Hällungen och Göteborgs "Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet" - Del 2

Nättidningen Payback fortsätter nu sin artikelserie om "Hällungen och Göteborgs "Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet". I den andra delen berättar ägaren till Hällungen, Magnus Andersson, om hela händelseförloppet som ledde fram till stängningen av boendet:

En dröm som blev till en mardröm

Jag har alltid haft en dröm att en dag få driva ett behandlingshem. Kunna hjälpa människor, som hamnat utanför och att hjälpa dem att komma tillbaka till samhället.

Denna dröm medförde att jag i ett tidigt skede kom i kontakt med en anställd på socialförvaltningen där jag bodde tidigare och via arbetsförmedlingen kunde jag sysselsätta människor, ge dem ett ansvar, följa med ut på arbetsträning mm.

Att arbeta med dessa människor har gjort mig ytterligare motiverad och efter några år ansökte vi om att få bli familjehem och därefter resulterade detta i att jag ville köpa ett behandlingshem.

Varför valde jag just Hällungen?

Jag tittade på många behandlingshem bland annat ett i Småland, som hade varit ett gammalt sjukhem. Det var väldigt bra geografiskt. Jag tittade på detta samtidigt som jag tittade på Hällungen.

Hällungen fick jag information om av Ulla-Britt Nilsson. Ulla-Britt har jag känt sedan tidigare och hon har arbetat på Hällungen som sjuksköterska tidigare. Stadsmissionen i Göteborg hade lagt ett bud på Hällungen tidigare år 2008 men KF Länkens var då inte intresserade av att sälja. Men eftersom någon tidigare lagt ett bud på Hällungen så inledde jag då en dialog med KF Länkens ordförande Gerth Sandsten. Efter många turer fram och tillbaka kom vi överens om ett pris. Detta var någon gång under hösten 2009.

Jag började titta på Hällungen under våren 2009. Jag ville vidareutveckla min vision att få hjälpa människor och utveckla mina idéer för att få utsatta människor tillbaka till ett bättre liv.

År 2009 i november skrev vi köpeavtal. Dessförinnan hade jag undersökt mycket och det kändes jätterätt.

Bara några dagar efter vi skrivit under köpeavtalet i november började tidningsartiklarna rulla. Det var gamla saker, som handlade om en föreståndarinna som fått sparken av KF Länken – innan Jag kom in i bilden.

Detta resulterade i att socialsekreterare, som hade sina klienter på Hällungen började plocka hem dem på grund av oroligheter – oroligheter som uppstod i samband med att den fd föreståndarinnan inte ville acceptera att hon förlorat jobbet. Detta hände i början av Augusti 2009. Soss-handläggarna ville ta hem klienterna i November 2009, när det först då blossades upp i tidningarna.

Ett mail skickades ut till de olika stadsdelsnämnderna, på begäran av Länsstyrelsens Håkan Frändemark, som delegerade ut detta till Marco Fredin på Stadskansliet, där de upplyste alla stadsdelsförvaltningarna, att en försäljning av Hällungen sker och på grund av detta drar de in tillståndet, eftersom den nye ägaren står”kriminella gäng” nära.

Bengt-Olof Berggren bekräftade detta från Kunskapscentrum.

Snabbt därefter denna information hade gått ut både i media och stadsdelarna tog jag kontakt med Bengt-Olof Berggren. Jag ringde upp Bengt-Olof Berggren och presenterade mig som Magnus Andersson och frågar honom vad han har för belägg för det han går ut med i tidningen där han hade påstått att jag stod ”kriminella gäng” nära. Han frågade mig om jag hade sovit dåligt natten innan och om jag var orolig nu?

Jag förklarade att jag inte stod några ”kriminella gäng” nära och att jag tar avstånd från kriminalitet men jag skulle gärna vilja komma på ett möte så fort som möjlig, så att han kan få veta vem jag är och vad jag har för åsikter. Han godtog detta och tyckte detta vara en mycket bra idé och jag kom på ett möte.

