Inbjudan till extra presskonferens med anledning av återfinnandet av den stulna Rembrandtmålningen.

Tid: idag fredag 16 september kl 14, plan 2 Nationalmuseum Den värdefullaste av de tre målningar som stals vid ett väpnat rån på Nationalmusuem 22 december 2000 har idag återfunnits i Köpenhamn. Beskedet tas emot med glädje på Nationalmuseum en vecka innan öppnandet av utställningen Holländsk guldålder där Rembrandts självporträtt har en central roll. Forskningschef Görel Cavalli-Björkman, expert på Rembrandt och äldre holländskt måleri tillika utställningskommissarie finns på plats idag kl 14, plan 2, för att kommentera och svara på frågor. Välkomna! Mvh Lena Munther Informationschef, 08-5195 4390 Utdrag från utställningskatalogen Holländsk guldålder historik om målningen Rembrandts självportätt: REMBRANDT VAN RIJN Leiden 1606 - 1669 Amsterdam Hollands störste målare och etsare. Född i Leiden som son till en mjölnare. Elev av J. van Swanenburg i Leiden och Pieter Lastman i Amsterdam. Verksam från 1631 i Amsterdam, där han på 1630-40-talen var porträttmålare på modet och fick många lärjungar. Hans märkliga ljusbehandling har utövat stort inflytande på europeisk konst. Ägnade sig åt alla genrer Självporträtt Olja på koppar, 15,5 x 12,2 Signerad och daterat i övre vänstra: R...1630 TECHNICAL NOTES: Signaturen återfinns i det skadade övre vänstra hörnet och är därför svårläsbar. Man kan urskilja bokstaven R samt siffran 163 eventuellt åtföljt av en nolla. Målningens underlag är kopparplåt täckt av ett lager blyvitt och därefter överdraget med heltäckande bladguld."Porträttet som inköptes till Nationalmuseum i samband med Rembrandtutställningen år 1956 kan följas tillbaka till några auktioner i Holland och privatsamlingar i Paris. När det först såldes i Rotterdam skiftade det ägare för trettiofem floriner. Det förvärvades av den förmögne konstsamlaren greve Duchatel i Paris och målaren, konstskriftställaren och Ingres-eleven Henri Delaborde som blev chef för Cabinet des Estampes vid Biblioteque Nationale. Det var hos hans änka Abraham Bredius såg tavlan som han sedan lånade till en utställning i Haag 1903. Porträttet framställer konstnären som en allvarlig ganska dyster ung man. Han avbildas mot en gråbrun bakgrund och bär en mörkbrun rock under vilken framskymtar en mörkröd jacka och i halsen en vit veckad krage av renässansmodell. På huvudet bär han en svart barett. Ansiktet är modellerat med fina försiktiga penseldrag. Den unge mannens blick är forskande och koncentrerad. Fem målningar på koppar av Rembrandt är kända och tre av dem har bladguld som grund. Förutom Stockholmsmålningen är det an Old Woman at Prayer in Salzburg samt The laughing soldier in the Hague.1) Målningarna har ungefär samma format och är daterade till samma period. Efter den rengöring som utförts i Nationalmusei konservatorsateljé inför utställningen 1992 var det lätt att se de stora överensstämmelser som finns i fråga om ljusföring, uttryck och karaktär mellan detta självporträtt och andra tidiga självporträtt så som t ex det i Leipzig från 1630-31. Porträttet blev också i samband med utställningen accepterat som autentiskt av Ernst van de Wetering och the RRP group. Stockholmsporträttet med sitt lilla format och sin speciella grund krävde en mer detaljerad penselföring än de större porträtten på pannå och duk. Det borde inte ha varit främmande för Rembrandt att vid denna tidpunkt experimentera med olika tekniska lösningar. Några forskare har påpekat att utförande i det lilla porträttet påminner om en etsning eller ett kopparstick. Rembrandt arbetade samtidigt med en rad självporträtt i dessa tekniker varför han också helt naturligt hade kopparplåt till hands. I katalogen till utställningen om Rembrandts självporträtt i London och Haag 1999 noterar man att den markanta skillnaden i stil mellan de tre små målningarna på kopparplåt eventuellt var avsiktlig från Rembrandts sida. I sitt didaktiska poem Den grondt der edel vry schilder-const (1604) så skiljer konstskribententhe Karel van Mander (1548-1606) mellan "mjuka" och "grova" målningar som två olika tekniker. Dom tre små målningarna demonstrerar inte bara att Rembrandt behärskade båda teknikerna utan också att han kunde kombinera metoderna. Det är sannolikt att han använde dessa olika små huvudstudier i ateljén som exempel för sina elever. De kunde lära sig olika tekniker men också studera olika människostudier , en ung man, en äldre soldat och en gammal kvinna. ----------------- Nationalmuseum/ The National Museum of Fine Arts Lena Munther Informationschef/Head of Information Telefon +46 (0)8-5195 4390 Fax +46 (0)8-5195 4436 lmr@nationalmuseum.se Södra Blasieholmshamnen Box 16176, SE-103 24 Stockholm www.nationalmuseum.se