Blogginlägg -

Reflektioner från en ro-båt


Ro-båten är uppdragen. Men kan man inte få ro på sjön så kan man ju alltid få ro på torra land!

Tänk att vi alltid har ett val. Det både underlättar och tynger tänker jag. Det är fantastiskt att ha makten över sig själv i sin hand. Men det är också ett tungt ansvar. Ibland alltför tungt, tycks det. Kan vi alltid påverka eller är det bara som det är ibland?


Som vanligt tror jag att sanningen ligger någonstans mitt emellan. Efter höstens djupstudier i hjärnans mysterier inser jag vilken otroligt delikat balans vi förfogar över. Min ödmjukhet inför detta under det är att vara människa har ökat. Vi är så förfinade i vår skapelse att det är helt ofattbart. Små, små kemiska reaktioner styr så mycket hos oss. Det är ett makalöst under att det fungerar så ofta.

Läs hela blogginlägget här http://www.agodman.se/1/post/2012/12/reflektioner-frn-en-ro-bt.html

Ämnen

  • Arbetsmiljö

Kategorier

  • mindfulness
  • personlig utveckling
  • stress
  • reflektion
  • julstress
  • hjärnan i utveckling

Kontakter

Anneli Ekström Godman

Presskontakt VD, ICC-certifierad coach Utbildning, coaching +4670 2061458 Anneli Ekström Godman Mental Ergonomi

Relaterat innehåll

Problemlösning – de bästa besluten fattas efter en paus

Ny artikel på Sveriges ledarskapssajt motivation.se: "Nästa gång klargör jag fakta, tar en liten paus, spelar en patiens på datorn, tar ett djupt andetag – och fattar mitt beslut. Jag ska meddela senare hur det går…"

Är nytt bättre än tryggt?

Sitter och reflekterar över den ständiga jakten på nytt, mer och svårare när det gäller allt från omorganisationer till min linedancegrupp. Det känns som vi så sällan får landa i trygghet nuförtiden. Vi ska hela tiden sträva efter mer, bättre, nyare, svårare osv. Vi tappar det sköna i att få vila i det som är. Att få bli trygga och känna oss hemma.

Stress och demens

Har pratat med min mamma i helgen. Fast det går inte att föra ett samtal längre. Demensen gör det så förvirrat. En mening påbörjas och innan punkten är satt är sammanhanget borta. Vad pratade vi om...? Har också läst ett brev i helgen. Ett brev min äldre syster skrev till mig 1990. Mycket handlar om mammas ilska, frustration och stress. Syrran var orolig för hennes hälsa...

Tacksam!

Årets sista dag, sitter i soffan i morgonrock och kurerar mig. Har nog dragit på mig en influensa. Har ont i kroppen och känner mig hängig i största allmänhet. Planerar för en kväll med böcker och TV. Och en sen supé med min älskade man, som först ska tillbringa tid med sin mamma.

Ibland är det bara mycket...

Det är bara att acceptera. Ibland är det lite mer än vad vi skulle önska. Allt kommer på nåt sätt samtidigt. Kan tänka mig att du har upplevt nå´t liknande. Kanske innan eller under de helger som varit. Eller med arbetet som nu sätter igång för året. Julen är ju allmänt känd som en väldigt stressande högtid, fast en majoritet av befolkningen helst vill ta det lugnt.

"Jag har svårt för det där acceptans-köret..."

Vad händer om jag godtar en situation i livet precis som den är och utifrån det bestämmer vad jag kan göra för att förändra min situation? Om jag upptäcker att jag vill och kan förändra. Och om jag upptäcker att jag inte kan eller vill, godtar det som är precis som det är. Vad händer då?