På mötet som jag hade på Kunskapscentrum med Bengt-Åke Berggren och två representanter ytterliggare såg jag positivt på att få en rätsida på de anklagelser, som kommit ut i media. Jag kom alltså på mötet och mötet inleddes med att vi skulle lägga alla korten på bordet tyckte Bengt-Olof Berggren, vilket jag såg fram emot att få göra. Att få visa vad jag var för människa och vad jag hade för åsikter här i samhället och vad jag har för visioner och vad jag tror på.

De hade information om min andra firma där Jag hade en fd Hells Angels medlem anställd. De  tycker att det är väldigt dumt av mig att anställa någon som har detta förflutna, vilket jag inte tycker. De ville helt enkelt att jag skulle göra mig av med honom – annars skulle det bli problem både med Hällungen och min andra firma. De gav mig ingen logisk förklaring till varför, det enda problemet var just hans förflutna…..

I mitt andra företag både har jag & har haft anställda som har suttit inne och vill byta livsinriktning, vill bli lagliga. Jag har gett dem en möjlighet att komma ut i arbetslivet. Detta har resulterat i att av de sex jag hjälpt har en fått ett återfall i kriminalitet. De andra har körkort, lever normala familjeliv och sköter sig. Jag tycker att det är viktigt att ge denna möjlighet till de människor som vill komma tillbaka till samhället.

I alla fall efter ett längre förhör med Kunskapscentret trodde jag att allting var utagerat. De fortsatte ändå att läcka ” information” till tidningarna som skrev om mig i tidningsartiklar. Jag fortsatte att ha en dialog med Bengt-Olof Berggren där han avrådde mig att köpa Hällungens Behandlingshem. Han sa att det inte fanns en möjlighet för mig att klara av det. Jag trodde på den livsfilosofin, som alla människor bör att om man inte gjort något dumt eller begått något brott, så ska man väl få hjälpa till i samhället.

Veckorna gick och jag gick in parallellt med KF Länkens personal för att sätta mig in i arbetet på Hällungen, som jag nu ska köpa och ta över. Samtidigt sa Länken upp sin personal som företag gör när dom säljer och jag erbjöd personalen en ny anställning i mitt företag. Jag gav alla en möjlighet till en anställning i det nya bolaget som skulle heta Nya Hällungens Boende AB. Detta resulterade i att två stycken valde att gå vidare med mig. Detta var Marianne Jansson och vaktmästaren. Som krav ville jag ha utdrag ur belastningsregistret och att de hade de kvalifikationer i utbildning som krävs för arbetet. De andra som arbetade för KF Länken valde att söka nya jobb…..

På denna resas gång fortsatte jag att ha dialogen med Bengt-Olof Berggren. Någon gång i december ringde jag upp honom och frågade varför han fortfarande säger att jag är kriminell och inte litar på mig och B-O Berggren säger att om det här ska fungera så vill vi ha full insyn i bolaget. Jag tyckte att det var absolut inga problem. Han sa att jag skulle skriva ner på ett mail vad jag har för vision år 2010 att göra med Hällungens Behandlingshem.

Jag skrev ner  att jag ville renovera, att jag ville bygga upp ett gym och min visio över hur uppbyggnaden av mitt Hällungen se ut. När han tagit emot detta talades vi vid en sista gång per telefon där han återigen avrådde mig ifrån att köpa Hällungens Behandlingshem.

Han sa till mig rent ut; du kommer aldrig att lyckas - du kommer aldrig att klara av det. Jag sa till honom att jag kommer att klara av detta. Tror man bara på det rätta kan det inte bli fel! Han rådde mig till att satsa allt krut på min andra firma istället. Det var inte det jag ville, jag ville ju hjälpa människor.

