Ny VD för Musik i Syd: Petra Kloo vill göra skillnad

En fiolspelande tjej i folkdräkt väckte intresset.
Efter en lång karriär inom musikbranschen tar Petra Kloo över som VD för Musik i Syd.
– Jag tror att jag kan göra skillnad i ett större sammanhang, säger hon.

Spretigt eller mångfacetterat.
Två ord som ger olika känslor – men som ändå kan beskriva samma sak.
Båda kan de sägas beskriva Musik i Syds uppdrag: En rejäl verksamhet för barn- och unga. Viktiga tankar kring musik i vård och omsorg. Och så en kammarorkester, en rejäl krydda jazz och en stilbildande folkmusikfestival. Bland mycket annat.
– Visst, man kan kalla det spretigt – men jag föredrar det finare ordet mångfacetterat. Jag tilltalas mycket av det utvecklade samhällsuppdraget som Musik i Syd har. Det kommer mycket klingande resultat ur verksamheten och man har omsorg om kvaliteten i alla de genrer man tar sig an, säger Petra Kloo, ny VD för Musik i Syd.

Petra Kloo är född och uppvuxen i finska Vasa. Där började också hennes musikaliska resa. Hon beskriver sig som första generationens musiker i sin släkt – kanske med undantaget från pappans kusin som egentligen var textilslöjdlärare men som startade en egen musikskola. Där var Petra Kloo den första eleven.
– Men jag är uppväxt med kyrkokörer och psalmer på tramporgel. Mina föräldrar har sagt att jag sjöng innan jag pratade och dansade innan jag kunde gå.
Det allra första minnet av eget musicerande kommer från grannfamiljen:
– Pappan i grannfamiljen satte sig vid pianot. Han spelade och jag sjöng och det var där det började. Han upptäckte att jag hade en sångröst och gav mig sedan en möjlighet att stå på scen för första gången, i kyrkan.

Från sången gick resan vidare till fiolen:
– Första gången jag sade att jag ville spela fiol var när jag såg Allsång på skansen. Det var en tjej i folkdräkt som spelade fiol och det där är ett fotografi i mitt minne. Fast var det fiolen eller klänningen? Eller att vara på tv?
Men från tv-tittande till färdig musiker är steget långt. Petra Kloo fick en riktigt bra lärare på gymnasiet och känslan av att kanske kunna bli musiker väcktes. Det blev sommarläger, folkhögskola i Bollnäs och musikerutbildning på universitetet i Trondheim.
– Sen blev jag Suzukipedagog och undervisade i många år. Jag arrangerade också sommarkurser för barn och jobbade på festivaler. Jag märkte att jag var bra på projektledning och valde att utbilda mig på Kulturverkstan i Göteborg och hamnade på symfonikerna som barn- och ungdomsproducent. Det var där jag växte upp: kunskap om institutionerna, kulturprojektledning…

Och så vidare till jobb som VD på Vara Konserthus och nu då vidare till Musik i Syd.
I intervjuer har Petra Kloo varit noga med att påpeka att hon inte sökte jobbet. Hon trivdes bra som chef för Vara Konserthus och hade inga planer på att lämna. Men när uppdraget ändå letade sig hennes väg var det något som lockade.
– Det som blev utslagsgivande var musiken. Det är därifrån jag kommer, det jag kan bäst, där jag haft mina största upplevelser. Det känns väldigt fint att komma hem.
På plussidan hamnade också det regionala uppdraget med det stora geografiska området.
– Jag var ute och promenerade och funderade på metaforer för Musik i Syd. Det kanske är lite klyschigt men man kan se det som ett blodomlopp med musikaliskt syre som pumpas från inte bara ett hjärta utan flera. Jag tror att jag kan göra skillnad i ett större sammanhang.

Du har sett Musik i Syd från utsidan, bland annat i branschorganisationen Svensk scenkonst: Vad är din bild av MiS?
– Min bild är att Musik i Syd sticker ut lite grann som den som lyckats utveckla länsmusikuppdraget i takt med tiden. Musik i Syd är en verkstad där.

Verksamheten för barn och unga vet vi att du brinner för. En stor del av Musik i Syds verksamhet handlar om Musik i Vård, omsorg och hälsa. Hur vill du ta dig an det?
– Det är ett unikt arbete som Musik i Syd genomför. Att jobba med innovationsteam och hitta samverkan med andra delar av samhället bygger oss mycket starkare. Men på ett annat sätt så är ju allt Musik i Syd gör hälsa – får vi tillgång till musik så mår vi bättre.

Debatten om kulturens finansiering lyfts allt oftare. Bland annat kring frågan om att göra det lättare för företag att sponsra kultur. Hur ser du på framtiden för kulturens finansiering?
– Det är absolut ett skifte i debatten. Men diskussionen om sponsring, bidrag och mecenater – den har alltid funnits. Det är viktigt att hitta finansiering på många olika sätt men det kommer aldrig att kunna ersätta den offentliga finansieringen. Modellen vi har haft i 50 år, den tror jag på. Men när pengarna inte räcker till måste kulturlivet tänka till.

Hur gör man det?
– I mitt jobb i Vara har vi efter pandemin försökt jobba mer med sponsring. Men inte ur perspektivet ”ni ska ge oss pengar” utan att vi tillsammans kan göra något bra. Vi kan något – ni kan annat. Men vi verkar i samma samhälle. Näringslivet behöver attrahera talanger som vill stanna och som mår bra. Vi kan bidra med att skapa attraktiva platser där man vill leva, bo och verka.

…men är det inte rimligt att underhållning bärs av den som tar del av den?
– Nej, jag tycker inte att det är rimligt. Vi behöver en mångfald av musikuttryck. Det finns vissa kulturuttryck som behöver stöttning. Utan den skulle det bli ganska enahanda och vissa genrer kanske till och med skulle dö. Vi måste jobba för att det ska finnas ett brett utbud.

Vi jobbar mycket med jazz, klassisk musik och folkmusik. Borde fler genrer ha samma status som dessa?
– Det är väldigt många områden kulturuttryck i vårt samhälle som inte omfattas av kulturpolitiken och de definitionerna behöver ses över. Och gör vi det – ska vi då ta av de traditionella genrerna och ge till de nya? Då har vi ett gäng i samhället som blir missnöjda. Så det behövs mer pengar så att vi kan bredda. Kulturpolitiken behövs för att skapa den där mångfalden av uttryck. Melodifestivalen är fantastisk, en lägereld för många, men tänk om det bara hade funnits det?