ska vara ”i överensstämmelse med vetenskapliga råd”, vilket är en starkare formulering än tidigare. Fiskepolitiken ska gälla även vandrande fiskarters livsstadier i sötvatten, t.ex. ål och lax, vilket ger möjligheter att t.ex. stänga ålyngelfisket i franska floder.

Förslag blir nu föremål för beslut av EU:s ministerråd och Europaparlamentet.

- EU:s politiker måste nu stödja de bra komponenterna och ta avstånd mot förslag som motverkar ett hållbart fiske. Jag hoppas fiskeminister Erlandsson och svenska parlamentariker går i spetsen för en mer ambitiös reform, säger Mikael Karlsson.