2010 kom. När vi skrev avtalen 2009 på 3,5 miljoner så har ju Steungsunds kommun förköpsrätt. De gjorde inga åberop på detta men efter alla skriverier gick jag tillbaka till KF Länken och tyckte att de skulle pruta lite eftersom de inte informerat mig om de problem som varit med dess personal. Då tänker jag på den sparkade fd föreståndarinnan.

Detta ledde till att jag prutade ner det till 3,2 miljoner. Eftersom jag prutat ner det till 3,2 miljoner var det tvunget att prövas igen i Stenungsunds kommun. Detta medförde att Stenungsunds kommun åberopade sin förköpsrätt och jag sa till dem att de fick komma ut och göra en kontroll. Tror ni att det är Hells Angels som är köpare till detta så får ni komma ut.

Kommunalrådet Ove Andersson sitter som ordförande. Ove Andersson är tjänstledig polis från Göteborg. Han gjorde en grundlig undersökning på mig & min personal, vilket han medgav, och han fann inga olägenheter på oss eller att vi är kriminella på något sätt. Han och två stycken representanter från kommunalrådet kommer ut och gör en besiktning, gjorde ett förhör med mig & personalen.Detta var precis i början av januari. Efter detta tog de beslutet att det var helt okej att jag köper det. De finner ingen rimlig risk att jag skulle vara en Hells Angels. Dessutom hade han gjort sin grundliga undersökning som polis.

Månaden gick, vi hade bara tre klienter. Vi kämpade i alla fall. Samtidigt sökte jag vid ett flertal tillfällen personal på Platsbanken bl a en enhetschef om de hade rätta kvalifikationer, jag sökte dessutom boendeassistent. Jag hade anställt en annan kvinna som arbetat med missbrukare i över 20 åroch jag hade Pauline från KF Länken men vi behövde mer personal och jag sökte och sökte. Pauline sa att hon visste eventuellt en tjej som hade arbetat tidigare och vi kunde ha som vikarie och jag gav ett godkännande till detta. Det var Anna Larsson. Jag tog även in utdrag från henne från misstanke- och brottsregistret och allt vad som krävdes.

Tiden gick och klienterna började bli fler. Jag hade mycket motstånd från gamla socialhandläggare som trodde att det var Hells Angels som drev stället.

Jag motbevisade detta genom att ha öppet hus och bjöd in och berättade om mig själv och vad jag står för. Mer klienter började strömma in och det började se ljust ut för mig efter tre månaders motgång.

Det fanns klienter som ville komma upp under julen men de fick avslag. De hade varit på Hällungen innan massmedia börjat svärta ner mig & Hällungen. Jag ringde upp socialhandläggaren på Biskopsgården och frågade hur de tänker. Här är en klient som vill komma upp för han vill inte supa ner sig under julen, vilket är den tragiska verkligheten.

Han fick inte komma upp eftersom det råder oroligheter däruppe……oroligheter med tre klienter!!??? Det har aldrig varit lugnare…….. Jag ringer upp socialhandläggaren och säger att om han nu inte får komma upp för er så får han komma upp gratis. Hon sa att jag fick göra precis som jag vill men hon tänker inte betala. Klienten fick bo hos oss över jul och nyår. Han var jätteglad och tacksam. Han hade varit på Hällungen vid många tillfällen under 30 års tid.

Jag fortsatte min kamp för att visa och försöka få Göteborgs kommun att förstå att jag har goda intentioner med Hällungen & att jag har rent mjöl i påsen.

Nästa grej som kom var att kunskapscentrum fått reda på av gammal personal att jag har två anställda som är ihop med HA – medlemmar. Marianne Jansson är gift med en Hells Angels medlem och Anna Larsson är flickvän till en HA-medlem. Jag anser att jag som arbetsgivare inte kan gå in och rota i deras privatliv. Om en människa har kvalifikationer för det arbete hon utför, inte har något i brottsregistret, inte har något i misstankeregistret, då kan jag inte gå in och peta bort en sådan människa. Det skulle facket aldrig acceptera.

