Fukt i hus

Luftfuktighet

Begreppet relativ luftfuktighet (Rf) avser förhållandet mellan luftens fuktinnehåll och luftens maximala förmåga att bära fukt, d v s Rf är alltid kopplat till en viss temperatur. Luftens maximala fuktbärande kapacitet ökar i takt med stigande temperatur, vid 0,0 °C kan luften maximalt bära 4,86 gram vatten per m3. Vid 10,0 °C kan luften maximalt bära 9,41 g/m3, vid 20,0 °C kan den bära 17,28 g/m3. Vid -20,0 °C kan luften maximalt bära 0,89 g/m3.

Hög luftfuktighet betyder med andra ord inte att luftens fuktinnehåll är högt. I utredningssammanhang måste man beräkna luftens exakta fuktinnehåll (g/m3), detta värde benämns som absolut ånghalt. Ovanstående är centralt vid beräkning av fuktrelaterade risker för nya konstruktioner, vid bedömning av inomhusmiljöer och vid utredning av fuktskador. När luftfuktigheten är 70 % innebär det att 7/10 delar av luftens maximala fuktbärande kapacitet är utnyttjad. Vill man förändra luftfuktigheten kan man antingen höja temperaturen (öka luftens fuktbärande kapacitet) eller torka luften med en avfuktare.

I en bristfälligt ventilerad bostad kan man sänka luftfuktigheten genom att ordna en bättre ventilation under förutsättning att utomhusluften inte är lika varm och fuktig som inomhusluften. Fukt i inomhusluft av fukt i inkommande luft (utomhusluft), avdunstning från konstruktioner, vattenånga från matlagning, duschning, gröna växter och människor. Till exempel lämnar en vuxen människa ifrån sig ca 2 kilo vattenånga per dygn. Notera att om man försöker sänka Rf genom att höja temperaturen finns risk för omfördelning av

fukten på grund av ökat ångtryck, vilket t ex under vinterförhållanden kan orsaka fuktskador (kondensskador) i kalla delar av husets skalkonstruktion.

I en uteluftsventilerad kryprumsgrund överskrids ofta kritiskt gränsvärde under sommaren på grund av att temperaturen i grunden är lägre än utomhusluftens. Av samma anledning överskrids ofta kritiskt gränsvärde på vinden under vintertid.

Kondens på insidan av ett fönster beror på att fuktinnehållet i rumsluften är så högt att gränsen för luftens förmåga att bära fukt överskrids på fönstrets insida. Om man till exempel i inomhusluften har 55 % luftfuktighet vid 20,0 C, kommer fritt vatten (kondens) att uppstå mot ytor som håller en temperatur under 10,1°C. Insidan av ett äldre fönster (dubbelkopplat) har låg temperatur när det råder vinterförhållanden. Är temperaturen ytterligare lägre ökar mängden kondensvatten mot rutan.

I en konstruktion av organiska material (trä, papper, textilier etc) är Rf 70 % ett kritiskt värde, det är vid denna luftfuktighet tillväxt av mikroorganismer kan uppstå. Man bör därför se till att konstruktioner av organiska material inte utsätts för fuktnivåer över Rf 70 %.

Vattenångan i luften är en gas, vilken liksom alla andra gaser alltid strävar efter utjämning (ångtrycksutjämning), d v s gasen strävar efter en utjämning i koncentration i hela luftvolymen. Om vattenångan i varm luft tillåts utjämnas med vattenångan i kall luft sker med automatik en höjning av Rf i den kallare luften.

Mängden vattenånga är då lika stor i båda luftmassorna, men eftersom den kallare luften har en lägre fuktbärande kapacitet sker en ökning av den relativa luftfuktigheten i den kallare luften. Detta är en del av problemen i källare och grunder sommartid och på vindar vintertid.Sommarproblemet förekommer även ofta i och runt kylrum.

På vintern uppstår ibland hälsoproblem hos människor som exponeras för en alltför torr inomhusluft. Detta beror på att utomhusluften (tilluften) har ett lågt fuktinnehåll som i sin tur ger låg luftfuktighet när luften värms i byggnaden. Vid 5,0 C och 80,0 % luftfuktighet innehåller luften 4,86 gram vatten per m3. Då luften värms till 20 C sjunker Rf till något över 20 %, samtidigt som vi människor trivs bäst vid en luftfuktighet mellan 50-60 %.

Problem med torr inomhusluft på vintern förekommer framför allt i mekaniskt ventilerade lokaler. Problemen som upplevs beskrivs ofta som hosta, ögontorrhet, hudirritation och irriterade övre andningsvägar. Problem på grund av för torr inomhusluft kan vara svåra att skilja från allmänna förkylningssymptom.

Fukt i hus är vanligt, och det gäller att man har rätt relativ luftfuktighet inomhus i ett nybyggt hus så att inga fuktskador eller mögel i hus uppstår.
Fukt i hus samt fuktighet i inomhusmiljön och i byggnaden kan härledas till ett flertal olika källor, exempel på dessa kan vara läckage i fasad eller tak, läckande tak installationer, ifrån de boende, och överskottsfukt i material härrörande ifrån tillverkningen eller byggtiden. Var och en för sig behöver dessa fuktkällor inte utgöra en risk för byggnaden. Men då dessa samverkar och om skador och felaktigheter i byggnaden finns på tillexempel dränering och ventilation, skapas då mycket lätt ett gynnsamt klimat för mikrobiell tillväxt. Vilket i sin tur leder till en ohälsosam boendemiljö.