Möten - när, var, hur och varför?

Anneli Godman: I mina samtal med högpresterande personer kommer ofta det här med arbetsmöten upp. I coaching får jag höra att de tar för mycket tid, man hinner inte med själva jobbet det vill säga allt det där som blir bestämt på mötena att man ska göra. Eller så finns det en känsla av att inget blir bestämt, det pratas mest, tid slösas bort. När jag föreläser om Mental Ergonomi kommer frågor på hur det ska gå att ge hjärnan pauser mellan olika aktiviteter när mötena i princip överlappar varandra när andra bokar in dem på lediga tider i Outlook-kalendern.

Det finns massor av tid att spara in utifrån hur möten genomförs idag, förstår jag. Ska vi titta ur hjärnans perspektiv verkar många möten i stort sett bortkastade eller i alla fall en stor del av mötestiden. Vi kan också ta Percy Barneviks perspektiv. Han var tydlig med vad han tycker om möten vid sin inspirerande föreläsning i samband med utnämningen av Årets vd 2013 :”Jag hatar möten – de är hemska tidstjuvar”, deklamerade han.

Jag håller med. Ta till exempel följande scenario, som jag fick berättat för mig av en kund nyligen. Möte i två timmar, första timmen är de flesta alerta och med i resonemangen. Mycket tid går dock åt till allmänt prat eftersom det inte finns något tydligt uttalat syfte med mötet. Andra timmen börjar rastlösheten krypa i kroppen. Den ena efter den andra känner behov av att kolla mejlen i telefonen. Uppmärksamheten splittras. Kvinnan som berättade detta för mig kunde inte riktigt minnas vad man pratat om den här andra timmen av mötet. Hon minns däremot starkt känslan av bortslösad tid och otåligheten som gränsade till irritation mot slutet. Känslor hon tog med sig in i det vidare arbetet under dagen när mötet ”äntligen var slut”.

Inte så konstigt tänker jag. Vi orkar inte vara fokuserade och närvarande i två timmar. Hjärnans arbetsminne har begränsat med resurser och behöver pauser, för de flesta varje timme, för att orka hålla fokus på det som sker för stunden.

Läs hela artikeln på Motivation.se