Enligt Bengt-Olof Berggren så tyckte han att jag skulle "städa upp". Jag skulle kicka Marianne Jansson. Jag kan inte acceptera detta, vad ska vi göra av dessa människor, vad ska vi göra av familj, barn, mammor, kusiner, sysslingar som har eller haft någon form av relation med en HA-medlem?

Jag anser att en människa som har rätt kvalifikationer för sitt arbete också ska ha rätt till arbete oavsett vilka man umgås med på sin fritid eller vad man gör på sin fritid.

Jag kommer tillbaka till det utskick som gjordes av Håkan Frändemark i november månad, där han delegerade Marco Fredin på Stadskansliet att sända ut ett mejl för att upplysa stadsdelsnämnderna, att jag står ”kriminella gäng” nära. Att tillståndet drogs in på grund av dessa falska påståenden. Det är två falska påståenden och det är bara två påståenden i detta mail som gått ut. För det första drogs inte tillståndet in, tillståndet följer alltid säljaren. Tillstånd är alltid något man får söka själv som bolagsman. Det är detsamma med sprittillstånd - man kan aldrig köpa ett sprittillstånd. Den andra lögnen han sa att jag står ”kriminella gäng” nära. Det har han förnekat till journalister i Stenungsungstidningen.

Håkan Frändemark visste vem jag var. Han hade fått alla uppgifter. Jag ville i början driva ett motivationsboende, ett boende som inte kräver något tillstånd från Länsstyrelsen. Jag hade allt som krävdes för att driva ett boende för missbrukare.

Jag erbjöd mina klienter arbetspraktik, arbetsträning, få komma ut i en nykter & drogfri vardag. Det var många av mina klienter, som aldrig arbetat i hela sitt liv. Jag tycker det viktigaste för en människa är att ha sysselsättning, få ha ett ansvar och få känna sig värdefull. För mig är alla människor oavsett bakgrund lika. Jag gav klienterna arbetsträning och kom igång med detta i mars månad. Jag fick jättebra respons tillbaka, både ifrån socialsekreterarna och klienterna.

Jag gav dem en möjlighet att få känna en värdighet. Precis i samband med detta kom den andra smällen- Majorna och Högsbo var tvungna att ta tillbaka sina klienter. Socialsekreterarna står maktlösa och kan inte förstå varför. Det kom bara från en högre instans sa de. Jag tar kontakt med deras enhetschefer. De var väldigt kalla och avvisande och sa att de kan inte säga varför. Du får gå till ännu högre upp i organisationen, då kom jag till Stadskansliet. På Stadskansliet satt ju Marco Fredin.

Jag ville ha ett möte med honom och jag ville också ha ett möte med Kunskapscentret. De var så smarta att de la ihop detta mötet så de träffade mig, Marco Fredin, Bengt-Olof Berggren och två representanter som jag inte vet deras namn.  Det var det sista fysiska mötet vi hade. På frågan varför de flyttat klienter från Högsbo och Majorna säger de igen att det är för att jag inte har ramavtal. Jag köper det att jag inte hade ramavtal, men det var inte det det berodde på. De sa att du har ju andra klienter du överlever väl.

Jag krävde svar på varför dom ansträngt sig så hårt med att förstöra för mig…. då tog dom upp namnen Marianne Jansson & Anna Larsson, de frågade om jag ” känner till deras bakgrund”. Och jag sa ja, Marianne Jansson är anställd och Anna Jansson är vikarie & dom sköter sina jobb perfekt.

De frågade vilka andra som skickade klienter till Hällungen och jag svarade att jag hade Mölndals kommun och jag hade Ale. När jag gick därifrån sa de att jag får kämpa vidare. Det var på grund av ramavtalet. Jag gick därifrån och dagen efter kommer tredje smällen - Mölndals kommun måste plocka hem sina klienter omgående på grund av att jag är ”bulvan” till Hells Angels.

