Kroppen. Konst och vetenskap

Kroppen. Konst och vetenskap 3 mars–22 maj 200 Vårens stora utställning på Nationalmuseum Kroppen. Konst och vetenskap (3 mars–22 maj 2005) visar verk från renässansen fram till idag på temat människokroppen. Här ingår motiv av kroppens inre och yttre i anatomi- och modellstudier, illustrerade medicinska praktverk, vaxfigurer, skulpturer, måleri och installationer. Se bl a Leonardo da Vincis anatomiska studier parallellt med fotografier av Lennart Nilsson, en nutida installation av Mona Hatoum samt verk av Louise Bourgeois och Marc Quinn. Utställningen Kroppen. Konst och vetenskap visar äldre och samtida verk och föremål sida vid sida i en grafisk gestaltning som förstärker upplevelsen av förundran, fascination, lust och fasa. Den är den första i sitt slag i Sverige och ett samarbete med Karolinska Institutet, Hagströmer Biblioteket. Människokroppen har alltid varit och är fortfarande ett fängslande studieobjekt inom både konst och vetenskap. Utställningen handlar om hur människor försökt förstå och skapa bilder av kroppens yttre och inre de senaste fem hundra åren. Kunskapssökandet och visualiseringen av kroppen har pågått inom det konstnärliga fältet likväl som inom det vetenskapliga. Exemplen på hur konstens och vetenskapens praktiker har korsat varandra är många. Anatomiska planschverk från 1500-, 1600- och 1700-talen är ofta resultatet av ett tätt samarbete mellan en läkare och en konstnär. Planschernas skelett och muskelmannekänger står i poser och med gester lånade från antika skulpturer eller andra förebildliga konstverk; ibland har de fått en bakgrund som associerar till klassiskt landskapsmåleri. Anatomernas kunskaper om kroppens konstruktion var i sin tur högt värderade i konstakademiernas undervisning. Alltsedan renässansen och ända in på 1950-talet tecknade akademielever efter kranier och skelettdelar. Exempel kan ses av Peter Dahl och Lena Cronqvist i utställningen. Utställningen är tematiskt uppbyggd och belyser bland annat hur människan har definierat sig i en ständig rörelse mellan det ideala och det avvikande. Uppfattningarna om vad som är idealt, vackert, normalt, avvikande eller fult är resultatet av olika kulturella och sociala konstruktioner som varierar över tid och rum. Intresset uttrycks inte bara i konstnärliga och vetenskapliga sammanhang. För ca hundra år sedan trängdes människor i de populära vaxkabinetten för att se starkt realistiska skildringar av bland annat den medicinskt avvikande kroppen. Utställningen visar även exempel på dessa. Under temat Laboratoriet och ateljén visas föremål som varit centrala i både konstnärers och vetenskapsmäns praktiska arbete med att kartlägga människokroppen: en camera obscura, en camera lucida och en muskelmannekäng. I utställningen presenteras även ett antal kroppsliga närstudier med rubriker som Hand-öga-hjärna, Hud och Kroppsvätskor. I samband med utställningen publiceras en omfattande katalog på 282 sidor i samarbete med Karolinska Institutet, Hagströmer Biblioteket. Följande personer skriver om hur människor de senaste femhundra åren har försökt förstå och skapa bilder av kroppens yttre och inre: Eva-Lena Bengtsson, Ove Hagelin, Måns Holst-Ekström, Solveig Jülich, Ingela Lind, Ulrika Nilsson, Karin Sidén, Mårten Snickare, Torsten Weimarck och Eva Åhrén Snickare. Katalogen har text på svenska med summary och bildtexter även på engelska. Förutom artiklarna innehåller den över trehundra färgbilder och ett tjugotal bilder i svart/vitt. Samtidigt med utställningen presenteras Navelskåderi och handkraft i Minigalleriet, entréplanet. I museets glasade entré ställer sex magisterstudenter från Steneby högskola ut skulpturer i järn, stål och textil på tema kroppen. Utställningskommissarie: Karin Sidén