Tag ansvar för det psykologiska behandlingsområdet och sluta chansa! #svpol #psykologi

I går skrev jag ett blogginlägg med titeln "Rensa upp i terapeut-träsket". Syftet med det var att påvisa bristen på kvalitetskontroll bland utövare av psykologiska tjänster. Gensvaret har varit enormt. Framför allt förvånas många över att:

1 - Vem som helst får kalla sig terapeut med valfritt prefix (Psykoterapeut undantaget)

2. Att ingen utbildning som helst behövs för att bedriva psykologisk rådgivning/behandling

3. Att ingen från Regering och Riksdag verkar intresserad av att driva frågan, en fråga som dessutom ofta handlar om personer med stort hjälpbehov och de risker de utsätts för.

Detta blogginlägg handlar framför allt om den tredje och sista punktern:

Det handlar nämligen om det ansvar som Regering och Riksdag har för att säkerställa trygghet för hjälpsökande, eller åtminstone minimera risken för att personer kommer till skada. Idag är den psykologiska marknaden helt oreglerad. Vem som helst kan utsätta människor för olika former av psykologiska behandling, med eller utan någon som helst utbildning. Förutom för personer med legitimation från Socialstyrelsen finns heller tillsyn, inga anmälningsmöjligheter, ingen lagstadgad tystnadsplikt mm. Listan kan göras lång över bristen på patientskydd inom detta område.

Inom detta område avviker man från den försiktighetsprincip som generellt råder i Sverige och andra länder inom vård, men även inom andra verksamheter. Om exempelvis ett läkemedel visar sig kunna ge biverkningar, hos ganska få, så dras det in för att inte riskera skador. Bantningsmedlet Reductil är ett sådant exempel. När det gäller bilar så dras hela serier in om airbag-en visat sig inte lösa ut på några få exemplar.

När det gäller det psykologiska behandlingsområdet, då är det snarare tvärtom. Budskapet är snarast "Om det kanske funkar på  några få, då chansar vi!".

Det känns inte Sverige, det känns inte bra!

Om Sveriges regering och riksdag verkligen vill ta ansvar för grupper med stort psykologiskt hjälpbehov, och på bästa sätt hjälpa dem krävs att:

• Det psykologiska behandlingsområdet definieras, så att det blir väldigt tydligt, vilka yrkesgrupper och vilka utbildningar som skall anses kompetenta att hantera specifika problem.

•  Att det införs ett titelskydd som definierar vilka förkunskapskrav som skall finnas innan en titel får användas. De titelskydd som finns idag är helt enkelt otillräckligt.

•  Att en statlig konsumentupplysning kring ovanstående inrättas, så det skall vara enkelt för den hjälpsökande att veta vem som kan hjälpa till med det problem den söker för.

_____________________________________________________

Bilden ovan är en sammanställning av några av de patiensäkerhetsbrister som finns relaterat till olika titlar som används inom det psykologiska arbetsområdet. Bilden är framtagen av Sveriges Psykologförbund.