Jag går tillbaka lite i januari månad när jag försökte få rätsida på detta. Jag hade kontakt med Dario Espiga, som sitter i sociala resursnämnden på den politiska nivån. Jag förklarade min situation för honom - vad jag står för, min bakgrund och att jag vill hjälpa människor. Han tyckte detta var klockrent och han tyckte det var bra att det fanns sådana människor som jag.

Dario Espiga tyckte att jag däremot skulle vända mig till Åke Jacobsson, som är stadsdirektör. Åke Jacobsson och jag träffades vid flera tillfällen. Jag frågade om hjälp, rådgivning och jag gav honom också vid ett tillfälle första kvartalsrapporten, det var i slutet av mars månad. Jag körde öppna kort från början till slut men det hjälpte inte.

Jag går tillbaka igen till sista mötet med Kunskapscentret, som resulterade i att det skrevs nya tidningsartiklar. Journalister ringde upp mig. Vid det första tillfället när Majorna och Högsbo skulle avvisas från Hällungens Boende, ringde många klienter till Göteborgs-Posten, GT och till Aftonbladet samt Expressen. Inga reportrar ville komma upp och göra en intervju om tredje part, hur de blir behandlade av respektive socialsekreterare. Ingen ville beskriva hur deras tillvaro förändrades när hela deras situation drastiskt förändrades. De rivs upp från ett boende där de trivdes och där de känt sig trygga & framförallt höll sig från droger & alkohol. Allt skulle raseras bara på någon dag och ingen journalist  var intresserad av att skriva om detta.

Jag går tillbaka igen till Kunskapscentrets sista möte. Journalisterna ringde mig och frågade om mitt samarbete med Mölndals kommun. Mölndals kommun behövde jag ju inte ramavtal med. Deras socialsekreterare var mycket nöjda. De hade klienter som avvikit flera gånger från behandlingshem, men hos oss stannade de kvar och de var mycket tacksamma för detta. De ansåg att det verkade som om, att på Hällungen kunde vi ge deras klienter någonting som de andra behandlingshemmen inte kunde.

Journalisten som ringde  var arrogant och uppkäftig mot mig. Han heter Per Sydvik från Göteborgs-Posten. Jag fick ett utbrott och blev rasande arg på honom på grund av att han inte ville skriva om hur klienterna blev behandlade då för en månad sedan, utan ville bara gotta sig i att klienterna var under samma tak som Hells Angels, vilket inte stämde.

Jag blev upprörd och sa till honom att han fick granska mig hur mycket som helst, men skriv rätt. Ge alla klienter en möjlighet att få uttala sig i tidningen också, om hur de blivit behandlade av oss -  med respekt och fått en möjlighet till något nytt – att få möjlighet till arbetspraktik, men det la Per Sydvik ingen större vikt på..

Det enda han ville gotta sig i var att Marianne Janssons liv - att hon är gift med en HA medlem – Han ville inte höra på att  Marianne aldrig varit dömd för någonting, har kvalifikationer för att utföra sitt arbete, är utbildad & har lång erfarenhet av sitt arbete och är omtyckt bland socialsekreterare och framför allt klienter. Han ville bara  lägga krut på att hon är en ”Hells Angelstjej.”

Under hela den veckan när all turbulens var, när Mölndal var tvungen att plocka hem sina klienter och de skriver att jag är ”bulvan” och att det är Hells Angels som äger Hällungen ringer jag upp Per Sydvik vid ett flertal tillfällen och undrade hur de var funtade. Hur de kunde fördärva för mig och vilka belägg de hade för detta. Han säger till mig att han har fått informationen av B-O Berggren ifrån Kunskapscentret. Jag ringer upp Bengt-Olof Berggren igen på Kunskapscentret och frågade vad  detta var frågan om? Jag frågar honom vad han har för belägg för detta och han säger att han har ”hört” att jag skulle vara bulvan för Hells Angels.

Jag blir så arg att jag ger Bengt-Olof Berggren möjligheten att kontrollera min bokföring ifrån januari månad till maj då detta inträffade. Full insyn i hela bolaget, löner, utbetalningar, fakturering mm från början till slut. Han tyckte att detta var en jättebra idé. Jag skulle återkomma igen på måndagen, vilket jag gjorde, men då avböjde han helt plötsligt erbjudandet. Han tyckte inte det var någon mening med att gå igenom min bokföring, att kontrollera för då var ju ändå Hällungen stängt och hade inga klienter kvar.

Jag ringde upp journalisten Per Sydvik och erbjöd honom också möjligheten att gå igenom hela min bokföring, men han avböjde också. I stället fortsätter han och skriver att jag är en bulvan till Hells Angels och att Hells Angels egentligen äger och driver Hällungen och att Mölndal kommuns skattepengar går till Hells Angels. Jag har inte en enda möjlighet att kunna få en rättvis bedömning på vad jag står för och varför jag valde att satsa all min energi på att försöka bygga upp ett riktigt bra boende för människor som av olika anledningar hade hamnat snett i livet med missbruk som följd.

Efter alla skriverier som var, att Mölndals kommun sponsrar Hells Angels så blev jag så illa berörd av detta att Mölndals kommun får ”ta skit”, så jag begärde ett möte med Anna-Lena Sellergren - förvaltningschef i Mölndals kommun. Vi skulle träffas klockan nio och när jag kommer till deras kontor så står faktiskt alla socialsekreterare utanför och tar emot mig. De berömmer mig & mina anställda för det arbete vi lagt ner och tycker att det som hänt är väldigt tragiskt.

Jag kommer upp till mötet med Anna-Lena Sellergren och lägger återigen alla korten på bordet och beskriver varför jag valde att satsa på Hällungen – mina motiv till detta. De finner ingen rimlig anledning till att jag skulle vara ”bulvan”, men de måste ta anklagelserna på allvar, vilket jag har full förståelse för. De ska därefter ha ett möte med Kunskapscentrum.

Under detta möte får jag reda på att det kommit in mail från den sparkade fd föreståndarinnan, där hon i sin bitterhet sa sig sitta inne med information om mig & mina anställda.  Jag har själv inte fått ta del av detta mail, men hoppas att jag någon gång får göra detta.

Men jag tycker i alla fall, att Kunskapscentret och Göteborgs-Posten måste kontrollera sina uppgifter bättre. Hur skulle vårt samhälle se ut om man bara kan slänga ur sig en massa anklagelser utan att kontrollera uppgiftslämnaren?

Dagen efter mötet stod det i GP att Mölndals stad hade röjt en av polisens tipsare.

Alla mina klienter som jag haft har jag försökt att leta rätt på och fått tag på några, men det visar sig att 2/3-delar av de klienter jag haft har avvikit ifrån de boenden de blivit tilldelade. De är med andra ord ute och missbrukar.

De klienter jag fått tag på skulle gärna ställa upp och göra en intervju och berätta hur de ryckts upp från sin tillvaro och hur deras liv ser ut efter och vad socialsekreterarna har gjort för dem. Jag fick också reda på att den klient som blev nekad att komma upp över jul och nyår har avlidit 54 år gammal nu i maj månad och rent ut sagt tycker jag detta är fruktansvärt. Skriver tio löpsedlar om Hells Angels och påstår att jag skulle vara en bulvan åt dem men att låta klienterna komma till tals – den lilla människan – det är inte intressant.

Detta är det samhälle vi lever i...

Jag skulle vilja ”tacka” de som representerar ”De goda i samhället” - det står i alla fall  så på deras hemsida - och då menar jag Kunskapscentret, som har krossat min dröm att få hjälpa den utsatta människan i samhället.

Magnus Andersson

Detta var andra delen i Paybacks serie om Hällungen och fler delar följer...